Nu har jag faktiskt avslutat sista kapitlet i boken, men under skrivarbetet har det hänt så mycket att jag nu måste börja om från början igen. Alltså inte skriva om allt igen, två gånger räcker, men texten fördjupas och utvecklas hela tiden så när jag nu återvänder till början för att gå igenom den märker jag att den inte befinner sig på samma nivå som slutet och därför behöver uppgraderas. Ganska spännande egentligen, som att skulptera i ett levande material!
Det jag skriver om är ju kreativitet och inspiration, ett ämne jag utforskat länge och trodde jag behärskade ganska väl, men när jag nu går på djupet i texten märker jag att ämnet grenar ut sig åt alla håll. Att vara kreativ är ju så mycket mer än att måla akvareller, det är att skapa sitt eget liv. Jag är verkligen tvungen att både tänka och känna efter mycket noga för att kunna beskriva det jag vill ha sagt. Spännande, som sagt. Men rackarns svårt!
Alla dessa sidor 
Jag blir bara mer och mer nyfiken på den här boken.
…och apropå inget. Det här var tredje eller fjärde gången du gör ett inlägg bara minuterna efter att jag varit inne på bloggen för att läsa kommentarer (jag har registrerat mig så jag får ett mail varje gång du lägger upp nåt.)
Skumt.
Eller synkronistiskt … Eller så har vi helt enkelt samma datatider 🙂
samma datatider? Hmpf, så simpelt 😉
Det där med olika textnivåer känner jag igen. Jag brukar ofta försöka precisera för mig själv på vilket sätt textavsnitten skiljer sig åt. Om det är semantiskt eller på abstraktionsnivå eller på förklaringsnivå. Om jag lyckas formulera det för mig själv så brukar arbetet med nivåutjämningen bli något mer gripbart. Men rackans svårt är det. 🙂
Oj, vad proffsigt!