Kan himlen vänta? Rebecka är en framgångsrik yrkeskvinna som lever i ett till synes lyckligt äktenskap med maken Mikael. Ändå har hennes liv hamnat i en återvändsgränd, ett kaos som driver henne till det yttersta. En sen höstkväll står hon på Fjällgatan i Stockholm. Bakom sig har hon karriär, äktenskap, framgång och pengar, framför sig den glittrande staden och nedanför sina fötter ett stup högt nog att krossa den som faller. Och faller gör hon. Historien skulle kunna vara slut där, men det är först nu den börjar. Frågan är om hennes beslut är oåterkalleligt eller om hon kan komma tillbaka till den värld hon just lämnat. Går det att ställa allt till rätta? Vid sin sida finner hon Arayan, den skyddsängel hon inte tror på och till en början inte vill kännas vid. Ängeln försöker hjälpa henne att försonas med sig själv, sitt liv och det som ledde till hennes beslut. Men Rebecka lyssnar inte. Det enda hon vill är att återförenas med Mikael, och hon dröjer kvar vid sin mans sida för att rädda deras relation. Då hon sammanförs med några andra vilsna själar blir hon motvilligt varse hur avståndet mellan henne och Mikael går djupare än hon velat se. I sin längtan efter närhet tvingas hon konfrontera rädslor och föreställningar om vad som egentligen är kärlek. För Mikael blir Rebeckas död början på ett sökande efter vem hon egentligen var. Ett sökande som för honom allt längre bort från henne. Men kanske finns det ändå ett sätt att låta kärleken segra. För den som finner modet att släppa sin älskade fri. Någonstans inom oss stannar inte vid det självklara. Det är en djupt berörande men också lekfull berättelse om liv och död, om en kärlek som går bortanför människors önskan att äga varandra och om längtan efter helhet och försoning med det som varit men inte längre är. Min kommentar: Det här var en svår bok att skriva. Varför vet jag inte egentligen. Kanske för att den handlar om livet och döden på ett väldigt konkret sätt, frågor vi sällan tar oss tid att fundera över. Kanske för att Rebecka väljer en så svår väg. Hennes destruktivitet var inte lätt att hantera. Kanske för att den handlar om att släppa taget. Inte bara om livet när det är dags för det, utom om idéer och föreställningar vi bygger våra iv kring och som vi bestämt oss för är ”sanna”. Att släppa taget, att börja om, att se allt med nya ögon är inte lätt. Jag startade den här bloggen för att bjuda in mina läsare att följa med i en författares skrivprocess, från början till slut. Under rubriken ”Skrivande” hittar du den historien i form av en massa inlägg. Allt ifrån den första idén, via det bitvis hopplösa skrivarbetet till intervjuer och pr-arbete. Det finns också en annan viktig historia som hör till tillblivelsen av romanen. Om du läst boken undrar du kanske om dedikationen. Du kan läsa mer om den saken här. Här har jag också svarat på några vanliga läsarfrågor om boken. Om du har läst boken, lämna gärna en kommentar. Det är spännande för mig att höra vad du tänkt, känt och upplevt när du läst! Omslag, i urval: 
Frankrike, oktober 2012
Italien, 2012
Tyskland (kommer ut november 2012
Alla dessa sidor 
Hej Kajsa!
Oj oj, vet inte vad jag ska säga….är helt tagen efter att ha sträckläst din bok ”Någonstans inom oss”. Den berörde mig på många plan och jag blev gråtfärdig flera gånger. Svårt att förklara kortfattat och för personligt men…fantastiskt att nån skriver en bok som tar upp aspekten av ett annat liv utöver det vi kan se och begripa….om erfarenheter, upplevelser och val i livet som leder till konsekvenser…och om förlåtelse, försoning och släppa taget…
Vilken insiktsfull människa du måste vara och en fantastisk författare som skrivit en sån jättebra bok!!!!
Ha en fortsatt skön sommar 🙂
MVH
Lena
Tack och stor kram till dig, Lena! 🙂 Kajsa
Hej Kajsa!
Fick din bok i julklapp och började inte läsa riktigt med en gång. Den fick mogna lite och för lite sedan läste jag ut den. Känslan efteråt var härlig. Jag hoppas verkligen att det är precis som du beskrivit i din bok! Den fyllde mig med hopp om framtiden trots sitt sorgsna innehåll!
Tack för en bok som lämnar fotspår i min värld.
Kram! /Kajsa
Hejsan Kajsa, tydligen är det så att min sommarläsning ska vara Kajsa Ingemarssson…! Har just läst ut Lyckans Hjul som säkert funnits i ca 2 år här hemma. Tycker det är en underbar bok, såå härlig. Gillade dessa kvinnor jätte mycket och att få följa deras livsväg en kort stund. Och, visst vill man veta mer. Skulle verkligen vilja läsa en fortsättning om Miriam Larsson. Har inte släppt tankarna på denna kvinna. Att behöva genomgå och vara med om något sådant – efter ett 36-årigt äktenskap (?), helt förfärligt. Då spyr man på karlar faktiskt! Hennes öde berörde mig djupt. Själv är jag i hennes ålder och tror att det har betydelse för min inställning till ML. Mitt öde är dock ett annat men ML:s öde fick mig att fundera både korsan och tvärsan.
Vilken lycka att bara kunna skriva som Du gör! Så naturligt och så fantastiskt lättläst. Man tackar också för att Du vårdar språket och inte fläskar på med ”ett fult språk” hit och dit (om Du förstår vad jag menar). Det hör inte till vanligheterna idag. Tycker att vi är så ovarsamma om vårt språk och låter det användas på ett många gånger alltför dåligt sätt. Tack!
Ska nu fortsätta och läsa din bokskörd. Började på den senaste idag och har varit så tagen att jag knappt orkade läsa vidare. Att Du vågat ta tag i ett sådant ”läskigt” ämne. Hur orkade Du skriva om detta men tror att den kommer göra mig stark – det är nog delvis Din mening och Du tycks vilja att vi läsare ska se utvägar i livet och lära och tänka på livets oändliga vägar som finna att tillgå. Eller i alla fall att man kan fundera på dom. Tack igen för att det finns författare som Du! //Carola
Carola, tack för dina fina ord om mina böcker! Jo, att hjälpa andra att finna sina egna vägar i livet är en stark drivkraft. Vad det kan vara för vägar har jag dock ingen aning om. Sådan tur då att var och en har den vetskapen inom sig 🙂 Kram från Kajsa
Hej Kajsa!
Har sträckläst Någonstans inom oss och den var helt underbar. Jag blev berörd på många olika sätt och jag storgrät mellan varven, har mist 3 av mina nära och kära djur i år och det var många tänkvärda ord som gick rakt in i hjärtat. Du är fantastisk som författare och jag har läst alla dina tidigare böcker också. Nu väntar jag på nästa…
Önskar dig en fortsatt underbar sommar
Hälsningar Eva
Boken är faktiskt tillägnad ett älskat djur jag fick ta farväl av under våren, så jag förstår att du haft stor sorg som förlorat tre vänner på ett år. Tack för dina fina ord! Kram från Kajsa
Hej Kajsa,
Det finns några svenska författare som får mig att rusa till bokhandeln. Du är en av dem. Den här gången visste jag dessutom inte att du hade kommit ut med en ny bok. Jag är hemma och är mammaledig med mitt andra barn och är inne i min egen lilla bubbla, men gissa vem som blev superlycklig när hon gick förbi Akademibokhandeln och fick syn på din bok. Inhandlade den direkt förstås. Även om jag tänkte att den här omöjligt kan vara bättre än din förra. Så tänker jag i och för sig varje gång 😉 Och tänka sig, den här är minst lika bra som dina tidigare böcker. Helt fantastisk. Det är en fröjd att läsa ditt målande och vackra språk och dina påhittiga och snillrika historier. Min man frågade mig i vilken genre du skriver, och jag svarade ingen alls. Du har en helt egen Kajsa-genre och den är fantastisk. Tack!!!
Åh, vad fint sagt – tacktacktack!
Skrev på ett annat ställe men skriver gärna här också. Jag åkte tur och retur Falun idag för att gå på begravning, hade med mig boken för att läsa utan att veta vad den faktiskt handlade om. Hade kanske inte valt den om jag vetat men nu är jag glad att just den boken följde mig idag när jag var på min bästa väns mammas begravning. Min egen mamma dog för två år sedan, båda våra mammor i cancer.
Jag tror på spöken och tycker att det som du beskriver skulle kunna vara verkligt. Boken grep mig starkt och jag tycker den var fantastiskt bra. Jag tycker du skriver så bra, jag gillar ditt språk och jag grät också några gånger. Tack Kajsa, och jag längtar redan efter din nästa bok!
Så märkligt att du hade valt just den boken på väg till en begravning … Tack för dina fina ord! Kram, Kajsa
Tack Kajsa!
Jag är glad att jag blev tagen av ängeln på framsidan av ”Någonstans inom oss” och den fina formgivningen. Även baksidan tog min uppmärksamhet,
det fina fotot på dig och att du liknade både min syster och mig!
Flyttade ifrån Sverige 1979 och kände tyvärr inte till dig… även om jag nu sett att några böcker översatts till holländska.
Boken år ett lättläst mästerverk, som vittnar till insikt i det dolda, vishet i det vi vet och respektfull kärlek.
En bok som varje person kan lära sig något ur.
Hoppas att den snart kommer ut på holländska, tyska och så vidare, så kan jag ge bort den i present.
Carina Johansson
Tack, Carina! Boken håller just nu på att översättas till tyska, håller tummarna för att det blir holländska också. Och kul att du gillar omslaget, jag blev alldeles kär i ängeln på framsidan när jag såg bilden 🙂
Det är okej!
Hej
Jag har just läst ut Din bok och känner mig så otroligt bekväm med Dina ord och Dina formuleringar. Missförstå mig inte när jag säger att ”jag hade kunnat skriva den själv”. Med det menar jag absolut inte hantverket och allt vad det innebär att skriva en bok utan mer att jag kände igen innehållet och att det kunnat vara en del av mig, mina upplevelser och mina tankar. Jag har förvisso ett naturvetenskapligt förhållningssätt i mycket som rör livet, människan och dess förmåga men icke för ty känner jag en ödmjukhet inför Din berättelse. Att försonas med mina val och med mig själv är en arbetsam process som fortgår, där blev Din bok en pusselbit i det stora. Tack för det//Tina
Ja, det är en arbetsam process och inte tycks den ha något slut … Tack för dina snälla ord! Allt gott, Kajsa
[…] Någonstans inom oss […]
Tack för denna bok!
[…] Någonstans inom oss är abslout inte svårläst på något sätt. Den är lätt att komma in i och utan datorn i sin närhet, vill man inget annat än att läsa. Man vill inte släppa taget om boken! Den är lättläst. Boken handlar om en ung kvinna som tar sitt liv. Kvinnan heter Rebecka. Sedan får man följa hennes liv som ”ängel”. Hon kan inte riktigt släppa taget av sin man Mikael, som hon fortfarande älskar. Hon ångrar sig, men kan inte återgå till sitt liv med sin man igen. Hon försöker sätta käppar i hjulet för sin man genom att spöka hemma hos honom. Det svåra är att man får läsa händelser ur två personers perspektiv, en död och en levande person. Boken blir ordentligt sågad av Nina Lekander. Läs här. Jag tycker inte sågningen är rättvis, eftersom det fanns ett djup i boken, som jag aldrig tidigare har läst i en annan bok. Det var dock annorlunda att läsa. Aldrig har man sett det ur den dödas perspekti tidigare. Boken var på ett sätt annorlunda, men dålig var den inte. Kajsas bok Små citroner gula var mer chic-lit var mer lättsmällt och kändes mer älskad på något vis. Jag måste absolut se filmen! Läs författarens egna ord om den senaste boken. […]
Vill bara säga Tack Kajsa! för denna underbara bok som du skapat /Catharina
Hej Kajsa!
Jag har inte läst någon av dina tidigare böcker, men när jag nyligen läste en intervju med dig i tidningen Skriva blev jag sugen på att göra det. Därför tittade jag in på Pocket Shop på vägen hem från jobbet för några dagar sedan och köpte denna bok, och började genast läsa den. Jag har just avslutat den och vill därför skriva några rader här.
Jag tyckte om boken väldigt mycket och hade svårt att lägga den ifrån mig, vilket är precis så jag vill att det ska vara när jag läser en bok. Jag blev snabbt engagerad i de människor som boken handlar om, och tyckte det var intressant med din beskrivning av spökvärlden. Jag tror egentligen inte på spöken, men tänker att man kan ju egentligen inte veta hur det är, så visst skulle det kunna vara som du har beskrivit i boken.
Jag tycker att boken handlar mycket om vad man gör med sitt liv, och hur ofta man lever livet på ett sätt som kanske inte är så lyckat. Detta berör ju oss alla, och jag brukar själv tänka en hel del på det, både vad jag gör med mitt eget liv och hur dåliga beslut man kan se att andra människor tar för hur de lever sina liv. Boken handlar för mig också om hur man hanterar kärleken, och hur viktigt det är att man låter andra få veta att de är älskade. Rebecka låter avsiktligt bli att göra det, och det får ödesdigra konsekvenser. Även om det nog inte är så vanligt att man tänker som Rebecka är vi nog många som är dåliga på att tala om och visa för andra hur mycket vi älskar dem, så boken blir en tankeställare. Det känns också väldigt typiskt för vår tid att man går upp så helt i sitt arbete som Rebecka gör att ens nära och kära blir lidande. Ett dåligt val tycker jag.
I början kände jag ganska stark sympati för Rebecka, men efter ett tag började jag tycka att hon var väldigt egoistisk och behandlade Mikael illa, både medan hon levde och som spöke. Att spela det spel hon gjorde för att behålla Mikael känns väldigt osympatiskt, men samtidigt förstår man hur hon tänker. Jag tyckte synd om Mikael, och tyckte det var speciellt osympatiskt av Rebecka att inte låta honom gå vidare i livet efter hennes död. Jag tror inte heller att Rebeckas metod med att hålla distans håller i längden.
Det var också intressant med Rebeckas avståndstagande till sitt egna förflutna. Jag har sett liknande tendenser hos vissa människor i min närhet, men inte lika extremt som hos Rebecka, och jag tror inte att det är sunt att helt klippa av banden till sitt förflutna som hon gjorde. Det kändes orättvist mot Sofia, som verkade vara trevlig och sympatisk, att Rebecka inte ville ha med henne att göra bara för att hon påminde Rebecka om en barndom som hon skämdes för. Det var ju inte Sofias fel att barndomen var som den var, och för mig känns det viktigt hålla kontakten med sina rötter. Man måste inte alltid hålla kontakten med sina syskon, men att undvika sina syskon, och föräldrar med för den delen, bara för att man inte vill bli påmind om sin barndom är ett tveksamt ställningstagande tycker jag.
Även om jag tyckte att Rebecka var egoistisk behöll jag hela tiden en viss sympati för henne, och blev glad när hon på slutet valde att släppa taget och låta Mikael gå vidare, och att hon försonades med Sofia.
Jag har själv länge haft en tanke om att skriva en bok, och satte igång på allvar med det för ett och ett halvt år sedan. Tyvärr har en del omständigheter i mitt liv gjort att jag har tvingats ta paus från skrivandet då och då, men sedan ett par månader har jag kommit igång på allvar. Din bok fick mig att känna ännu mer inspiration att fortsätta med min egen bok, och de teman du tar upp i din bok påminner om de jag tänker ta upp i min bok, även om min bok förstås är helt annorlunda.
Sammanfattningsvis tycker jag att din bok är väldigt bra och väcker frågor om hur vi lever våra liv, hur vi hanterar kärleken och hur vi hanterar vårt förflutna. Din stil passar mig, så nu tänker jag läsa alla dina böcker.
Tack för en gripande läsupplevelse!
/Sören
Tack snälla Sören för ditt fina brev och tack också för att du delar med dig av de tankar boken väckte hos dig! Som författare skriver man ju rakt ut i ”tomma intet” så att få respons på boken från läsare betyder mycket för känslan av att den landat någonstans. Rebecka är en mycket knepig person, inte alltid lätt att tycka om, men jag hoppas att man i boken ändå får en känsla för vad som format henne. Ingen blir kall och avstängd utan ett skäl. Hon väljer en svår väg i livet – och därefter också – men som jag ser det handlar boken om försoning. Försoning med andra, med sådant som hänt, med sig själv och med sina val.
Jag önskar dig lycka till med ditt eget skrivande. Att min bok fick inspirerar dig tar jag som en stor komplimang 🙂 /Kajsa
Hej Kajsa!
Fick läsa din bok Små citroner gula på gymnasiet, sedan blev jag helt fast. Älskar dina böcker, kan utan att överdriva säga att det är dom bästa böckerna jag vet. Och jag har läst många. Någonstans inom oss har jag nu läst klart på några få dagar. Eftersom att döden legat nära mig ett tag nu efter att min pappa dog så tror jag inte jag kunde läst en mer passande bok. Den är helt enkelt helt underbar. Vill tacka dig för dom otroligt bra böcker du gjort, och kan bara önska fler och fler! / Cecilia
Oj, vad glad jag blev att läsa detta – tack snälla Cecilia!
Hej Kajsa
Läste Någonstans inom oss förra veckan. Jag satt uppe på natten och läste. Kunde inte lägga ifrån mig boken. Jag blev så berörd. Gråter sällan, men där satt jag ensam i köket mitt i natten med tårarna rinnande. Det är en av de sorgligaste, finaste böcker jag läst. Och jag läser mycket böcker. Jag tycker om personerna i boken. Det är sorg, allvar, värme men också humor. Tack. Hälsningar Carina, Stockholm.
Tack Carina! Ja, det är en sorglig historia, det är smärtsamt när människor inte når varandra, men jag tycker den slutar i försoning. Hoppas du också kände att det fanns ett ljus i tunneln 🙂
Hej Kajsa!
Jag har läst alla dina böcker och du är en av mina favoritförfattare! Den sista jag läste var Någonstans inom oss och efter att min mamma gick bort för ett par år sedan har jag ju funderat en del på änglarna. Jag vet inte om de finns, men jag vill gärna tro det. Och din tanke om änglar tycker jag känns väldigt tilltalande. Rebecka är verkligen ingen lätt människa och jobbigast hade hon nog själv med att ”stå ut” med sig själv. Jag håller med Sören om att hon var egoistisk i sin relation till Mikael och bitvis tyckte jag bra synd om honom. Men skönt att de alla kunde försonas i slutet av boken.
Jag gillar tonen i dina böcker. Stämningen. Och dina figurer är så mänskliga, de gör sitt bästa utifrån sina förutsättningar men i stunden kanske det inte alltid blir så bra. Skönt att läsa om såna personer och inga ”perfekta”.
Ja, jag har precis påbörjat Drömliv och jag ser fram emot att läsa resten av den! Tack för att du och Karin delar med er av era kloka tankar och erfarenheter!
varma hälsningar Kristina
Tack för din fina kommentar, Kristina! Kram, Kajsa
Kajsa,
Oj- jag vet inte var jag ska börja. Vad konstigt att din bok dök upp framför näsan på mig, mitt i ett olidligt sorgearbete, 4 mån efter min älskade mans plötsliga oväntade död. I kontrast till Rebecka och Mikael hade vi inget osagt, ingen konflikt och inget ouppklarat. Bara en stor, oändlig kärlek. Desto svårare är det givetvis för mig att gå vidare ensam.
MEN…jag undrar hur du fann denna berättelse,hur du ”vet” hur det är på andra sidan. Jag tycker din beskrivning av människor och de som gått ur tiden är helt magisk. Jag känner dessutom igen mig i Mikaels sorg så mycket. Känns som bara en person med egen erfarenhet har kunnat skriva.
TACK för den här boken. Den ger mig en gnutta hopp.
Gabriella.
Gabriella, du anar inte vad glad jag blir för det du skriver. Att boken gett dig en gnutta hopp i den sorg du befinner dig i, och att du kan känna igen dig i Mikaels känslor, är så betydelsefullt för mig att höra – tack! Jag ”vet” ju förstås inte mer än andra om vad som händer efter döden. Historien i boken är en blandning av fantasi och tro, men min personliga övertygelse är att vi fortsätter vår existens i någon form. Att vi i vår livsgnista är eviga.
Stor kram och tröst till dig från Kajsa
Tack Kajsa för en fantastisk historia. Förlorade min bror i en tragisk olycka för fyra år sedan å tiden efter hans död fick jag ofta känslan av att han fanns runt omkring mig å alla andra i familjen. Fick budskap i drömmar å han visade på många sätt att han fanns kvar hos oss även om han fysiskt inte var närvarande.
Din härliga berättelse fångade mig totalt å jag har sträckläst boken under dagen. Kan inte riktigt släppa den ännu utan måste få tacka dig för att du satt ord på känslor å upplevelser jag burit på under min sorgprocess.
TACK å kram
Tack själv, Katarina, för att du delar med dig. Kram, Kajsa
Hej Kajsa !
Har sträckläst Någonstans inom oss och blev helt tagen. Min man tog sitt liv för 4 år sedan och känslan att han fanns kvar hos oss fanns hela första året.
Du har fångat mycket av det jag gick igenom. Hade fått ett presentkort av honom till en massör/ medium i julklapp innan han dog och hon ledsagade mig genom sorgen.Det finns mycket som han berättade genom henne som stämmer helt otroligt. om hur våra barn är, om vårt hus mm. Hon känner mig inte.Han berättade att jag skulle snart träffa en ny man som skulle göra mig glad och lycklig, 3 mån efter den healingen träffade jag min nuvarande man. Att det finns något efter detta liv är jag helt 100 på idag Under det sorgeåret funderade jag mycket på att skriva en bok om just det här.
Många kramar till dig !!!
Hej Ditte, och tack för att du delar med dig! Jag har inte gått igenom det du har och trots att det du berättar är så sorgligt gör det mig glad att min bok kunnat spegla något av det du varit med om. Önskar dig allt gott! Kajsa
En ovanlig bok på många vis. Dels för det sätt du beskriver Rebeckas iskallt beräknande sätt att hantera livet, som vi egentligen inte får veta så mycket om,och sitt förhållande med Mikael. Jag kopplar det automatiskt tillbaka till uppväxt och erfarenhet av att om man är för ”efterhängsen” eller mjuk så kan man bli övergiven, vet inte om du tänkte så. Hennes starka strävan att inte bli som mamma blir både hennes storhet då hon lyckas i affärslivet och blir eftertraktad och ekonomiskt framgångsrik och hennes fall då hon ju inte riktigt kan ge sig hän åt livet med Mikael och kärleken helt och fullt. Hon spelar sin roll till den yttersta gräsen och den drastiska handlingen att ta sitt liv blir naturlig i hennes situation trots att vi inte känner henne så mycket. Personligen hade jag en stark känsla av ömhet för Rebecka hela tiden och naturligtvis oxå för Mikael som ”drabbades” av detta.
Dels var den ovanlig för att du valde att ta oss med till en annan värld där vi umgås med varelser som lär oss något om livet som känns väldigt stort och tänktvärt. Var har du fått det ifrån? Har det alltid funnits med i ditt liv?
Jag blev oxå inspirerad av de fyra personerna som inte riktigt kunde lämna sina kära och ”gå vidare” utan att fortsätta hjälpa dem efter sin död. Ytterligare en dimension som jag aldrig funderat över och blir nyfiken på. har alltid tänkt att de som dött kan ha kontakt om de vill men inte att de sedan kan vandra vidare och inte längre ha kontakt.
Massor av plats för tankar och utveckling blev det i min lilla värld efter att ha läst din fina bok. Tack Kajsa!
Att min bok kunde ge dig ”plats för tankar och utveckling” blir jag mycket glad över. Faktiskt det bästa betyg jag kan tänka mig :-). Kram!
Har just läst klart ”Någonstans inom oss” och bara älskade den. Fantastiskt hur du kan skriva en så stark och gripande bok, men ändå på ett lättillgängligt sätt. Jag delar helt den synen på liv, död och allt däremellan (tror faktiskt att vi alla egentligen har ett helt crew ”där uppe” om man nu vill kalla dem änglar, guider eller något annat, som är redo att hjälpa till med allt vi behöver – om man bara ber om det och är beredd att ta emot det :)) men jag har nog aldrig förut varit med om att detta är en del av handlingen i en annars ”vanlig” relationsroman. Den rörde till tårar många gånger och lämnade mig med känslan av att man bör njuta av livet och ta vara på det, vara ärlig med sina känslor, bry sig om nära och kära och kunna både ge och ta emot förlåtelse. Kärlek och försoning blev för mig det viktigaste budskapet eller vad man ska kalla det. Livet är ju underbart och medan jag läste tänkte jag mycket på allt som Rebecka på den mellanstation inte kunde uppleva längre, saker som hör till de mänskliga sinnena: beröring, dofter, smaker osv… Jag har läst flera av dina böcker innan och alltid njutit av läsningen – men ingen av de tidigare har berört mig så starkt som ”Någonstans inom oss”. Stort tack för en underbar och unik bok! ❤ /Anna
Åh, tack snälla Anna för ditt fina brev! Njut av sommaren (och kom ihåg att regn också bara kan upplevas av det mänskliga sinnet 😉 ). Kram från Kajsa
Hej!Jag kunde inte lägga ifrån mej din bok och den var verkligen bra och tänkvärd,mycket bra skrivet,jag hoppas att då man själv dör att det finns en skyddsängel och du skriver så trovärdigt så verkligt!
jag har skrivit om den på min egen blogg och då lånade jag bilden på boken hoppas det är ok,jag publicerar det imorron!
Såklart! Kram och tack! /Kajsa
Vad bra!Då publiceras det 🙂
Hej! Tack för en väldigt, väldigt bra bok, blev berörd på många sätt…Tycker om alla dina böcker, kan känna igen mig i de olika personligheterna. Att tankar väcks som både ger tröst och utveckling framåt är fantastiskt, det är en gåva att få läsa sånt.
Tack än en gång för dina böcker.
Maria
Kram och tack tillbaka!
Hej!
Jag skreiv nyss i din ”gästbok” men jag skriver gärna mer här. När jag började läsa boken fick jag läsa första kapitlet två gånger för jag kunde inte förstå att en bok började med att handla om nån som dör. Hur kan den boken sluta lyckligt?- var min första fråga. Men så läste jag lite till och lite till och så sträckläste jag den och så tog den slut.
Jag har nog aldrig gråtit när jag läst en bok men nu grät jag, varannan sida steg tårarna i ögonen på mig.
Jag måste säga att jag känner igen mig ganska mycket i Rebecka. Jag känner inte min pappa, har aldrig träffat honom. Sen kan man väl inte sakna nån man inte känner men det finns ju ändå ett tomrum.
Jag är lyckligt gift sedan 6 år sedan och har två barn, men jag har svårt att visa mina känslor för min man. Jag älskar honom över allt men på nåt vis så behandlar jag honom liiiiite grann som Rebecka behandlar MIkael. Inte så utstuderat och det är inget jag gör med flit men jag känner ju igen det så. Jag är ju inte osäker på varken mina eller mannens känslor men ändå. Det har väckt massa tankar inom mig iallafall som jag behöver reda ut.
Men som sagt, det här är den allra bästa bok jag någonsin läst och jag kommer rekommendera den till precis alla jag känner.
Tack för att du skriver så underbara böcker!
Kram (igen)
Jenny
Jag blir verkligen glad att läsa det du skriver, tack! Det betyder otroligt mycket att få höra att det jag skriver ”hamnar” någonstans och att det kan få en betydelse för andra. Hoppas du får en fin sommar! Kram, Kajsa
Hej Kajsa!
Jag laser just nu ”Nagonstans inom oss” och det ar en otroligt gripande bok – dessutom kanner jag igen mig sjalv pa sa manga levels, i huvudpersonen, Rebecka. Det ar nastan spoklikt.
Jag undrar om det finns planer pa att oversatta denna titel till Engelska? Manga av mina vanner har i USA skulle vilja lasa den… Hor garna av dig och beratta. Bifogat min e-mail.
Mvh
Rebecka
Hej Rebecka, och tack för ditt brev med fina ord! Ännu finns inga konkreta planer på en engelsk version, men jag hoppas det kan bli så småningom. Den enda av mina böcker som just nu finns på engelska är Små citroner gula, Yesterday’s News som finns som e-bok (kolla Amazon). Dina vänner kanske kan börja med den så länge 🙂 Kram från Kajsa
Tack Kajsa! Jag borjar med de tva – kan ju passa pa att lasa dem sjalv ocksa kanske! *lol*
Nagonstans inom oss ar den forsta av dina bocker jag last och den gick i ett nafs, sa jag laser garna fler! 🙂
Hej Kajsa,
Har precis avslutat boken Någonstans inom oss efter att först ha blivit lockad av titeln! Jag jobbar och kämpar med min ”insida” och har väl alltid gjort det egentligen, fast jag blivit mer medveten om det på äldre dar! 🙂 När jag så läste boken förstod jag att den kommit till mig nu av en anledning och boken lade sig som bomull runt hjärtat! Att vi blir kontaktade från andra sidan är något som jag tänkt på mycket och jag hoppas att det sker på ett liknande sätt som i din bok! Tack för en fantastiskt fin och ömsint bok!!
Varma hälsningar
Mia
Bomull runt hjärtat … Helt underbart! Tack!
Jag har precis avslutat din bok Någonstans Inom oss. Jag tyckte mycket om den – även om jag inte alls är intresserad av det övernaturliga och spöken. Men denna historia var trovärdig och så välskriven. Tyvärr kan jag känna mig lite som Rebecka i historien. Högpresterande och inte helt nöjd med min barndom och var jag kommer ifrån. Det känns bra att läsa om denna personbeskrivning och kunna identifiera sig och se ens brister. Nyttigt. Jag blev lite irriterad på Mikael, hennes make för att han stod ut med henne. Han borde ha varit tuffare och hårdare. Men vad jag ville säga är att jag tycker mycket om boken och rekommenderar den till mina vänner.
Tack, snälla Susanna! Ibland går vi för långt i det vi tror är kärlek. Kanske hade både Mikael och Rebecka mått bättre av tydligare gränser, men jag tänker att vi inte är perfekta men att vi å andra sidan kan utvecklas. I oändlighet. Kram!
Hej Kajsa! Jag är en tjej på 15 år som läste ut din bok i somras.
Jag har läst två böcker av dig innan den här och jag måste säga att du aldrig har skrivit något bättre!
Den var väldigt annorlunda från det du skrivit innan eftersom den handlar om
vad som händer efter döden.
När jag var klar med den så kände jag en fröjd i hela min kropp. Jag visste hur jag skulle släppa taget om en svår sak.
Så jag vill säga tack så jättemycket!
Kram.
Tack snälla Sofia, det var det bästa berömmet jag kunde få! Kram från Kajsa
Ett varmt tack!
Så lägligt, så märkligt, hur ‘Någonstans inom oss’ hamnade i mina händer.
För två månader sedan hände det mig… att min syster valde bort att leva. Kvar är alla vi som hade en relation med henne på ett eller annat sätt, flera av oss går på samtal, vi frågar oss varför, och kommer förmodligen alltid att göra det. Allt verkade ju så bra; utåt sett, fin fasad, framgångsrik, gift, flott boende, många resor, bara barn ”fattades”… men inåt en ständig jakt på lyckan med stort L.
Allt det ältas om och om och om, för att försöka förstå det ofattbara, ilska blandas med förtvivlan. Min terapeut sa: Den här sprang jag på i somras, månadens bok. Läs den. När du är redo.
Och jag slukade den. Jag kände igen så mycket att jag flera gånger tänkte att denna människa, du Kajsa, måste ha gått igenom samma sak för att med sådan inlevelse kunna återberätta något så träffsäkert och bisarrt från andra sidan. Hur sorgen ter sig, hur tecken kommer till en, hur frågor ställs och slutsatser dras, hur relationer i familjen förändras…
Tack också för sidostoryn med ”döingarna”, det hjälper faktiskt att placera henne där när tankarna är i ingenmansland 🙂
Hade inte läst någon bok av dig tidigare – idag köpte jag ‘Lyckans hjul’.
Tack snälla du, för ditt brev och för att du delar med dig! Jag kan ana känslan av sammanträffande, och så är det nog också. Vi finns för varandra i ett nätverk så stort att det varken går att förstå eller överblicka. Något jag säger kan ha betydelse för dig, något du säger kan ha betydelse för någon annan… Vi hänger alla samman.
Jag har inte varit med om det du har, och det är jag mycket tacksam för, men den här historien kom till mig med en sådan övertygande kraft att jag inte hade något annat val än att skriva den. Varifrån den kom vet jag inte, men varför kan jag ana när jag läser brevet från dig.
Mina varmaste hälsningar skickar jag, och en önskan att du och din familj så småningom kan försonas med det som skett. Den mänskliga viljan är fri, även om det många gånger är svårt att förstå meningen med somliga val vi människor gör. Kram, Kajsa
Tack!
Så sant, så sant… Så är det. Allt hänger ihop.
Keep up the good work.
Kram
Hej Kajsa!
Jag har nyligen läst din bok Någonstans inom oss. Den berörde mig mycket. Mer än du kanske kan ana. Jag fick låna den av Märta, en diakon och samtalsterapeut för en samtalsgrupp jag deltar i. Gruppen heter Leva vidare och vi träffas två gånger i månaden. Det vi har gemensamt, är att vi mist någon nära och kär genom just självmord.
Jag och min man miste vår yngsta son augusti 2011. Han tog sitt liv och nu försöker vi leva vidare. Din bok grep mig mycket. Tanken att våra kära lever vidare, att de finns med oss fast vi inte ser dem, tröstar.
Hur bearbetar man en sådan sorg? Jo, genom att samtala, berätta och skriva. Jag bloggar och skriver dikter. Ibland målar jag. Men det bästa är att få berätta om vår son. Genom att prata om honom lever han vidare.
Kram
Elisabeth
PS: om du är intresserad att läsa min blogg så ligger den på http://blogg.passagen.se/eliza53/ Min blogg heter a n g e l m u m DS.
Hej Elisabeth,
Och tack för ditt brev! Om du bara anade vad stort det känns för mig att du funnit någon tröst i min bok. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du och din man finner en väg framåt trots den enorma sorg som drabbat er. En stor kram till er båda, och till diakonen Märta som du gärna får vidarebefordra en särskild hälsning till. Kajsa
Tack snälla!
Lovar att framgöra din hälsning till Märta =D
framföra ska det naturligtvis stå. Kan inte skylla på tryckfelsnisse heller… ;=D
Har läst boken nu. Den är otroligt vacker på nåt sätt. Jag blev tagen av att läsa den. Har inte tillräcklig distans än för att kunna säga något vettigt. Jag grät flera gånger och tänkte på den person som jag förlorade alldeles för tidigt. Begravningsscenen var hemsk att läsa om. Men den gav mig också tröst det var inte bara jobbigt för då hade jag inte orkat igenom den. Nu kommer jag att låta den vila och läsa om den om ett år eller så. Jag tror att jag är mer redo då. Du har i alla fall skrivit en underbar bok som jag värdesätter högt. Tack Kajsa du har givit mig en känsla av att min vän finns nånstans däruppe och vakar över mig. Dedikationen till Tanja var fin.
Tack, Susanne, för att du tagit dig tid och ork att skriva kommentaren. Uppskattar den mycket!
Kajsa,
Din skildring av livet, miljön direkt efter döden är så som många av oss tror att det är. Nu går jag rakt in i detaljerna, du beskrev Rebeckas ånger så tydligt och benade upp hennes förtvivlan i små små bitar så jag fick ångest och märkte att jag höll andan.Eller tappade andan, jag vet inte.
Ändå är jag uppväxt med en tro på livet efter detta. Ett bättre ställe, där det inte uppstår händelser som skapar stora och starka känslor. Allt är bara bra, helt enkelt. Dvs att det är ingen fara att dö. Men är ändå livrädd..
Sa till min man att han bara MÅSTE läsa boken efter mig, men eftersom jag varje gång la ifrån mig boken började pladdra på och berätta vad som hänt och beskrev så gott jag kunde hur allt börjar te sig i boken sa han igår ”behöver jag verkligen läsa den nu, du har ju ”läst” den för mig??”.
Vi diskuterade det där med själar som stannar kvar i ”mellanrummet” för att dom har något att reda ut, klara upp. Att kan det vara så som du Kajsa, berättar, att det är med sig själv man reder ut och rättar till och behöver acceptera sina misstag för att ”vandra vidare” till ”ljuset”. Går ju inte att fixa till relationen med de levande, direkt…sant.
När Rebecka till slut lät sig färdas vidare och kom fram till platsen med välbekanta ansikten så var jag övertygad om att hon skulle få möta sin mamma och se på henne med kärlek och vi skulle känna att hon kom till ro med det oxå. Som en sista grej i hennes resa. Så liiiite besviken blev jag. Men boken saknar absolut ingenting. Du har en otrolig förmåga att beskriva otroliga detaljer som väcker bilder och känslor och åsikter. Man diskuterar lite med sig själv, genom boken.
Jag har läst nästan alla dina böcker och du blir bara bätte och bättre. Som Meryl Streep eller Zlatan.
Tack för den här och jag ser framemot fler böcker!
Lycka till med allt!
Nil
Tack, snälla Nil, för ditt fina brev! Att boken väcker känslor har jag förstått. Kanske för att det här med döden är komplicerat, oavsett vilken tro vi har. Hoppas din man vill läsa boken så att ni kan fortsätta prata om det som kommer upp. Att kunna dela sina tankar med en annan människa gör allt lättare att bära. Kramar till er båda från Kajsa
PS. Jag fattade Streep och Zlatan-grejen, och bugar och bockar av det fina berömmet 🙂
Hej Kajsa,
Läste igenom vad jag skrev och vill vara tydlig med vad jag menar när jag säger att ”du blir bättre och bättre” och sen drar likheten med Meryl Streep och Zlatan. Jag menar att dom i sina yrkesroller har bara blivit bättre och bättre och fortsätter så. Och så är det med dig oxå. Du levererar otroligt bra i varje bok! Som läsare är det det man vill ha.Tack igen.
Kände att jag ville utveckla raderna i mitt förra inlägg.
/Nil
Den låg en tid och väntade i bokhögen. Madame Bouvary trängde sig före. Nu saknar jag stunderna med boken. Lät mina tankar kring den landa i min blog, så här kom de ut i ord:
Jag sitter med Kajsa Ingemarssons ”Någonstans inom oss” intill mig. Den är duvblå och skänker ett lugn till mig som läser. Nu när jag lagt igen boken vet jag fortfarande ingenting men förstår ändå mer än någonsin.
Jag förstår vilka vägar mina egna funderingar kring döden vandrar. Förstår att jag, som så många andra, söker efter ett ljus i det som är smärtsam sorg. I det som inte kan rymma något annat, men samtidigt är den plats som ska rymma allt det som tidigare var i tomrummet. Det finns en plats någonstans inom oss där själen bor. En plats vi så gärna vill nå i livet. En plats som kanske är det enda vi tar med oss härifrån.
Den här berättelsen bär mig med sig. Jag behöver bara följa med. Le åt livets galenskap och svälja hårt inför dödens absoluta punkt efter livets långa mening. Jag kan blicka framåt medan jag läser och våga vidröra det oundvikliga. Jag kan närma mig medmänniskors ofattbara sorg och min egen rädsla. Lättsamt följer språket mig längs vägen. Med tyngd gjuter det sina ord i mitt minne.
En saga har berättats, som jag kan välja att tro på. Åtminstone vila en stund i. Jag vill läsa fler berättelser ur samma perspektiv. Lyssna till människor som möter sina livslögner, sorger och glädjerus när ingenting längre går att förändra.
Boken lämnar mig, livet lever kvar. Jag tar med mig en tanke som väckts. Den att även den som lämnat livet tillhör de sörjande. Den som saknas så av andra, bär själv på sorgen över att inte längre få vara med, inte längre kunna känna värmen och doften. Den som saknas så, bär på sorgen över de som sörjer. Kanske är det därför den som saknas ändå är så märkbart närvarande ibland.
Vilka vackra tankar, tack för att du delade med dig av dem! Kram, Kajsa
Tack för en helt underbar bok! Vissa partier var så oerhört starka att det var svårt att hålla tårarna tillbaka och jag är glad att ha fått läsa den. Nästa läseprojekt blir Små citroner gula och jag ser verkligen framemot att få sätta tänderna i den!
Tack, Jacob! ❤ Kajsa
Jag kan bara hålla med alla tidigare inlägg – vilken fantastiskt bra bok! Så som du beskriver allt – precis så tror jag också att det är, och det känns härligt när nån sätter ord på det man själv tror och känner! Mycket i dagens samhälle är också så ytligt så det kändes skönt att läsa lite om vad livet egentligen handlar om… Tack!