Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juli, 2010

Hej på några dagar

I morgon är det dags för sommarens tredje ö-vistelse, min fars landställe på Åland. Ett gammalt skärgårdshemman längst ut i havsbandet – en i sanning magisk plats. När jag var barn var jag där hela somrarna, från skolan slutade till den började. Numera blir det bara några dagar om året. Men viktiga dagar, jag tankar näring på den ön.

En plats för stora tankar … (bilden togs förra året)

Den här gången lämnar jag dock datorn hemma, så nu hör ni inte av mig på några dagar. Ha det bra så länge! Kram från Kajsa

Annonser

Read Full Post »

Det ena och det andra

Hämtade en stolt och glad dotter från ridlägret idag. Avslutningskadriljen var tjusig och avslutades med en fotostund. Så här fina var de tillsammans, Laura och welshponnyn Kakao.

Handlade på vägen hem och fick syn på det här. Ser helt okej ut, tycker jag … 🙂 Ska bara sätta den där Mankell på plats också 😉

Det känns ju skönt att bidra till mångfalden i deckardominansen …

En bra avslutning på kvällen blev det också. En hink färska, småländska kräftor var helt enkelt omöjligt att gå förbi i affären!

Read Full Post »

Bröllopsbestyr

Jag ska vara toastmaster på ett stort bröllop nästa vecka. Har aldrig varit det förut. Har ni några tips?

Read Full Post »

Det regnar, finfördelade droppar som från en blomspruta. Himlen hänger i ögonbrynshöjd. Hela köket är fullt av blöt tvätt som hänger på tork på alla tänkbara och otänkbara ställen. De där heta dagarna är glömda, nu är det vanlig, svensk sommar som gäller. Den enda som verkar obekymrad över det är katten. Hon gick ut på trappan i morse och konstaterade att det regnade, gick in och la sig och har legat och sovit på sängen sedan dess. Klok katt.

Read Full Post »

Erica frågar i en kommentar hur lång tid det tog att skriva min första bok. Jag svarar här istället, kanske är det fler som undrar.

Jag arbetade med radio och tv, bl a som frilansande manusförfattare när jag började skriva På det fjärde ska det ske. I det läget behövde jag verkligen ett eget projekt som bara jag rådde över, som inte var beställt av någon och som ingen hade några förväntningar på. Även om jag tog skrivandet mycket seriöst kunde jag dock inte prioritera det tidsmässigt eftersom jag försörjde mig på andra jobb. Jag skrev när jag fick tid över. För mig var det också psykologiskt viktigt. Som frilansare är det lätt att stressa upp sig över brist på jobb. Med boken som sidoprojekt hade jag hela tiden något att göra och falla tillbaka på. Jag behövde på så vis aldrig känna mig arbetslös, även om det periodvis sinade med betalda jobb.

Det visade sig dock att skrivandet var så roligt att jag smygprioriterade om. Tog tid från annat och skrev på boken istället. Ett drygt år tog själva skrivandet. Jag började i oktober 2000 och skickade in manuset i december 2001, någon vecka innan min andra dotter skulle födas – vilket jag också hade siktat på. Sedan blev det en ovanligt snabb procedur med utgivning eftersom förlaget visade sig vara angeläget om att få ut den redan till hösten därpå. Det förstod jag ju inte då, men det är ovanligt att det går så fort.

Min andra bok, Inte enklare än så, gick betydligt fortare att skriva. Dels är den väsentligt kortare, dels hade jag tills dess ändrat i mina prioriteringar och satt skrivandet överst. Jag slutade med radioprogrammet jag jobbade med då och började tacka nej till andra förfrågningar. Skriva var det roligaste jag ditintills gjort. Jag var helt förälskad!

Read Full Post »

Usch, vilket deppigt inlägg jag gjorde igår. Idag har jag inte ens försökt skriva så jag kommer inte att upprepa mig om det nu är någon tröst för er som skriver själva och inte vill ha fler cyniskt formulerade funderingar om författandet.

Fast så här tänker jag.

Om en bok skrivs alltför lättvindigt blir jag misstänksam. Varje bok är en process, något som ska bearbetas i mig själv. Ofta har jag inte en aning om vad. Ibland kan det ta flera år innan jag ser varför jag skrev en viss bok. Jag tror romanens själva omfattning är en del av bearbetningen. En text som är så lång går inte att fejka. Det går inte att låtsas vara någon annan, använda någon annans röst, idéer eller uppfattning om vad som vore rätt och lämpligt. Inte heller bokens karaktärer går att hålla i schack så lång tid som det tar att skriva flera hundra sidor.

Det blir med andra ord vad det blir. Jag kan, som författare, ha en idé om vart jag vill och vad jag vill säga, men i slutändan är det som uttrycks bortanför det medvetna och kontrollerade.

Det är därför det är spännande att skriva, och det är också därför jag försökt ta bort så många staketstolpar jag kunnat (och vågat) längs vägen den här gången. Jag vill se vart det bär hän om jag släpper skrivandet fritt. Då får man ta att det blir jobbigt emellanåt.

Read Full Post »

Naturen är ond

Ligger där intet ont anande i hängmattan och blir attackerad av rödmyror. Helt respektlöst. Och så hade en geting den dåliga smaken att ligga precis där jag trampade och  – AJ!!! – vad ont det gör med getingstick.

Och som om alla eländiga flygfän inte vore nog så strular bokf-n också. Nu är det så där ofattbart dåligt allting igen. Klyschor och plattityder, ytliga karaktärer, bristfälliga miljöbeskrivningar och en totalt obegriplig historia. Lasse försökte muntra upp: Ja men, deleta alltihop då! Kul, kul. Skulle jag ge upp nu skulle jag aldrig någonsin i helvetet försöka skriva en bok igen. Det måste finnas andra sätt att ha ett kul, kreativt liv på.

En krass sanning om skrivande: Det blir inte lättare med tiden.

Read Full Post »

Older Posts »