Posted in Hästar, Hem & Familj on juli 29, 2011| 9 Comments »
En jättetrevlig Thindra i dag också. Nu ska hon få slippa mig ett tag, duktiga Amanda håller henne i gång under tiden. Då ska hon få hoppa också, sådant kan inte jag.
Nu blir det bloggpaus några dagar. Ska åka över till Åland och hälsa på min pappa. Återkommer snart, då ska jag ta mig tid och svara på lite författarfrågor. Passa på att ställa några du också, om det är något du undrar.
Ha det bra tills dess och må solen skina över era vackra ansikten!
Posted in Jobb & Karriär, Sett & Hört on juli 28, 2011| 8 Comments »
Intervjun jag gjorde för Aftonbladet i början av sommaren publicerades i dag. Hittar den inte på nätet, men så här såg det ut i tidningen! Bilden är tagen uppe på Fjällgatan, platsen för inledningsscenen i Någonstans inom oss.
Posted in Hästar, Jobb & Karriär, Sett & Hört on juli 28, 2011| 2 Comments »
En lång dag. Var uppe vid fem och på plats i tv4-huset en dryg timme senare. En ganska rörig morgon, med märkliga hopp mellan terrorism, reklam, svält, reklam, matlagning, reklam och musik, reklam. Och så jag då, reklam. Duktiga (och snygga!) Alexandra Pascalidou gjorde vad hon kunde med detta märkliga upplägg.
Efter det en sväng upp till ett märkligt semestertomt förlag. Fick i väg några böcker och skyndade sedan hem, städade snabbt undan efter mig och tog sedan bussen ut till landet. Ett träningspass (i full tv-makeup) med Thindra väntade, utan stödhjul den här gången. Det mesta gick bra. 70% trevligt, 30% uppfostran. Helt okej proportioner i nuläget.
Men nu är jag trött. Faktiskt riktigt ordentligt.
Posted in Sett & Hört on juli 28, 2011| 4 Comments »
Här är intervjuklippet från Fyran i morse. Alexandra Pascalidou intervjuar mig om Någonstans inom oss.
Posted in Hästar, Kropp & Själ, Vänner & Bekanta on juli 26, 2011| 11 Comments »
I dag blev det två ridpass. På förmiddagen skrittade vi bara, jobbade lösgörande och försökte synkronisera våra signalsystem. Thindra var trevlig, lyssnade och bitvis förstod vi varandra riktigt bra. Lina gav också nyttiga instruktioner när det gällde min sits. Med den nya sadeln behöver jag justera den en del för att hamna rätt.
På eftermiddagen var det samma typ av jobb, men nu i trav och galopp också. Ett mycket trevligt pass det med.
När vi jobbat klart avslutade vi med en skrittur längs vägen förbi islandshagarna. Vår ridpremiär utanför ridbanan. Inga konstigheter med det heller. Hurra!
Tre dagars intensivterapi är till ända. Thindra är kompis med islandshästarna, hon står stilla när jag duschar och sprayar henne, hon lyssnar när jag ber henne om något och frågar artigt när hon själv har något förslag. Och när hon krånglar, blir arrogant och nonchalant, har jag – om inte en hel verktygslåda – så i alla fall några användbara redskap att ta till. Sedan får vi träna vidare förstås, men det känns verkligen som att vi båda fått en bra grund att utgå från.
Jag kan inte nog prisa Lina Zachas jobb med oss. Ett otroligt kunnande, enorma mängder tålamod och ett sätt att förhålla sig till människor och djur som jag djupt beundrar. Om jag vore journalist skulle jag slänga mig över henne och skriva/göra ett porträtt av en mycket ovanlig människa som utvecklat helt egna träningsmetoder baserade på respekt och intuition i en värld som annars utgår från kontroll och lydnad. Hade inte NH:n (Natural Horsemanship) kidnappats av amerikanska machomän som får kickar av att dominera stora djur, så skulle den ha sett ut som när Lina jobbar!
Tack, tack, tack, säger jag! Och Thindra.
Posted in Sett & Hört on juli 26, 2011| 2 Comments »
… är jag med i Tv4 Morgon. Jag sitter med i hela sändningen och blir också intervjuad någon gång under morgonen. Återkommer om jag får veta när!
Posted in Hästar, Kropp & Själ on juli 25, 2011| 4 Comments »
Dag två avslutad. Den började riktigt bra. Efter en kvarts hantering i hagen och på väg till stallet var fokus och följsamhet åter etablerat. Sedan begav vi oss till ridbanan och Lina kollade av hur gårdagens träning fastnat. Mycket bra, blev betyget trots nya utmaningar. Thindra traskade över en prasslande presenning som om hon aldrig gjort annat!
Förmiddagens träning inkluderade också islänningar och även det mötet blev lyckat. Två av unghästarna i hagen kom nyfiket fram och Thindra hälsade på dem båda över staketet. Hon tycktes nöjd med slutsatsen att de små monstren trots allt verkade vara hästar vid en närmare besiktning.
Är det hästar? Ja, det ÄR hästar!
Innan vi avslutade blev det också lite dusch, sen fick hon gå tillbaka till hagen och processa och smälta. Tummen upp, sa både Lina och jag!
Så var det då eftermiddagspasset, och nu fick inte jag vara åskådare längre. Det hela började bra, hästen lystnade fint på mig både i hagen, i stallet och under övningarna på ridbanan. Efter det blev det islänningarna igen och den här gången hjälpte ägaren till att få hela gänget att springa upp till staketet där Thindra väntade. Istället för att fly klev hon nyfiket fram emot dem, hälsade på flera av dem och sedan betade de alla en stund på var sin sida av staketet. Önskar jag hade en bild av det – hur fint som helst! – men det regnade så mycket att kameran fick stanna i fickan.
Jag föreslog sedan att vi skulle ta tjurkalvarna en bit bort när vi nu var igång, så vi promenerade bort mot dem. Mer odramatiskt kunde det knappast ha blivit. Thindra var helt ointresserad av korna, sådana hade hon uppenbarligen sett förr. So far so good. Men sedan …
På hemvägen tog jag över repet. Gång på gång fick jag markera och säga åt henne att hålla avståndet, och gång på gång gick hon in i min zon. Till slut tröttnade jag och bad henne på skarpen att stå stilla en längre stund. Det blev dagens trigger. Hon var helt ointresserad av att samarbeta med mig, och ju mer jag insisterade desto grövre blev hennes protester. När hon började stegra sig tappade jag modet och Lina, som inte var ett dugg imponerad av hennes konster, fick ta över. Imponerad var däremot jag som storögt tittade på medan Lina bröstade upp sig och krävde att hästen baske mig fick skräpa sig! Resten av promenaden hem gick bättre, men Thindra hade fortfarande mycket attityd att jobba med och inte förrän vi var nästan hemma igen var hon åter följsam och lystrade uppmärksamt.
Dagens duschövning nr två fick med nöd och näppe godkänt, och den efterföljande insektssprayningen var definitivt en tumme ner, men Lina lät henne inte komma undan. Inte ens i hagen var träningen över, och Thindra fick finna sig i att vänta på maten tills hon la ner arrogansen och visade upp en trevligare och mer tillmötesgående sida.
Det var ju förstås trist att dagen som började så bra slutade med en sådan massa tråkig attityd, men på sätt och vis var det ändå positivt. Det är ju lika bra att hela det där registret av otrevligheten provoceras fram i en situation där en tränare finns till hands. Jag hade inte hanterat henne där ute på skogsvägen själv, men tack vare att Lina var med fick hästen nu nya konsekvenserna av sitt handlande och förhoppningsvis drog hon slutsatsen att den typen av protester inte är verksamma.
Men jag blev ju lite tung i hjärtat förstås, och – faktiskt – arg. Kanske är det inte bara hästens reaktionsmönster som behöver omprogrammeras? Den där förlamande rädslan som drabbar mig när det blir hotfullt är ju knappast heller en effektiv metod i sammanhanget.
En dag till har vi på oss. Blir intressant att se vad som hänt under natten. Med oss båda.
Posted in Sett & Hört, Utlandet on juli 23, 2011| 3 Comments »
Följer nyheterna från Norge. Så ofattbart förskräckligt. Skickar alla tankar med tröst jag förmår.
Posted in Sett & Hört on juli 21, 2011| 15 Comments »
Tycker du att det har varit dåligt med bilder här på sistone? Det har sina skäl.
1) Min nya Iphone har en usel kamera, vilket resulterat i att fotglädjen sjunkit avsevärt.
2) Min nya Iphone kan inte bluetootha bilder till datorn utan kräver sladd. Hoppsan, plötsligt backade vi tio år i tiden!
3) De två USB-uttagen på datorn (Mac) sitter så nära varandra att sladden till min nya Iphone inte får plats när jag använder surfstickan. Smidigt, va 😦
Posted in Skrivande on juli 21, 2011| 3 Comments »
Ihållande regn, huh, så tråkigt! Vi tar en fråga istället. Susanne undrar:
Har du nån gång funderat på att skriva en uppföljare till nån av dina böcker? Eller har du alltid känt dig klar med de böcker och de karaktärer som figurerar i böckerna så att du alltid känt att det inte har funnits nåt mer att skriva?
Svar: Nej, jag har faktiskt aldrig känt mig sugen på det. Mina böcker brukar ju ha en sorts öppna slut. Jag lämnar mina karaktärer, ofta efter någon typ av kris, med nya möjligheter. De har fått nya insikter, men hur de väljer att hantera dem vet vi inte riktigt. Men kanske anar vi. Eller hoppas i alla fall.
När jag skrivit färdigt en bok känner jag mig verkligen färdig med den. På ett sätt känns det som att jag ”terapeutat” mina karkatärer genom en kris, och när jag vinkar hej då är det vid en punkt då jag anser dem hela nog att klara sig själva. Med hjälp av er läsare, förstås. Det är ju ni som bestämmer hur det går för Agnes, Stella och Johnny, Rebecka och de andra. Och för det tror jag faktiskt inte att ni behöver min hjälp 🙂 .
Alla dessa sidor 