Refuserad, och sedan?

En fråga till, nu från Marie:

Hur går man vidare när man känner att man kört fast? Skriver olika manus och skickar in, gång på gång men blir bara refuserad. Vill gärna ta mig framåt men kommer ju ingenstans. Hur gör man?

Svar: Ja, du, Marie … Det är inte en lätt fråga. Jag har aldrig varit i den situationen, så jag har ingen erfarenhet, men om jag ändå ska försöka mig på ett råd så är det nog att ta hjälp. Jag skulle nog söka till en skrivarkurs eller leta reda på en skrivcoach som kan ge konstruktiv kritik. Det finns ju en anledning till att förlagen säger nej. Om du blivit refuserad med en kommentar har du redan en ledtråd, annars måste du söka efter svaren själv. I det här läget hjälper det inte med snälla vänner som klappar på axeln och försöker trösta, du behöver någon som krasst kan peka på bristerna i dina texter. Det är tufft att ta, men som jag ser det, enda vägen framåt. Hopas du orkar fortsätta. Du vet, plötsligt händer det … 🙂

Read Full Post »

Frågestund

Några författarfrågor har kommit in, först en från Klara:

Jag har en fråga som jag skulle bli jätteglad om du svarade på. Hur många böcker skrev du/gav du ut innan du kunde leva på skrivandet?

Svar: Det är en svår fråga eftersom det beror på vilket liv man lever och vilken försörjningsansvar man har. Mitt ”leva på” är kanske inte samma som ditt ”leva på”. Hade jag velat hade jag nog kunnat försörja mig på heltid från och med bok tre. Då hade jag inkomster från de två första som börjat komma in. För även om en bok säljer tar det lång tid innan inkomsterna börjar rulla. Först ska boken komma ut, och förhoppningsvis sälja, sedan sker avräkningen året därpå och eventuella pengar betalas ut först i oktober, alltså året efter boken kommit ut. Mina förskott var till en början inte så stora, så det tog ett tag innan jag kunde försörja mig som författare trots att böckerna sålde bra och jag skrev en om året. Sedan är det så att jag nästan alltid har gjort annat vid sidan om, men det har framför allt handlat om att jag velat ha variation i mitt arbete.

Och så en fråga från JO Janson:

Lägger du ner mycket tid med att jobba på boktitlarna? Det verkar vara ett ganska svårt jobb, att hitta en bra och kärnfull titel.

Svar: Ja, det är svårt. Några gånger har jag haft en färdig titel, men ibland har titeln tillkommit i efterhand i diskussion med min förläggare eller någon annan person i min närhet.

Read Full Post »

Eftertanke

Har unnat mig lite ”fri” arbetstid ett tag. Processen med Den magiska gnistan är ju igång och det är mycket som ska göras, även om arbetet inte är så intensivt just nu. Det är redigering, omslag, pr, fotografering etc. Principiellt skulle jag kunna skriva vidare på romanen parallellt, men i praktiken funkar det inte. Många bollar i luften är inte min grej, och när det gäller skrivandet är det helt uteslutet. Att skriva kräver fokus och koncentrerad arbetstid, det är inget man duttar med ett par timmar här och där. Alltså går jag på möten, mailar, funderar och klurar på texten – när jag inte är i stallet. Det känns mycket bra. Jag tycker om att skriva romaner, men arbetet med den här boken har varit så mycket mer. Det här är verkligen jag. Det jag har arbetat med nu är kärnan och själva essensen till de teman som jag (omedvetet) återkommit till i bok efter bok. Så, även om genren är en helt annan denna gång skulle jag ändå vilja påstå att kopplingen till mina romaner är tydlig, åtminstone för mig. Det handlar om hopp, mod och insikten om att vi väljer och skapar våra egna liv.

Funderar på att göra något åt mina polisonger …

Read Full Post »

Queen of finlir

En fråga från Katinka med anledning av förra inlägget:
Upptäcker du inte svarta hål och onödiga utvikningar?

Svar: Inte svarta hål, det vore mycket allvarligt, men en massa annat skräp förstås. Fast inte så mycket i det här skedet. Texten jag nu redigerar är ”färdigskriven” (citattecken för att en text egentligen aldrig blir färdigskriven, men det är en annan historia). Bearbetat den i flera omgångar har jag gjort tidigare. Då är det rejäla omskrivningar, tillägg och strykningar som gäller. Nu är det finlir. Lovely!

Read Full Post »

Redaktören åter i arbete

Efter ett väldigt långt, och säkert välbehövligt, jullov återupptog jag idag redigeringsarbetet av Den magiska gnistan. Av skrivandets alla faser är det här nog den jag trivs bäst med. Petet med en nästan färdig text. Det där stadiet när man är klar med själva skapandet och istället ägnar sig åt finslip. Det är en mycket tillfredsställande fas. Framför allt om man som jag nu har haft tid att låta texten ligga till sig och därmed kan läsa den med lite mer distans. Stressen över att inte längre få ihop det är över, och varje ändring man gör är en förbättring. Jämfört med skrivandet går det dessutom oändligt fort. Visserligen brukar en viss mättnad lägga sig efter ett par omgångars redigering, elfte gången man går igenom sin text är det inte längre med samma entusiasm, men jämfört med det kvalfulla skrivandet är det en piece of cake.

Dessutom är jag bra på att redigera, om man nu får skryta lite. När jag skriver tillåter jag mig att slarva för att inte fastna i onödan, men när jag redigerar är jag otroligt petig. Förmodligen vore jag Stella Fribergs värsta mardröm 🙂 (för er som inte har läst Bara vanligt vatten så är det huvudpersonen i den boken). Ändå är en professionell redaktör en nödvändighet. Man kan aldrig ensam se sin texts alla svagheter.

Read Full Post »

Jobbpaus

Har gått in i ett tillfälligt arbetstidsvakum. Jag vet att det är normalt att vara ledig över jul och nyår, men i min värld finns liksom inte ledighet. Jag jobbar jämt, till och med när jag inte jobbar. De senaste dagarna har jag i alla fall låtit boken/böckerna ligga. Måste egentligen börja med redigeringen av Den magiska gnistan omgående, men behöver obruten tid för att kunna läsa och jobba igenom texten i ett svep. För att få grepp om helheten går det inte att dutta i det här läget. Efter nyår, säger jag, då ger jag järnet. Tills dess tänker jag fortsätta att unna mig sovmorgnar och tid med familj och häst. Igår hade vi till exempel hemvideo-race. Satt i tre och en halv timme med barnen och plöjde filmer från när de var små. Gud, vad söta de var! Och vad unga vi var, 13 år passerar inte obemärkt … Satt med tårar i ögonen flera gånger, som när storasyster för första gången träffar lillasyster på bb och ger henne en inslagen mandarin i välkomstpresent 🙂

Varulvsmåne på väg hem från stallet idag.

 

Read Full Post »

Många dokument blir det

Bonita frågar om jag inte brukar göra en förteckning över mina karaktärer när jag skriver. Jo då, men tyvärr glömmer jag ofta att fylla i den … Jag startar nämligen inte mitt arbete med ett färdigt persongalleri, utan låter karaktärerna ta form under arbetets gång. Det kan vara en mening här och där som ”avslöjar” något om personens utseende, boende, familjförhållanden etc. Eftersom jag, som sagt, har fokus framåt, missar jag lätt att föra in sådana fakta i den där förteckningen, så den är – ärligt talat – lite halvdan.

Förutom min personförteckning har jag just nu två andra dokument vid sidan av texten. Dels ett utförligt synopsis (som jag har full frihet att avvika från), dels handlingen i punktform. Det senare har jag upptäckt är till stor hjälp, inte minst när jag kör fast. Det är lätt att hamna i en sorts ingemansland när man skriver en roman. Plötsligt håller folk bara på och dricker kaffe, tar promenader, pratar strunt och gör en massa andra saker som visserligen ger berättelsen karaktär, men som inte för handlingen framåt. Genom att då se vad nästa sak som ska ske är kan jag driva upp tempot och hålla karaktärerna i styr.

Att författaren vet vart berättelsen är på väg skapar en känsla hos läsaren av att vara i trygga händer. Det är som att åka med en chaufför man litar på. Först då kan man slappna av och njuta av utsikten, om ni förstår vad jag menar.

Read Full Post »

Låt stå

Igår hade jag en bra skrivdag och kunde lämna lyan med fem nya sidor av romanen. Följaktligen gick det sämre idag. Det tycks vara en naturlag. Rent praktiskt har det att göra med att jag alltid börjar mina arbetsdagar med att läsa igenom och grovredigera det jag skrev dagen innan. Mycket skrivet är alltså lika med mycket arbete innan jag kan komma igång för dagen.

Generellt sett rekommenderar jag annars inte att läsa för mycket i det du har skrivit innan du fått ur dig en färdig råtext. Varför? Det finns många skäl. Ett är att läsandet är mer krävande än du tror. Du behöver den kraften och energin för att komma framåt. Går du bakåt i texten kommer du att upptäcka en massa saker du inte är nöjd med (så ÄR det bara). Antingen börjar du korrigera, som tar en massa tid, eller så blir du nedslagen och riskerar att tappa fart och energi av den anledningen. Låt texten vara, är mitt författarråd. Skriv först, läs och redigera sedan.

Jaha, så varför börjar då jag mina arbetsdagar med att läsa och redigera? Mest gör jag det för att hitta flytet och minnas var jag slutade, och jag går aldrig längre bak än till gårdagens arbete. Redigerandet blir en naturlig följd av läsandet. Jag klarar helt enkelt inte av att lämna felaktigheter eller dåliga formuleringar när jag hittar dem, så ni förstår vilken evinnerlig tid det skulle ta om jag ständigt gick tillbaka i texten! Det händer visserligen att jag tjuvkikar bakåt, men då gör jag det för att kolla upp något jag behöver för att skriva vidare. Med tanke på hur lång tid det tar att skriva en roman är det lätt att glömma vad folk heter, hur de ser ut och vad de har för tapeter i sitt kök. Men bara att kolla en sådan sak brukar resultera i att jag fastnar en lång stund så jag gör det inte i onödan.

En annan fördel med att fokusera framåt och inte grotta ner dig i text du redan skrivit, är att du kommer bli ganska överraskad den dag det faktiskt är dags att läsa från början. Har jag verkligen skrivit det här? är en fråga som kommer att dyka upp, och även om missnöjet kan vara stort kan också det positiva överraska. Du kommer att hitta meningar och stycken som är riktigt bra, som glänser som små juveler. Inte minst kommer du att häpna över att du faktiskt fått ihop din historia med början, mitten och slut. Allt utöver det är detaljer.

Read Full Post »

Ensamhet

Tror minsann det är dags för lite självömkan. Har haft en ostörd skrivdag. Efterlängtat, men det väcker också tankar. Just idag tankar om ensamhet.

För att kunna arbeta professionellt som författare måste du stå ut med ditt eget sällskap i stora doser. Det låter kanske lyxigt att ha en massa tid för sig själv, att sitta ensam och vara kreativ, skapa och hitta på, och för många av er som delar ert skrivintresse med ett annat jobb är det säkert en dröm att få skriva på heltid. Men att dag efter dag, år efter år, arbeta själv är också till viss del utarmande. Vi är alla mer eller mindre beroende av utbyte med andra människor. Det är så vi startar de kreativa processerna i hjärnan, genom att förse den med bränsle i form av intryck, möten, främmande tankar och idéer. Så vad händer då när man sitter helt själv? Ja, det blir ärligt talat lite fattigt. Ändå är den där ensamheten en förutsättning för skapandet. En paradox.

Det jag tycker är svårast med den yrkesmässiga ensamheten är att allt hänger på mig. Om jag inte skriver blir ingenting skrivet. Är jag sjuk en dag eller tar semester en vecka så kommer jag tillbaka till exakt samma punkt som jag lämnade. Har jag gått tidigare på måndagen för att jag kört fast, börjar jag tisdagen med samma mening som jag slutade med. På så vis kan jag avundas författarpar som hjälps åt och skapar gemensamt. Tänk att någon annan tar vid och tillför energi när jag har strandat. Vilken dröm!

Dagens författarråd får därför bli att aktivt låta dig inspireras av andra människor mellan dina skrivperioder. Det är viktigt att fylla på förråden, i de förvarar du dina arbetsredskap – inspiration och kreativitet. När du väl sitter på din kammare och skriver är du ensam. Så är det bara.

Sällskap i lyan. Ja, ni fattar, man är lite desperat.

Read Full Post »

Lyxproblem

Tack för era generösa erbjudanden att lätta min börda av överflödiga böcker 🙂 . Dessvärre har jag inte möjlighet (läs: tid och ork) att administrera några privata utskick. Ska dock försöka hitta någon vettig användning för dem, promise!

Read Full Post »