Posted in Kropp & Själ, Lästips on juli 27, 2012| 3 Comments »
Hittade härom dagen av en slump den här boken från 1901 (!) i en ärvd bokhylla här i stugan på landet. Spiritism och Andevärlden eller Lifvet och Döden av Emil Ahrén. Lite lustigt med tanke på Någonstans inom oss och det förra inlägget jag skrev. Framför allt gillar jag undertiteln ”Pröfven andarna!” …
Har börjat kika i den och den känns märkligt modern, ser fram emot att läsa vidare 🙂 .
Posted in Kropp & Själ, Skrivande on juli 24, 2012| 9 Comments »
Jag har fått många frågor av er läsare om min senaste bok, Någonstans inom oss. Inte minst de ”övernaturliga” delarna av boken tycks väcka nyfikenhet. Jag ska göra ett försök att svara på några av dem här.
Hur kom jag på handlingen?
För några år sedan undrade SVT om jag hade någon idé till en tv-serie. Det hade jag inte, men efter mötet dök en scen upp – den som sedan blev första scenen i boken. Kvinnan som hoppar, dör, men ändå ”överlever”. Jag såg också framför mig att hon skulle få hjälp i det där tomrummet hon befann sig i, men mer än så visste jag inte. Inte vem hon var, inte varför hon hoppade och inte vad som skulle hända. Jo förresten, en sak till visste jag, att det hela slutade på ett ljust sätt. När jag började skriva, för historien blev ju en bok och inte en tv-serie, fick jag leka detektiv. Jag trodde länge att handlingen skulle uppenbara sig som en aha-upplevelse, men någon sådan kom aldrig. Rebeckas historia kom istället till mig ord för ord.
Hur har jag format min bild av livet efter döden?
Jag har förstått på era kommentarer att många av er känner er bekanta med, eller i alla fall bekväma med, bokens beskrivning av livet efter döden. Ganska märkligt egentligen, allt är ju bara hittepå. Eller så är det inte det. Vare sig man tror att döden är punkt slut eller om man har en bild av att vi finns kvar i någon form även efter vår fysiska existens har vi kanske alla en arketypisk bild av döden och ett eventuellt liv därefter. Likaså av änglalika väsen och av föreställningen att vi kan ”gå vidare” eller hänga kvar. Ingen av oss vet hur det är, vare sig vi har det ena eller det andra synsättet är det en fråga om tro. Personligen tror jag att vi är både mer och större än vår nuvarande existens, att vi har en evig kärna som kan välja mänsklig form i syfte att lära och utvecklas. Jag väljer att tro så – inte för att det är ”sant” – utan för att jag känner mig hemma med det, för att det är så jag är uppfostrad och för att det får mig att se mening i annars meningslösa händelser. Förmodligen är det den här tron som avspeglar sig i min historia även om den är ett stycke fiktion. För mig är bokens historia inte i första hand övernaturlig, den är en skildring av en människa som försöker komma till ro och försonas med sig själv. Man kan läsa den som en ”spökhistoria”, men man kan också läsa den symboliskt och ana hur Rebecka låter en sida ”dö” för att släppa fram en annan (systern). Jag tänkte inte så när jag skrev, men efteråt har tanken slagit mig.
Har jag själv erfarenheter av spöken?
Hm, svår fråga. Jag är inte synsk eller medial, men jag är känslig och visst har jag känt av människor som inte varit fysiskt närvarande. Spöken? Jag vet inte. Kanske lämnar vi som minneshologram efter oss som kan plockas upp av andra?
Min familj har alltid varit öppen för en andlig dimension av tillvaron (nej, jag är inte religiös) och när det hänt oförklarliga saker har det inte varit konstigare att förklara det med besök från andra sidan än att söka mer jordnära förklaringar. Jag har också varit i många olika miljöer som känts väldigt ”besjälade”, på både gott och ont. Inför boken gjorde jag bland annat research på några sådana ställen. Annars är inte den här frågan så laddad för mig som den tycks vara för andra. Livet är ett mysterium, allt förstår vi inte och allt behöver vi inte veta. Jag nöjer mig med det.
Vilka var mina inspirationskällor i skrivandet?
Det här är en stor och intressant fråga, faktiskt så spännande att jag håller på att skriva en bok om det. Vad är inspiration? Hur kommer den till oss och varför? Jag tror det finns två nivåer av inspiration. Dels den mer vardagsnära när vi fyller på med intryck från andra människor och sådant vi är med om och upplever. Dels en sorts synkroniserande gnista med förmåga att kombinera alla dessa delar på nya sätt och med ett specifikt syfte. En sorts synergieffekt där helheten blir större än delarna. Det här skulle jag kunna skriva massor om, och det har jag precis gjort också 🙂 .
Rent konkret gjorde jag en del research i samband med att jag skrev. Jag läste mycket, bland annat boken Själarnas resa av Michael Newton, en hypnosterapeut som intervjuat människor om ”livet mellan liven”. Det var fascinerande att upptäcka hur väl dessa människors berättelser överensstämde med den historia jag själv hittat på. Antingen har vi som sagt arketypiska bilder av döden som vi alla delar, eller så har vi själva djupt begravda minnen av hur det är. Jag läste även Deepak Chopras Livet efter döden – mycket intressant – och andra böcker i samma genre. Skönlitterärt läste jag bland annat Audrey Niffeneggers Her fearful symmetry, en orginell roman om livet efter döden. I filmvärlden finns det likaså många berättelser på tema död, spöken och änglar: Min favorit är Himlen kan vänta som också finns med som en referens i boken. Jag pratade också med människor som arbetat med döende, och människor som själva haft ”spökupplevelser” (vilket visade sig vara väldigt många!).
Hur allt detta blev en historia, och varför den blev som den blev, har jag dessvärre inget bättre svar på. Den kom till mig. Så var det.
Har ni fler frågor? Ställ dem, jag finns här på bloggen för er!
Posted in Djur och Natur, Hästar on juli 23, 2012| 2 Comments »
Var ute på Granö med Rosa som skulle rida russ i regnet. Träffade alla fina djuren på gården. Som ett mini-Skansen!
Hönor fria på tomten, bedårande kycklingar i hönshuset
Kalven var så söt att man ville äta upp den (ja, inte bokstavligen då …)
Thindras blivande betessällskap: Tre stiliga arabston
Posted in Djur och Natur on juli 22, 2012| 2 Comments »
Körde uppåt landet igår för att lämna av ena dottern på ridläger. Utsikten var slående emellanåt!
Posted in Djur och Natur on juli 20, 2012| 4 Comments »
Satt på verandan igår när den här otroligt sällskapliga krabaten flög in. Den satte sig på Lasses hand, flög bort men återkom gång på gång. Märkligt men fint!
Posted in Kropp & Själ, Utlandet on juli 18, 2012| 3 Comments »
Tillbaka på landet efter ett hastigt besök i stan. Min tyska förläggare kom på besök för att träffa mig och vi åt en mycket trevlig middag på Prinsen. Det var riktigt roligt att höra henne berätta om de tyska reaktionerna på Någonstans inom oss – Der himmel so fern. Hon berättade bland annat att förlagets marknadschef, ”a very down-to -business-woman” för första gången hade gråtit när hon läst en bok 😮 . Den kommer inte ut förrän i november, men förlaget älskar boken och kommer att göra en storsatsning på den. Lyckans hjul gick ju väldigt bra i Tyskland och låg på Der Spiegels bästsäljarlista. En ny sådan framgång vore inte helt fel. Håller tummarna så det knakar!
Annars bjöd gårdagen i Stockholm på ösregn, åska och översvämningar …
I morse vaknade jag klockan fem och kunde inte somna om. Den fanns förstås ingen frukost hemma men jag gjorde en kopp te och satte mig och redigerade text i ett par timmar. Sedan var det dags för naprapaten där jag lyckats få till ett akutbesök eftersom hela min kropp känns som om den håller på att falla samman. I en och en halv timme gick han igenom de värsta smärtpunkterna. Faktum är att det gjorde så ont att jag trodde jag skulle svimma eller kräkas eller något. Jag fick i alla fall en bra förklaring till, och behandling av, mitt knä. Dessutom en rejäl genomgång av ryggen. Och så den sedvanliga listan med hemläxor i form av träning och stretching.
Tillbaka på landet hade Thindra en lös sko, men jag chansade och red ut i skogen ändå. När vi återvände hade hon tappat den, men jag hade jättetur och fick tag på Cecilia hovslagare som hjälpte oss på kvällen.
Detta, och ungefär tusen andra saker har jag hunnit med det senaste dygnet. Men, vet ni, nu är jag trött!
Posted in Hem & Familj, Mat, Skrivande on juli 15, 2012| 2 Comments »
Vilket osannolikt regnande! Ett dygn har det vräkt ner utan uppehåll. SMHI varnar för översvämningar längs Roslagskusten. Förlåt att jag tjatar, men detta är verkligen deppigaste vädersommaren på mycket länge.
Fortsätter jobba med texten och är just nu inne i Lasse-läsarfasen. Ni som var med här på bloggen med förra boken vet att den inte är nådig. Vet inte riktigt varför jag utsätter mig för hans kritik egentligen. Kanske för att jag vet att det inte blir värre än så, om nu det kan vara en tröst. Hur som helst, både Lasse-läsning OCH ihållande regn, något behövde göras för att muntra upp så jag bjöd in goda vänner till lunch. Rostade grönsaker med fetaost, nötter och couscoussallad med ruccola. Inte så tokigt. Och igår blev det hembakad dinkelsmörgås med gratinerad chevre, smörstekta kantareller, valnötter, honung och persilja. Mums!
Posted in Djur och Natur, Hästar on juli 14, 2012| 5 Comments »
Vågade mig på en liten ridtur idag och knät känns, peppar peppar, okej. Thindra däremot lyckade riva upp ett sår när hon fick bralla av sig i paddocken. Det här med sår och skador på hästar känns läskigt, tycker jag. Vet ju inte alls vad som är allvarligt och vad som är rycka på axlarna-läge. Rengjorde i alla fall noggrant och har det under full uppsikt. Det var i alla fall mysigt att rida igen och T verkade nöjd med att ha mig tillbaka i sadeln.
I kväll väntar sommarens första kantarellmacka 🙂 . Det blir mycket svamp i år, och blåbär. Alltid något.
Doftpion, mmm!
Och förvildade borstnejlikor.
Posted in Djur och Natur on juli 13, 2012| Leave a Comment »
Vilket väder! Två rejäla åskskurar med muller och blixtar på nära håll. Var och handlade i affären då det plötsligt blev strömavbrott. Har aldrig varit med om det i en stor butik, lite märkligt att stå med ficklampa i en becksvart mejeriavdelning och undra var den ekologiska yogurthen är 🙂 . När elen väl kom på igen blev köerna förstås jättelånga. Sedan blev folk stående innanför dörrarna eftersom det vräkte ner hagel utanför. Nu, en halvtimme senare, skiner solen och det är ångigt hett ute. Vad ska man säga … Det är ju varierande i alla fall.
Det går inte att fota regn, men det var helt galet blött ute medan jag stod i stallet och väntade på uppehåll.
Fulla regntunnor. Synd att det inte behöver vattnas …
Tröstglass, en Sitting Bull i bilen.
Posted in Jobb & Karriär, Skrivande, Utlandet on juli 10, 2012| 1 Comment »
En fråga från Ingela:
| Vad tycker du om produktplacering i böcker? Jag läste för en tid sedan en bok som strösslade med ett varumärke och jag, utan att tänka, surfade in på varumärkets site och hittade massor av snyggt. Sedan så snabbt och enkelt hade jag klickat hem ett lite paket. Då först insåg jag att jag blivit utsatt för produktplacering och kände mig lite smålurad att jag hade gått på den enkla! Fast å andra sidan så var det fina produkter, men det ändå så känner jag mig kluven. Ska det kanske finnas varningstext i boken eller ska meningen börja med … “Nu kommer det reklam” eller ska det absolut inte få förekomma? Ett visst varumärke kan ju ändå säga ganska mycket om en person eftersom det ska vara så mycket livsstil i ett varumärke nu för tiden. Och vi konsumenter sväljer bete och fattar grejen! Hur ser du på det? |
Svar: Var och en måste förstås få bestämma själv när det gäller en sådan här sak. Personligen tycker jag det skulle kännas mycket konstigt att gå in i ett avtal som ”tvingar” mig att nämna ett visst produktmärke och på ett visst sätt. Det är ju något som påverkar innehållet i min bok, och som konstnärligt utövande person vill jag vara helt fri när det kommer till mitt skapande.
Inte vilken kjol som helst.
Jag använder mig ibland av varumärken i mina böcker för att säga något om en viss person, men självklart sker det då på eget initiativ. I Bara vanligt vatten till exempel drösar det av varumärken, något som vissa läsare (framför allt män) retat sig på. Poängen med det är att markera hur viktigt det är med yta för Stella, huvudpersonen. Hon lever sitt liv genom att visa upp en noga genomtänkt och kontrollerad bild av sig själv. Då duger det inte att bara säga att hon hade en svart kjol på sig, för i Stellas ögon är den mycket mer än så. Den är en svart pennkjol från Michael Kors senaste höstkollektion. För henne spelar märken roll, att nämna dem är ett sätt att markera detta. Hon sätter sig inte i sin bil, hon sätter sig i sin Lexus, och hon har inte ett soffbord utan ett antikt marockanskt brickbord importerat från London. Sådan är Stella.
Ryska citroner
Men tillbaka till produktplacering. Jag hamnade själv i ett dilemma när mitt ryska förlag ville samarbeta med ett kosmetikamärke för att lansera Små citroner gula. I utbyte mot en liten logotyp på baksidan av boken skulle den säljas och saluföras i alla märkets butiker. Jag gillade inte alls detta, men såg mig till slut tvungen att acceptera upplägget eftersom samarbetet skulle öka upplagan med ungefär det dubbla. Svårt att säga nej till när man försörjer sig på att sälja sina böcker. Jag gjorde helt enkelt en avvägning, och sa ja.
Alla dessa sidor 