Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Råd från en författare’ Category

En fråga till, nu från Marie:

Hur går man vidare när man känner att man kört fast? Skriver olika manus och skickar in, gång på gång men blir bara refuserad. Vill gärna ta mig framåt men kommer ju ingenstans. Hur gör man?

Svar: Ja, du, Marie … Det är inte en lätt fråga. Jag har aldrig varit i den situationen, så jag har ingen erfarenhet, men om jag ändå ska försöka mig på ett råd så är det nog att ta hjälp. Jag skulle nog söka till en skrivarkurs eller leta reda på en skrivcoach som kan ge konstruktiv kritik. Det finns ju en anledning till att förlagen säger nej. Om du blivit refuserad med en kommentar har du redan en ledtråd, annars måste du söka efter svaren själv. I det här läget hjälper det inte med snälla vänner som klappar på axeln och försöker trösta, du behöver någon som krasst kan peka på bristerna i dina texter. Det är tufft att ta, men som jag ser det, enda vägen framåt. Hopas du orkar fortsätta. Du vet, plötsligt händer det … 🙂

Read Full Post »

Några författarfrågor har kommit in, först en från Klara:

Jag har en fråga som jag skulle bli jätteglad om du svarade på. Hur många böcker skrev du/gav du ut innan du kunde leva på skrivandet?

Svar: Det är en svår fråga eftersom det beror på vilket liv man lever och vilken försörjningsansvar man har. Mitt ”leva på” är kanske inte samma som ditt ”leva på”. Hade jag velat hade jag nog kunnat försörja mig på heltid från och med bok tre. Då hade jag inkomster från de två första som börjat komma in. För även om en bok säljer tar det lång tid innan inkomsterna börjar rulla. Först ska boken komma ut, och förhoppningsvis sälja, sedan sker avräkningen året därpå och eventuella pengar betalas ut först i oktober, alltså året efter boken kommit ut. Mina förskott var till en början inte så stora, så det tog ett tag innan jag kunde försörja mig som författare trots att böckerna sålde bra och jag skrev en om året. Sedan är det så att jag nästan alltid har gjort annat vid sidan om, men det har framför allt handlat om att jag velat ha variation i mitt arbete.

Och så en fråga från JO Janson:

Lägger du ner mycket tid med att jobba på boktitlarna? Det verkar vara ett ganska svårt jobb, att hitta en bra och kärnfull titel.

Svar: Ja, det är svårt. Några gånger har jag haft en färdig titel, men ibland har titeln tillkommit i efterhand i diskussion med min förläggare eller någon annan person i min närhet.

Read Full Post »

Det här med helger är ju inte så heligt när man har ett jobb som mitt. Jag tar ofta ledigt mitt i veckan och kan lika gärna arbeta en söndag som en onsdag. Ändå gör jag sällan det. Dels för att jag har familj, barn som går i skolan och en man som (oftast) arbetar mån-fre. Dels för min egen skull. Att vara författare är att ha ett minst sagt fritt jobb och för att hantera den friheten krävs rutiner och disciplin, i alla fall om man tänker sig att syssla med det en längre tid (typ ett liv). Att avsätta tid för ledighet är därmed minst lika viktigt som att sitta sina timmar framför datorn vare sig inspirationen flödar eller inte.

Således lyder dagens författartips: Helga vilodagen (som ju självfallet inte måste vara en söndag!).

Read Full Post »

Bonita frågar om jag inte brukar göra en förteckning över mina karaktärer när jag skriver. Jo då, men tyvärr glömmer jag ofta att fylla i den … Jag startar nämligen inte mitt arbete med ett färdigt persongalleri, utan låter karaktärerna ta form under arbetets gång. Det kan vara en mening här och där som ”avslöjar” något om personens utseende, boende, familjförhållanden etc. Eftersom jag, som sagt, har fokus framåt, missar jag lätt att föra in sådana fakta i den där förteckningen, så den är – ärligt talat – lite halvdan.

Förutom min personförteckning har jag just nu två andra dokument vid sidan av texten. Dels ett utförligt synopsis (som jag har full frihet att avvika från), dels handlingen i punktform. Det senare har jag upptäckt är till stor hjälp, inte minst när jag kör fast. Det är lätt att hamna i en sorts ingemansland när man skriver en roman. Plötsligt håller folk bara på och dricker kaffe, tar promenader, pratar strunt och gör en massa andra saker som visserligen ger berättelsen karaktär, men som inte för handlingen framåt. Genom att då se vad nästa sak som ska ske är kan jag driva upp tempot och hålla karaktärerna i styr.

Att författaren vet vart berättelsen är på väg skapar en känsla hos läsaren av att vara i trygga händer. Det är som att åka med en chaufför man litar på. Först då kan man slappna av och njuta av utsikten, om ni förstår vad jag menar.

Read Full Post »

Igår hade jag en bra skrivdag och kunde lämna lyan med fem nya sidor av romanen. Följaktligen gick det sämre idag. Det tycks vara en naturlag. Rent praktiskt har det att göra med att jag alltid börjar mina arbetsdagar med att läsa igenom och grovredigera det jag skrev dagen innan. Mycket skrivet är alltså lika med mycket arbete innan jag kan komma igång för dagen.

Generellt sett rekommenderar jag annars inte att läsa för mycket i det du har skrivit innan du fått ur dig en färdig råtext. Varför? Det finns många skäl. Ett är att läsandet är mer krävande än du tror. Du behöver den kraften och energin för att komma framåt. Går du bakåt i texten kommer du att upptäcka en massa saker du inte är nöjd med (så ÄR det bara). Antingen börjar du korrigera, som tar en massa tid, eller så blir du nedslagen och riskerar att tappa fart och energi av den anledningen. Låt texten vara, är mitt författarråd. Skriv först, läs och redigera sedan.

Jaha, så varför börjar då jag mina arbetsdagar med att läsa och redigera? Mest gör jag det för att hitta flytet och minnas var jag slutade, och jag går aldrig längre bak än till gårdagens arbete. Redigerandet blir en naturlig följd av läsandet. Jag klarar helt enkelt inte av att lämna felaktigheter eller dåliga formuleringar när jag hittar dem, så ni förstår vilken evinnerlig tid det skulle ta om jag ständigt gick tillbaka i texten! Det händer visserligen att jag tjuvkikar bakåt, men då gör jag det för att kolla upp något jag behöver för att skriva vidare. Med tanke på hur lång tid det tar att skriva en roman är det lätt att glömma vad folk heter, hur de ser ut och vad de har för tapeter i sitt kök. Men bara att kolla en sådan sak brukar resultera i att jag fastnar en lång stund så jag gör det inte i onödan.

En annan fördel med att fokusera framåt och inte grotta ner dig i text du redan skrivit, är att du kommer bli ganska överraskad den dag det faktiskt är dags att läsa från början. Har jag verkligen skrivit det här? är en fråga som kommer att dyka upp, och även om missnöjet kan vara stort kan också det positiva överraska. Du kommer att hitta meningar och stycken som är riktigt bra, som glänser som små juveler. Inte minst kommer du att häpna över att du faktiskt fått ihop din historia med början, mitten och slut. Allt utöver det är detaljer.

Read Full Post »

Ensamhet

Tror minsann det är dags för lite självömkan. Har haft en ostörd skrivdag. Efterlängtat, men det väcker också tankar. Just idag tankar om ensamhet.

För att kunna arbeta professionellt som författare måste du stå ut med ditt eget sällskap i stora doser. Det låter kanske lyxigt att ha en massa tid för sig själv, att sitta ensam och vara kreativ, skapa och hitta på, och för många av er som delar ert skrivintresse med ett annat jobb är det säkert en dröm att få skriva på heltid. Men att dag efter dag, år efter år, arbeta själv är också till viss del utarmande. Vi är alla mer eller mindre beroende av utbyte med andra människor. Det är så vi startar de kreativa processerna i hjärnan, genom att förse den med bränsle i form av intryck, möten, främmande tankar och idéer. Så vad händer då när man sitter helt själv? Ja, det blir ärligt talat lite fattigt. Ändå är den där ensamheten en förutsättning för skapandet. En paradox.

Det jag tycker är svårast med den yrkesmässiga ensamheten är att allt hänger på mig. Om jag inte skriver blir ingenting skrivet. Är jag sjuk en dag eller tar semester en vecka så kommer jag tillbaka till exakt samma punkt som jag lämnade. Har jag gått tidigare på måndagen för att jag kört fast, börjar jag tisdagen med samma mening som jag slutade med. På så vis kan jag avundas författarpar som hjälps åt och skapar gemensamt. Tänk att någon annan tar vid och tillför energi när jag har strandat. Vilken dröm!

Dagens författarråd får därför bli att aktivt låta dig inspireras av andra människor mellan dina skrivperioder. Det är viktigt att fylla på förråden, i de förvarar du dina arbetsredskap – inspiration och kreativitet. När du väl sitter på din kammare och skriver är du ensam. Så är det bara.

Sällskap i lyan. Ja, ni fattar, man är lite desperat.

Read Full Post »

Att skriva är en sak, att hitta sin egen unika stämma är en annan. Stilen kan liknas vid en skribents stämma. Det är en medfödd talang som kan utvecklas, förfinas och breddas, men i grund och botten är din stil – din röst – en del av din unika personlighet.

För att hitta den måste du skriva. Mycket. Korta stycken kan vi fejka. Vi kan låna någon annans röst eller låtsas vara någon vi inte är. Vi kan skriva i en viss genre eller på ett visst sätt (till en myndighet, i en artikel etc), men ju längre texten blir desto svårare är det att undvika sin egen stämma. Därför behöver du skriva på för finna din stil. Tro inte att den infinner sig för att du mejslar samma rader månader i sträck.

Man väljer inte sin röst, man har en. En skicklig baryton kanske kan sjunga några rader i tenorens register, men om det ska låta bra i längden måste han fördjupa och förfina sin egen naturliga stämma. Somliga skriver rakt på sak, lättillgängligt och flytande, andra skriver på djupet, inåtvänt och begrundande. Det ena är inte bättre eller sämre än det andra. Båda dessa röster kan sjunga underbart njutbara sånger likväl som de kan kraxa så det skär sig i öronen. En bra författare är en författare som hittat sin röst och jobbat med den, som breddat sitt register utan att tappa den egna tonen.

Du kanske har en särskild talang för att skriva finstämda naturskildringar eller så visar det sig att du kan trollbinda en läsare med driv och tempo. Kanske har du en alldeles speciell förmåga att skapa värme, trivsel och identifikation i det du skriver. Eller så gör din unika språkkänsla att du kan experimentera med ord och meningsbyggnader på ett nytt och utmanande sätt.

Var glad för din röst! Hitta den, använd den, utveckla den!

 

Read Full Post »

Older Posts »