Jag blundar och läser

Åh, vad jag vinglar och velar. Bitvis är det rent hemskt att läsa texten. Hjälp, vad är det jag har skrivit?

Min förläggare ringde idag. Hon blev överlycklig när jag berättade att jag är färdig. Själv ägnade jag större delen av samtalet åt att försöka ta ner förväntningarna. Är det överhuvudtaget en bok?

Och så ringde Teresa på Månpocket och ville att jag skulle komma ner till bokmässan en sväng. Bara vanligt vatten rullar ju på bra i pocket och de ville ha mig till signeringar. Jag som inte skulle dit i år eftersom jag inte har någon ny bok. Kul överraskning!

Read Full Post »

Kattliv

Ibland förvandlas vår katt till ett monster. Attackerar oss som om vi vore små oskyldiga möss. Ibland kryper hon ner under täcket och sover sked som en luden bebis.

Katt med favoritleksak – en boll av tovad ull

Read Full Post »

Kvällspromenad

Så här vackert glimrade Årstaviken denna afton.

Read Full Post »

Enpartistat?

Moderaterna är inte bara ”det enda arbetarpartiet”. Idag såg jag en valaffisch där de också utnämner sig till ”det moderna miljöpartiet”.

Varför inte släppa hela demokratigrejen och satsa på en enpartistat istället? 😉

Read Full Post »

Loppissöndag

Idag har jag och döttrarna haft loppis. Fyra kartonger böcker plus leksaker släpades upp från källaren till en gräsplätt utanför huset. Med tanke på det glesa kundunderlaget gick det ganska hyfsat. Kanske tack vare priset: en femma för en pocket och tjugo kronor för en inbunden bok. Mycket var dessutom nytt och aktuellt. Strax under tusenlappen hann vi få ihop innan regnet kom och vi fick slänga ner allt i lådorna igen. Inte illa. Och kul hade vi också!

Read Full Post »

Inget förlag som är intresserat?

Susanne påpekade i en kommentar till förra inlägget att det finns andra sätt att publicera sig än via ett förlag. Helt sant, tack för påminnelsen!

En text kan ha stora litterära eller personliga kvaliteter utan att för den skull bedömas som kommersiellt intressant av ett förlag. Då är print-on-demand ett bra alternativ.

Det är många som vill få sina böcker utgivna av förlag, men – helt krasst – det är få som når dit. Det behöver inte betyda att texten är ointressant, utan kanske snarare att antalet potentiella läsare bedöms som för få. Ett exempel är memoarer. Viktigt och intressant för de närmast inblandade, men sällan utanför den kretsen. Också poesi och smala fackböcker är svårt att få utgivet via förlag. Då är print-on-demand ett utmärkt alternativ.

vulkan.se är en sajt för det här ändamålet, men det finns säkert flera om ni kollar runt på nätet.

Read Full Post »

Skriva, redigera – och sedan då?

Ebba undrar hur man gör om man skrivit klart en bok och vill få den publicerad (som debutant, alltså).

Mitt råd är att låta några personer du litar på läsa den först. Helst människor som ärligen vill dig väl. Avundsjuka anmärkningar är du inte betjänt av, men seriös kritik som syftar till att förbättra boken ska du ta emot med glädje. Förivra dig inte bara för att du äntligen fått ihop din historia. Redigeringen är minst lika viktig. Visserligen kan ett tränat förläggaröga upptäcka även en oslipad diamant, men risken är att de tappar intresset innan de hinner så långt.

Se till att manuset ser bra ut och är lättläst. Ett och ett halvt radavstånd , generösa marginaler och ett läsbart typsnitt. Gör ett försättsblad med titel och ditt namn också. Du kan skicka med en kortfattad presentation av vem du är, men – obs! – inga meriter i världen spelar någon roll om inte förlaget tycker manuset duger (om du inte är någon typ av kändis, då gäller andra regler …).

Skicka in manuset i pappersform, jag tror de flesta förlag föredrar det.  Och sedan? Ja, sedan är det bara att hoppas på det bästa. Du kan skicka till flera förlag samtidigt för att spara tid, det kan ta många månader innan du får svar. Tänk lite utanför de största förlagen också, det finns många mindre förlag vars profil kan stämma med det du skrivit.

Skulle du få napp på något förlag kan du använda det som lockbete för att höra om andra är intresserade. Det kanske finns något förlag du allra helst skulle vilja koma ut på? Slipade agenter försöker spela ut förlagen mot varandra för att få ut så höga förskott som möjligt. Men att försöka sig på något sådant på egen hand kan förstås vara svårt om du inte kan branschen.

När det gäller agenter så kan du också höra med dem, men få tar sig an debutanter. Har ett förlag hört av sig och är intresserat blir förstås frågan hos agenten en annan. Lite moment 22 dessvärre … Skulle du få napp hos en agent finns det dock stora fördelar. De är proffs på att förhandla, har bättre koll på förlagsvärlden och de har bättre ingångar eftersom de förväntas ha gjort ett urval. De säljer också, och framför allt, till utlandet. Du ska dock veta att agenter självklart tar betalt för sitt jobb. Olika agenter har olika avtal med sina författare.

Själv tillhörde jag kategorin ”kändisar”, så min väg såg lite annorlunda ut. Jag berättade i en tidningsintervju att jag höll på att skriva på en bok. Ett förlag (Forum) hörde av sig, sa att de var intresserade och bad mig skicka in manus när jag var klar. Det gjorde jag också, och två dagar efter det ringde de tillbaka och sa att de ville ge ut den! Mitt namn hjälpte förstås för att göra förlaget nyfiket, men inget kändisnamn i världen räcker att bygga en författarkarriär på om inte böckerna också håller. Om det nu är någon tröst.

Read Full Post »

Lägerslut

Idag var sista dagen på ridskolans uppstartsläger. Från och med nästa vecka går hästarna på lektion som vanligt, fast i lite lugnare tempo till en början. Fem dagars ridning i rad har det blivit för min del, timvis med ryktande och dessutom en rejäl schamponering (av hästen). Roligt! Och Zero har varit en bra kompis, pigg och arbetsvillig. Mycket morötter har det blivit!

Träningsvärken sitter i, just nu är ryggslutet och skuldrorna värst. Men det har blivit bättre, jag har mjukat upp med yoga. Borde stretchat lite mer efteråt bara …

Ett s.k. hästansikte

Read Full Post »

Om redigering

Som regel inleder jag mina skrivdagar med att snabbredigera det jag skrivit dagen innan. Dels för att minnas var i historien jag befinner mig, men också för att redan på ett tidigt stadium rensa bort de värsta klumpigheterna, lägga till där det blivit tunt och korrigera uppenbara skrivfel. Jag startar alltså inte med en helt ogranskad text när jag nu inleder fas två, men det jag gjort längs vägen är inte ett övergripande arbete utan mer en ytlig korrläsning.

Att redigera en text är inget man bara gör en gång, det är lager man tar sig igenom. Hjärnan registrerar olika saker vid olika tidpunkter därför är det viktigt att återkomma till texten många gånger. Det behövs både en svepande blick som håller koll på de stora dragen och mikroskopgranskning där varje tempusform ska fylla sitt exakta syfte. Ska det vara ”han sa” eller ”han hade sagt”?

En bok ska bli så bra den någonsin kan bli. Kanske en självklarhet, men många gånger får författare gena i hörnorna av tidsbrist och deadlines och det är inte alltid förlaget kräver perfektion. Snarare är ”good enough” det som gäller. Jag har jobbat med flera bra förläggare och redaktörer, men det är alltid jag som är strängast mot min egen text (nåja, Lasse kan vara rätt hård också …). Så måste det nog vara. Det är författaren som lägger ribban och bestämmer nivån.

Till slut brukar jag nå en utmattningsnivå när jag helt enkelt inte orkar gå ett varv till. Det betyder inte att det inte finns mer att göra, snarare att också jag till sist får acceptera ett ”good enough”. Fast mitt eget.

Min redigering sker ofta på detaljnivå. Det har hittills aldrig hänt att jag blivit tvungen att korrigera något stort; ändra i en handling, lägga till eller ta bort karaktärer, ändra kronologin. På detaljnivån kan det handla om att stryka övertydligheter, som att jag sagt samma sak på olika sätt i meningar efter varandra. Ett ganska vanligt stilistiskt misstag när författaren inte riktigt litar på att det som ska sägas har blivit sagt.

Ett exempel:

Den enkla meningen ”Hon var arg.” ger ofta ett starkare och direktare intryck än om man fyller på i tron att förstärka det man vill säga. ”Hon var arg. Raseriet bubblade i henne. Hon bet ihop käkarna och ögonen lyste av ilska …” Det blir ordrikt men inte effektivare. Den rakaste vägen är ofta den bästa.

Ibland måste jag också lägga till där jag blivit alltför kortfattad. Jag har mellanleden i huvudet, men det är inte alltid läsaren kan uttyda dem. Det kan då räcka med en kort mening för att binda samman två skeenden. Här är den utomstående granskningen förstås väsentlig. Det är svårt att på egen hand avgöra var tydligheten brister.

Jag kommer nog att återkomma till det här med redigering många gånger under hösten. Ställ frågor om det är något ni funderar över!

Read Full Post »

Dagen efter

För det första: Vilken fruktansvärd träningsvärk jag vaknade med i morse! När man inte ridit på länge är träningsvärken en bra påminnelse om vilka, och hur otroligt många muskler man använder under ett ridpass. Värst just nu är magen och skuldrorna. Hela bålen känns som om den var förpackad i stelnat gips. Men det är bara på det igen, lägret fortsätter t.o.m. lördag …

För det andra: Det här med boken … Ja, vad säger magkänslan? Skräck är ett ord som kommer för mig.

Jag har slitit så otroligt mycket med den här boken och faktiskt trott att den aldrig skulle bli klar. När jag igår insåg att jag befann mig på sista sidan – avslutningsscenen är dessutom mycket stark – fick jag hjärtklappning och började nästan darra i händerna. När jag satt punkt var jag tvungen att genast stänga datorn och rent fysiskt skjuta den ifrån mig. Sen satt jag bara och stirrade med bultande hjärta. Var det möjligt?

Det kanske låter konstigt för att komma från en professionell författare, men jag är fortfarande osäker på om det är en bok. Om det går att ge ut den. Om den håller.

Nu börjar fas två i skrivprocessen. Att börja från början, läsa igenom, skriva till och skriva om. Eftersom jag denna gång inte haft handlingen klar för mig från start så behöver jag gå tillbaka och korrigera sådant som klarnade längs vägen. När jag började var det många frågetecken kring ”hur och varför” och jag fick därför chansa när jag skrev. Nu vet jag, och allt jag skrev då måste inordnas i handlingen så som den blev. Vet inte hur mycket jobb det handlar om, men några scener vet jag redan nu att jag måste skriva om.

Det som ska göras nu är den första grovredigeringen så att jag kan sedan kan visa texten för min förläggare. Hon fick ju läsa efter de första hundra sidorna, och var vänlig nog att uppmana mig att fortsätta. Å andra sidan förbjöd jag kritik i det stadiet. Den taktiken funkar inte nu. Stephen King har sagt: Skriv med stängd dörr, redigera med öppen. Det är ett gott råd som jag ser det.

Har en sorts overklighetskänsla i kroppen sedan igår. Hur gick det till egentligen?

Är man värd en glass nu?

Read Full Post »