Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for april, 2010

Damlunch

Vilken underbar dag! Damlunch med rosa champagne hemma hos mig. Jag bara myser, tänk att få ha så många fantastiska kvinnor i sin närhet!

Fick bara stressa lite för att hinna städa, fixa ordning mig själv, kompetteringshandla och laga mat (kladdkakan till efterrätt hade jag klokt nog gjort igår) innan klockan tolv då finingarna kom. Lunchade gjorde vi ända till fem!

Hurra, alla kom med på bilden (jag fotade själv)!


Annonser

Read Full Post »

Så vackert!

Har ni hört islänningen Ólafur Arnalds?  Om inte, ta er genast in på Spotify och lyssna! Prova albumet ”Found songs”. Inte minst sista låten är fantastisk. Den används som signatur till Gardells teveprogram ”Åh, herregud!”. Det var så jag upptäckte den.

Ingen partymusik, men skirt, finstämt och ofantligt vackert.

Read Full Post »

Liten frågestund

Amanda ställde några frågor till mig i en kommentar. Jag svarar på dem här istället.

Fråga: Du har talat tidigare om att du lagt ribban högre och högre för varje bok. Det är jag nyfiken på. Hur högt kan den där ribban hamna egentligen?

Svar: Att lägga ribban högt handlar egentligen inte om att försöka bli bättre, utan om att använda sin fulla potential. För mig har det mycket handlat om att lära mig nya saker och våga ta mig utanför de områden jag redan behärskar. Med den definitionen kan ju ribban hamna hur högt som helst. Det finns alltid utmaningar att anta.

Fråga: Är också nyfiken på om du upplevde att din hunger efter att skriva – den där elden i magen – brann starkare när du inte var så etablerad?

Svar: Den dagen hungern efter att skriva inte finns där längre bör man nog lägga av som författare. Men det är klart att nyhetens behag tonas ner. Och en brinnande eld bränner lätt ut i längden. Det är lite som i ett äktenskap. Först blir man förälskad med allt vad det innebär, sedan infinner sig ett större lugn och en mognad i relationen (det där låter jäkligt trist, jag vet, men det är det inte!). Det är inte längre en förälskelse att skriva såsom det var i början, men när det funkar och är som bäst så kan den där ursprungliga lyckoeuforin fortfarande sätta in. Men, som sagt, hungern finns där fortfarande. Och känslorna likaså. Det är ju därför jag blir så frustrerad när det inte flyter som jag vill just nu!

Read Full Post »

Idag ringde föräggaren. Vi har haft lite svårigheter att få till en dejt och hon undrade oroligt om jag hamnat i limbo nu när jag skickat mina sidor till henne. Jag sa som det var, att jag var i limbo alldeles oavsett. Hon försökte trösta, hade uppenbarligen läst, och sa att jag inte skulle oroa mig. Att det inte alls märktes i läsandet hur trögt skrivandet varit. Det hjälpte inte så mycket. Fast det var snällt sagt.

Åsa ringde också och fortsatte sin skrivpeppning. Sa att någon som skrivit sex (bästsäljande) romaner inte plötsligt tappar förmågan att skriva från en dag till en annan. Inte heller det hjälpte. Fast det också var snällt sagt.

Önskar jag kunde skaka av mig den här blytunga grå filten som ligger över mina axlar – den är inte bekväm, den är inte klädsam – men jag vet helt ärligt inte hur man gör.

Trist, sa Bill. Jättetrist, sa Bull.

Read Full Post »

Åh nej, jag har smittats av bumsofantjägarsyndromet. Jag skyller på den här bloggen, och på Trollet!

Read Full Post »

Rebus

Okej, är ni med på den här rebusen …

+  

=

Ledtråd: Det är inte den nya fåtöljen som attackerat katten …

Read Full Post »

Började som vanligt arbetsdagen med en stunds yoga och en kort meditation. Sedan slog bromsen till och jag drabbades av en ofantlig trötthet (ska man inte bli pigg och fokuserad av sådana aktiviteter?). Utan att orka resa mig ur fåtöljen böjde jag mig bara framåt med huvudet mot golvet och händerna i marken (ser ni det framför er?) och SOMNADE! Vaknade efter en liten stund av att telefonen ringde och det var välan för väl – ni kan ju bara tänka er hur ryggen skulle ha känts efter en timme eller så i den ställningen …

Efter det lyckades jag i alla fall jobba på ett tag, men när Åsa ringde och för en gångs skull befann sig i Stockholm slog jag ihop datorn och susade ut på Djurgården med min cykel. Satt på Blå porten och pratade i många timmar. Inte minst om författande. Förutom att hon alltid har kloka saker att säga var hon idag dessutom en tålmodig lyssnare när jag ältade min bok. Drog storyn för henne och kände mig styrkt när hon röt (jo, faktiskt) åt mig att boken i princip redan var färdig och att jag fick sluta tramsa nu (kanske inte ordagrant så, men nästan).

På vägen hem hade den varma vårsolen försvunnit och jag huttrade i min jeansjacka, men en vacker kväll var det!

Tvättäkta lantis framför klassisk stockholmsvy!

Read Full Post »

Older Posts »