Måste man bestämma sig för att alla andra gör det?
Paula kommer hem från ännu en utlandsvistelse och upptäcker, motvilligt, att hennes omgivning redan gjort sina val. Partykompisen Anna har träffat den stora kärleken, Rakel är mitt uppe i karriären och Johan, pojkvännen, börjar tappa tålamodet. Plötsligt står Paula ensam kvar i en tillvaro byggd på resor, ströjobb och en och annan affär vid sidan av. Men kanske har alla omkring henne rätt? Kanske är ändå utbildning, fast jobb och en ring på fingret lösningen. Allt ställs dock på ända när hon plötsligt får ett erbjudande hon inte kan motstå.
På det fjärde ska det ske är en bok om att välja sina egna vägar och om att våga följa sina drömmar. (2002)
Min kommentar:
Jag kan känna en sorts ömhet för den här boken, förmodligen för att den är den första. Att börja skriva var en stor sak. Å ena sidan var det inget jag längtat efter eller drömt om, å andra sidan var det som att hitta hem. Jag bestämde mig för att börja skriva för att jag var less på frilanstillvaron där jag alltid var utlämnad till en beställare. Skrivandet skulle bli, och blev, mitt eget projekt, något jag gjorde för min skull – av glädje och lust.
När jag började på den här boken visste jag inte vem jag var som författare, jag kände inte min egen röst, Jag trodde att jag skulle skriva en rolig bok där jag tog ut svängarna med rappa dialoger, många utvikningar och utstuderade bifigurer. Istället blev det en ganska allvarlig bok om att stå mitt emellan sina egna önskningar och andras förväntningar. Något jag själv brottats med när jag lämnade min trygga tjänstemannatillvaro för att försöka försörja mig på att vara kreativ och rolig.
Humorn i boken blev inte alls av den där skämtsamma haha-karaktären som jag trodde den skulle bli med tanke på min bakgrund som sketchförfattare, istället smög den sig ganska tystlåten och med låg profil in i texten. När boken var färdig och skulle redigeras upptäckte jag att början inte alls hade samma stil som slutet. Jag fick gå tillbaka och plocka bort en massa av de där ”tokroliga lustigheterna” som uppenbarligen inte var skrivna med min röst.
Det kanske är så man hittar sig själv, genom att söka?
Paula, som huvudpersonen heter, provocerade också och det var en intressant upptäckt. Hon är självupptagen och inte särskilt mogen, emellanåt rent av osympatisk i sin oförmåga att uppskatta andras ansträngningar. Det här var uppenbart inte helt okej för en kvinnlig huvudperson. Kvinnliga huvudpersoner ska vara sympatiska och ödmjuka och lätta att identifiera sig med förstod jag snabbt. Märkligt, för ärligt talat – är det så vi kvinnor alltid är?
Utlandet (omslag i urval):
Tyskland
Norge
Finland
Tyskland (nyutgåva 2011)
Hej Kajsa,
Hur mår du?
Phyon Lau heter jag och bor i Hong Kong.
Nu läser jag din bok, Små citroner gula, vilken min lärarinna, Irene Bergström, rekommenderade din bok till mig.
Jag gillar verkligen dina uttryck på olika sätt i vilken kan jag lära mig jättemycket.
Dessutom har jag dina böcker som följande:-
PÅ DET FJÄRDE SKA DET SKE
DEN RYSKE VÄNNEN
Jag ska ta det lugnt att läsa dina böcker och då kan jag komma ihåg dessa i mitt lilla huvud:-)
Ha en bra dag i mörkret!
Med vänliga häslningar
Phyon
Hej Phyon! Jo tack, jag mår bra 🙂 Hoppas du gör detsamma. Vad roligt att höra att din lärare rekommenderar mina böcker, hälsa henne! Och ännu roligare förstås att du gillar dem. Vet du förresten att Små citroner gula finns på kinesiska!
Hej från Kajsa
Hei!
Jeg liker bøkene dine kjempegodt, og jeg har lest de fire som er oversatt til norsk, planlegger du å oversette flere? Takk for svar!