”Du har lurat mig.”
”Inte alls. Du hade ett problem. Jag hade en lösning.”
Maria Hamrén älskar sin man Henrik, men deras olikheter hotar äktenskapet och hon glider allt längre ifrån honom. Henrik, som kämpar med en misslyckad UD-karriär, låter sig samtidigt dras in i ett farligt spel för att skydda biståndsministern Katja Löfdahl från en skandal. Miljontals kronor har försvunnit i Tjetjenien och ministerns framtid hotas. Vad de inte vet är att de alla tre blivit brickor i ett storpolitiskt spel där insatserna till slut räknas i människoliv.
Den ryske vännen är en spännande historia om ideal, lojalitet och kärlekens obändiga kraft. (2005)
Min kommentar:
Det här var en svår bok att skriva! Ändå var det här boken som jag hela tiden ville skriva när jag började som författare, men jag var tvungen att lära mig hantverket först. Med min bakgrund på Säpo var det som att jag satt på en jätteskatt. Jag hade inblickar i en värld som få människor ens vet existerar. Att inte använda det som författare än ju näst intill en synd! Givetvis är själva historien i den här boken ren fiktion, men den hade kunnat varit sann. Dels själva spionhistorien, hur en värvning faktiskt skulle kunna gå till idag. Dels den storpolitiska twisten. Att USA finansierar tjetjensk terrorism med ena handen och informerar Putin med den andra så att den ryske presidenten får visa sig som hjälte och därmed säkra sin position i landet, ligger kanske inte så långt borta? Man vet vad man har, men inte vad man får …
Personligen var ändå den här boken en stor besvikelse för mig. Att en svensk författare med egen bakgrund inom Säpos kontraspionage skriver en bok i den miljön borde ha väckt en del intresse. Också bokens antydningar om Sveriges roll som ”nyttig idiot” i stormakternas spel borde varit värda några seriösa kommentarer. Men boken väckte ingen uppmärksamhet alls i media. Jag var redan etablerad som författare till feel-good-boken Små citroner gula och dessutom kvinna, jag tror helt enkelt ingen tog mig på allvar. Så om jag har någon bitterhet i mig är det nog här man ska gräva …
I övrigt delade den in mina läsare i två grupper: de som tyckte den här boken var det bästa jag gjort och de som inte fattade någonting. Förlaget visste inte heller hur det skulle bete sig. Var det en deckare? En thriller? En spänningsroman? Hur skulle den saluföras? Allt blev så komplicerat. Helt i onödan som jag ser det idag.
Själv är jag mycket stolt över Den ryske vännen och frågan är om jag inte tycker att den är min bästa.
Utlandet (omslag i urval):
Tyskland
Holland
Alla dessa sidor 
Den VAR en av dina bästa! Det är vad jag som är tyska tycker i alla fall :-)). Beskrivningen av hjältinnan’s ”inre” (vi säger ”Seelenleben”) var väldigt övertygande. (Hade läst den på Svenska.)
Hej Kajsa
För mig är det en spionroman. Jag har just läst den och uppskattar den, men den känns oavslutad; enligt Viktors varningar borde Tjetjenerna komma till Sverige och hämnas på Hamren för att han (I deras ögon) föråt dem till Putin. Och Viktors roll, tillhör han en fraktion som inte känner till USAs stöd till Putin, eller en politisk grupp som är motståndare till Putin? Du kanske kan skriva en uppföljare?
Mats
Oj, jag blir nog tvungen att läsa om boken för att kunna svara på dina frågor, Mats. Det var många år sedan jag skrev den nu, och världen har ju förändrats en del sedan dess. Jag är glad att höra att du gillade den i alla fall 🙂 .
Jag som är en inbiten deckar-fantast, hittade till dina böcker genom denna, och jag blev inte besviken. Dessutom fann jag en författare att återvända till, och jag älskar alla dina böcker. Håller just nu på med ”Bara vanligt vatten” och där har vi ju lite ”deckare” igen – underbar bok 🙂
Ja, all spänning behöver ju inte innehålla mord. Tack för snälla ord!