Det var något märkligt med den här turen till Ringsö, en av mina favoritplatser på jorden. I tisdags (strax innan jag fick hoppa av Tweedy för att hon blivit halt n.b.) fick jag veta av Nille, ägaren, att vi bara kunde komma fem stycken istället för sex eftersom en av hästarna krånglat så. Dessvärre fick Åsas dotter Stella hoppa av eftersom hon kom in sist. Trist-trist.
Klockan sju igår morse får jag sms från Malin som är på väg till akuten med sin dotter och alltså inte kan följa med som planerat. Får tag på Åsa som haffar Stella en minut innan hon kliver på skolbussen. Hurra-hurra!
Vår tidigare turledare har slutat så nu fick vi träffa Sara för första gången. En härlig person med mycket energi som lovade gott inför dagen. Efter sedvanlig lyxfrukost bar det av med fyrhjulingen till stallet. Det har kommit fyra nya hästar till den lilla flocken så det var nya bekantskaper som väntade. Det kändes dock att den gamle ledarhästen Feitur gått i pension, flocken har ännu inte uppnått samma stabilitet som förr, men hästarna såg fina ut.
Det första vi upptäcker är att Fruma har en jättebula på bogen. Hon kan inte gå och Sara får ta ”krångelhästen” istället. Åsas häst Draumur beter sig märkligt. Svettas och trampar oroligt runt och skrapar i marken (de här djuren brukar stilla stå som porslinshästar när man gör i ordning dem!). Kolikanfall blir diagnosen. Efter en lång promenad runt om på gården blir han bättre och Nille bestämmer att han kan gå med (rätt beslut, han mådde utmärkt resten av dagen).
När vi alla suttit upp på stallbacken blir plötsligt Sara vit i ansiktet och tio minuter senare får hon skjutsas iland för vidare färd till sjukhuset.
Okeeej …
Jag blir utnämnd till ny turledare och tillsammans försöker jag och Åsa J (som varit lika mycket på Ringsö som jag) att orientera oss fram. Det är svårt eftersom min häst, som är en av de nya, vägrar att gå först. Hon spjärnar alla hovarna i marken och rör sig inte ur fläcken. Själva orienteringen går inte heller något vidare och vi kommmer tre kvart för tidigt till lunchplatsen. Inte mycket till ridning på förmiddagen mao.
Efter härlig hjortkorvslunch med Nille gav vi oss av igen. Den här gången gick det än sämre och vi går totalt vilse med hästarna. Irrar runt i en stiglös skog i över en timme, möter en älg och försöker förstå hur vi ska rida med ”solen i ryggen” för att komma ut på ridbara vägar igen. När vi till sist kommer ut på en äng visar det sig att vi kommit fram till stallet. Vi bestämmer oss för att utnyttja resten av tiden på ängarna i närheten och börjar äntligen tölta. Då upptäcker Stella att min häst fått en sten i ena bakhoven. En JÄTTESTEN! Den har kilat fast sig i skon så den är helt omöjlig att rubba. Vi får ringa efter Nille som kommer med redskap och till sist lyckas bända ut den.
Sedan var den ridturen över.
Som tröst för våra vedermödor hade Ditte bakat sockerkaka och Sara, som kommit tillbaka efter att ha blivit omplåstrad på sjukhuset, spelar en låt på sin panflöjt. Slutet gott allting gott.
När jag kommit hem på kvällen får jag sms från min ridlärare som ställer in dagens lektion ”eftersom så många hästar blivit sjuka”.
Är det något jag ska förstå, eller?
Ringsös finfina lyxfrukost
På väg till stallet. Sara kör.
Åsa J och Henrika med fartvinden i håret
Vägen var ganska lerig …
Jag och Aska pausar i solen.
Henrika och Vinur likaså …
Åsa och drömhästen Draumur
Stella och Harpa var ett perfect match!
På gården mötte Ditte och den tama hjorten Gösta.
Read Full Post »
Alla dessa sidor 