Som regel inleder jag mina skrivdagar med att snabbredigera det jag skrivit dagen innan. Dels för att minnas var i historien jag befinner mig, men också för att redan på ett tidigt stadium rensa bort de värsta klumpigheterna, lägga till där det blivit tunt och korrigera uppenbara skrivfel. Jag startar alltså inte med en helt ogranskad text när jag nu inleder fas två, men det jag gjort längs vägen är inte ett övergripande arbete utan mer en ytlig korrläsning.
Att redigera en text är inget man bara gör en gång, det är lager man tar sig igenom. Hjärnan registrerar olika saker vid olika tidpunkter därför är det viktigt att återkomma till texten många gånger. Det behövs både en svepande blick som håller koll på de stora dragen och mikroskopgranskning där varje tempusform ska fylla sitt exakta syfte. Ska det vara ”han sa” eller ”han hade sagt”?
En bok ska bli så bra den någonsin kan bli. Kanske en självklarhet, men många gånger får författare gena i hörnorna av tidsbrist och deadlines och det är inte alltid förlaget kräver perfektion. Snarare är ”good enough” det som gäller. Jag har jobbat med flera bra förläggare och redaktörer, men det är alltid jag som är strängast mot min egen text (nåja, Lasse kan vara rätt hård också …). Så måste det nog vara. Det är författaren som lägger ribban och bestämmer nivån.
Till slut brukar jag nå en utmattningsnivå när jag helt enkelt inte orkar gå ett varv till. Det betyder inte att det inte finns mer att göra, snarare att också jag till sist får acceptera ett ”good enough”. Fast mitt eget.
Min redigering sker ofta på detaljnivå. Det har hittills aldrig hänt att jag blivit tvungen att korrigera något stort; ändra i en handling, lägga till eller ta bort karaktärer, ändra kronologin. På detaljnivån kan det handla om att stryka övertydligheter, som att jag sagt samma sak på olika sätt i meningar efter varandra. Ett ganska vanligt stilistiskt misstag när författaren inte riktigt litar på att det som ska sägas har blivit sagt.
Ett exempel:
Den enkla meningen ”Hon var arg.” ger ofta ett starkare och direktare intryck än om man fyller på i tron att förstärka det man vill säga. ”Hon var arg. Raseriet bubblade i henne. Hon bet ihop käkarna och ögonen lyste av ilska …” Det blir ordrikt men inte effektivare. Den rakaste vägen är ofta den bästa.
Ibland måste jag också lägga till där jag blivit alltför kortfattad. Jag har mellanleden i huvudet, men det är inte alltid läsaren kan uttyda dem. Det kan då räcka med en kort mening för att binda samman två skeenden. Här är den utomstående granskningen förstås väsentlig. Det är svårt att på egen hand avgöra var tydligheten brister.
Jag kommer nog att återkomma till det här med redigering många gånger under hösten. Ställ frågor om det är något ni funderar över!
Alla dessa sidor 
Hej Kajsa,
det var interessant att läsa hur du jobbar med texten. Och vet du vad: när det är min tur med översättningen, gör jag precis på samma sätt och vis! Jag måste tillägga, ibland läser jag meningar högt, om jag behöver känslan om det verkligen låter ”riktigt tysk”. Och när jag är klar med tredje eller fjärde komplettläsning, orkar jag helt enkelt inte längre. Precis som du.
Det som du nu gör är jobbigt och tar mycket tid. Men det är så otroligt viktigt för textens kvalitet och för läsarens flytande läsning.
Varma hälsningar från Tyskland (där du fortfarande (!) finns på tio-i-topp-listan, plats 23 tror jag),
Steffie
Spännande och lärorikt för en novis i området att följa ditt skrivande och arbetet runt boken.
Själv har jag har problem med grammatiken vid de enklast facebook inläggen, och hur är det då inte med en HEL bok. Fast du har ju rutin.
När tror du att boken kommer ut? Ser framemot läsning!
Nää nu skall jag till ”lilla staden” och titta lite. Locket ner på datorn marsch pannkaka.
Till våren är det tänkt. Men, som sagt, vi får väl se om den håller som bok först …
På en skrivarkurs som jag var på berättade en författare att hon aldrig tittar tillbaka på manuset medan hon skriver. Hon läser inte ens igenom det förrän hon är klar. Sedan börjar hon redigera, och det kan ta hur lång tid som helst. Det är så spännande med arbetsprocessen, hur var och en hittar den metod som passar. Och visst är det härligt att få stryka ord, rensa och försöka få texten ren och klar.
Ja, att hitta sin arbetsmetod är spännande. Alla gör olika. Jag har också hört om författare som lämnar fullständigt ofärdiga manus till förlaget och sedan låter dem rådda i det …
Kul att läsa om ditt sätt att arbeta!
Jag är tyvärr väldigt ostrukturerad när jag skriver. Först skriver jag historien rätt snabbt. Sen börjar det stora arbetet. Att redigera. Jag stryker, skriver om, ändrar saker i historien och försöker få texten läsbar.
Det är som sagt ostrukturerat och jag har försökt bättra mig och ta det lite lugnare när jag skriver, att få saker mer på plats från början. Men det går inte!! Och, som du skriver, egentligen kvittar det. Huvudsaken är ju att man hittar en arbetsmetod som man trivs med. Även om nu min tar väldigt mycket tid… 🙂
När kommer din nya bok ut? Väntar!!
Jag har en författarkompis som skriver, slänger och börjar om hela tiden. Jag skulle bli galen av att jobba så ineffektivt, men hon får ihop det i slutändan och trivs med sitt sätt att jobba.
boken kommer, förhoppningsvis, till våren. Hejhopp, Kajsa
Det här var jätteintressant. ”Alla” skrivarråd är ju helt emot att man skriver ”Hon var arg” för det ska gestaltas och hållas på. Jag håller med dig, jag tycker att det enkla är det vackraste. Och bästa.
Jag sitter just nu och redigerar mitt manus (just nu betyder att jag har dokumentet öppet och går in på facebook och olika bloggar mer än jag redigerar) och jag grottar verkligen i detaljer. Och bantar bort meningar som börjar med HON…
Mitt manus. Låter så pretto när man bara går runt och hoppas på att en dag kanske, eventuellt, möjligen bli antagen. Vilket kanske är en av anledningarna till att redigeringen är så tråkig – det kanske aldrig leder någonstans i alla fall.
Om man alltid skrev typ ”Hon är arg” skulle det förmodligen bli urtrist att läsa, men ibland kan det bli både rent och väldigt snyggt att skriva så rakt. Om man väljer att gestalta, vilket kanske annars är det elegantaste om det är bra utfört, så är mitt råd att lita på själva gestaltningen. Det som blir ordrikt, övertydligt och blajjigt är när författaren upprepar sig och inte litar på läsarens förmåga att läsa undertext.
Du är så klok. Jag valde att inte gestalta det. 🙂
Inspirerad av dig, och flera andra författare, har jag äntligen efter år av funderande börjat skriva på en bok.(Men det är egentligen lite hemligt, bara min man som vet om det) En ide som funnits i mitt huvud länge. Jag märker att jag redan gör som du. Har bara skrivit ett kapitel och håller redan på och redigerar och ändrar om, lägger till och drar i från. Kanske är dumt egentligen. Men jag vill så gärna att det ska bli bra! Din blogg är inspirerande och skrivartips är alltid intressant! 🙂 En fråga bara, OM man skulle bli klar med boken och ska försöka få den publicrad, hur går man tillväga? Skickar man det färdiga manuset till ett förlag och hoppas på det bästa? Hur gjorde du?
Tack för dina inlägg! /Ebba
TACK kajsa! Tjing Erica
Jag inleder alla redigeringssessioner med att låta word söka efter ”så”, detta lilla onödiga ord som vi gärna klämmer in i tid och otid. När jag rensat bort ett gäng brukar alltid texten te sig något bättre. Sen är det bara att knota igenom mening för mening.
Något som jag ofta får kämpa med är att undvika absoluta formuleringar. I forskningstexter bör man ju undvika sådana. Så i min värld skulle det inte funka med ”hon var arg”. Snarare skulle formuleringen lyda ”hon uppvisade ett argt beteende” eller ”hennes beteende kunde tolkas som ilska” 🙂
Tur jag inte skriver avhandling 😉
Intressant att läsa om din redigeringsprocess, tack för att du delar med dig av ditt arbete! När jag skriver dikter så skriver jag först och sen låter den ligga till sig några dagar och sen skriver jag oftast in den i datorn och då redigerar jag. Jag skriver nästan allt för hand först, tycker det är så härligt att kunna sitta och skriva var som helst. Fast när jag skrev roman ett tag så skrev jag på dator för det är enklare.
Men ibland känns det som att skrivande för hand ger mer tid för eftertanke och jag väger varje ord lite längre innan jag skriver ner det. Allt går så snabbt i vårt samhälle med all teknik, det är skönt med back to basic ibland känns det som. Dessutom finns det så mycket vackra skrivarböcker som man kan unna sitt skrivande och det tycker jag om.
Om jag skrev poesi skulle jag kanske också skriva för hand. Det är helt sant, man kommer på något vis närmare orden då man formar dem rent fysiskt med sin hand. Men det skulle aldrig funka med en roman. Det är för mycket textmassa att bearbeta. Och jag håller med ”Hélène”, sökfunktionen är underbar. Inte minst när man kommer på att någon fått fel namn och man behöver ändra genom hela boken. Ett av många skäl att älska sin dator!
Ja jag håller med dig, roman blir inte praktiskt på samma sätt att skriva för hand. Däremot skrev jag vissa avsnitt som jag inte riktigt fick till i min roman för hand. Det var bra för att på nåt vis bena ut saker och ting. Och bakomtexter, för att lära känna en person i romanen bättre så skrev jag ibland en del avsnitt för hand, hur uppväxten hade sett ut, hur föräldrarna varit och såna saker.
Sen är alla olika, för mig fungerar vissa saker bättre att skriva för hand, en del skrivande människor jag stött på skriver helst på datorn. Och det är väl tur att inte alla människor är lika då skulle nog världen bli rätt trist.
Tyvärr har jag fortfarande inte slutfört romanen då livet tagit såna vägar att det inte varit möjligt att ägna sig åt skrivandet i så stor utsträckning. Men nu börjar det skapas rum och energi i mitt liv igen så kanske att jag tar upp den när tiden känns mogen. Det känns underbart att börja ägna sig åt skrivandet lite mer strukturerat igen. Att läsa ger mig också inspiration och dina böcker gör definitivt mig sugen på skrivandet. Det är härligt.