Berättade ju härom dagen att jag fick en ny romanidé. En stor sak i sig i min värld och själva tanken på att skriva igen känns på sätt och vis lockande. Men så kommer jag att tänka på allt det andra och då liksom svalnar lusten. Som kalla grötrester ställda i blöt.
Vad är då allt det andra? Hur mycket som helst. Avtalsförhandlingar, förlagskontakter, upplagesiffror, strategier, recensioner, media, intervjuer, journalister, kritiker, topplistor, förhoppningar, jämförelser, besvikelser, bedömningar och tyckanden … Jag är så trött på det. Alltihop. Hela skiten. På att låtsas som jag inte bryr mig om elakheter och hånfulla kommentarer. På att vara vänlig, öppen och vältalig i intervjuer jag inte vill göra. På att vara tacksam över att jag ”får hålla på”, över att någon vill läsa över huvud taget.
Jag önskar att jag kunde sätta mig ner med min lust att skriva och bara skriva, utan en tanke på allt det andra. Men det går inte. Jag har varit med för många gånger för att låtsas som att det inte finns.
Det är inte värt det, tänker jag. Och det säger jag inte för att bli övertalad om motsatsen. Utan för att jag verkligen menar det. I alla fall idag.
Inte för att jag varit i din situation men jag vet hur det är att sätta sig ner framför datorn och försöka skapa text när tanken blir uppfylld av det där andra som är knutet till det skrivande man ägnar sig åt. Om man inte är tvingad till att skriva i ett sådant läge tror jag att det allra bästa är att låta bli, åtminstone tills tankarna ter sig annorlunda.
varma tankar
Oj. Intressant med en sådan kommentar från s a s den andra sidan av drömmen om att bli antagen. Jag funderade en stund och kom fram till att jag i ditt läge skulle invänta en skrivarlust utan dess like. Då måste väl den brinnande känsla kanske väga upp för det trista som också kommer? Bara en tanke… Kram, kram
Den baksidan du beskriver är just den så får mig att inte vilja skriva, jag skulle så gärna skriva och det vore en dröm att få bli publicerad – men jag vill inte bli känd, jag har ingen lust med mediabevakning eller PR alls. Jag tycker att du gör det fantastiskt bra som ställer upp på intervjuer och diverse arrangemang men det är tråkigt att det ska behöva vara så.
Att skriva under pseudonym funkar väl inte heller för då måste väl det nya namnet ”upptäckas” av publiken och vilket förlag skulle gå med på att låta en så känd författare som dig gömma sig när det gissningsvis skulle innebära att försäljningen bara blev en promille av vad den blir när du sliter i rampljuset.
Jag hoppas i alla fall att du, framöver när du känner för det, skriver fler böcker och kanske en dag säljer dina böcker bara för att ditt namn står på dem utan att du ska tvingas vara med i de delar du helst avstår.
Det är så tråkigt att det ska behöva vara så. Det låter inte alls särskilt trevligt och synd eftersom jag är säker på att vi är många som hoppas att du fortsätter skriva.
Man ska gör det man känner för, det finns inga måsten 🙂
Jag släpade mig upp ur sängen alldeles nyss. Kl 10! Herregud, jag har ju ett företag att sköta :S Anledningen till denna extrema sovmorgon var en av dina böcker… Sträckläste sent i går kväll/natt 300 sidor ur ‘Bara vanligt vatten’. Kunde inte sluta. Inte förran jag till slut fick ont i fingrarna bara av att hålla i boken 🙂
Vill hur som helst tacka dig för att du väckt läsglädjen i mig igen.
Och skrivglädjen. Jag hade nästan glömt bort känslan. Den underbara.
Oavsett om du väljer att skriva igen eller inte, så ska du veta att det du skriver är en glädje att läsa !
Annalena, om du anar vad härligt det var att läsa din kommentar just idag! Kram, Kajsa
Oj, vad tråkigt att du känner så. Hoppas att det snart kommer en dag när du tycker att det är värt det igen. Att skrivarglädjen vinner över de tråkiga bitarna. För vi är ju många som vill och tänker fortsätta läsa dina böcker 🙂 Kram och pepp!
SKRIV!!
Förlaget får finna sig i en ”lightversion” av PR-arbete den här gången.
Vi läsare får ta ett steg tillbaka. Vi får prata med varandra om böcker, läsande, berättelser och att vi gillar ditt arbete. Det är ju inte idoldyrkan som är huvudpoängen, även om närheten till dig (o andra författare) känns som ett privilegium.
Skriv, för det mår du bra av. Skriv, för du har många som vill läsa det du skriver. Det är det viktiga.
Jag måste få instämma med föregående talare! För oss läsare är det enkelt, vi läser och umgås med bokens karraktärer under en kort stund i våra liv. Vår glädje är när karraktärerna ger oss eftertanke och reaktioner. Oavsett om någon förstå-sig-på-are har en annan åsikt.
Men kan det inte vara som så att alla jobb har en baksida även ditt som författare? Men jag har full förståelse för att ditt jobb innebär ytterligheter som inte är rimliga!
Tråkigt att känna så hoppas att skrivlusten nån gång vinner över det där tråkiga så att vi får fler böcker från dig! Eller så skriver du nästa bok bara för dig själv och ger ut på print on demand och struntar ii alla intervjuer och offentliga framträdanden. Fast då kanske inte ditt förlag blir så himla glada. Hur är det har författare som du som säljer mycket något sånt kontrakt att ni måste ge ut nästa bok på det förlaget? Jag tänker i generella termer och vad som gäller kontraktsmässigt. Jag antar dock att kanske inte är så jättebra för ditt förlags och din affärsrelation på sikt dock att hitta på nåt eget.
Lycka till med att hitta skrivlusten förresten har jag läst ”Bara vanligt vatten” för fjärde gången och tycker jag hittar nån ny dimension och vinkel i den varje gång. Konstigt men så är det med vissa böcker att man bara kan återkomma flera gånger och läsa om och om igen. Det är väl ett tecken på en jättebra bok om inte annat. 🙂
För fjärde gången, oj! 🙂
Kontrakt kan se olika ut, ibland skriver man för flera böcker och ibland för en i taget. Skriver man kontrakt för flera kan också utgivningstakten vara angedd, men – huh! – en sådant kontrakt skulle jag aldrig våga skriva på!
Det här får mig att tänka på vad Sandra Gustafsson gjorde på sin hemsida. Hon publicerade ju sin roman ”Absorbera” enbart på hemsidan. Skulle det vara nåt? Bara för att få utnyttja skrivlusten tänker jag?
Oavsett om det här är en tillfällig svacka du har eller inte är vi som läsare tacksamma för allt vi fått av dig.
Kram och lite cybersänd värme och energi.
Håller så med alla som skrivit! Det du skrivit har inspirerat oss alla och du har gjort ett bra jobb!! Om du vill fortsätta är det upp till dig 🙂
Vi är många som uppskattar dig, men det kanske inte är värt det i längden 🙂
Massa varma kramar
[…] är länken till hennes blogginlägg: https://kajsaingemarsson.wordpress.com/2011/11/28/nej-inte-en-gang-till/ Share this:TwitterFacebookLike this:GillaBli först att gilla denna post. Det här inlägget […]
Jag har tänkt mycket på det du skrivit och jag förstår precis hur du menar. Jag är själv författare, en av de okända, inte framgångsrika, och jag är faktiskt lite glad över det. Jag tycker om att skriva, att göra böcker av mina berättelser, att få ut dem och att de får läsare. Men resten vill jag inte ha. Jag skrev ett blogginlägg om det, hoppas att det var okej.
Så klart är det okej! Hoppas att du får fortsätta njuta av ditt skrivande!
[…] Bengtsson kommenterar Kajsa Ingemarssons blogginlägg och jag kan inte säga annat än att jag håller med. Hela marknadsföringscirkusen […]
Du får vänta med skrivandet till du minns oss. Vi som köper dina böcker enbart efter att ha läst ditt namn på omslaget, och därför knappt vet vad böckerna heter. För det räcker för oss att veta att det är du som skrivit den. Det garanterar att den är bra. Det tycker jag, det tycker maken, det tycker makens farmor och det tycker mina vänner.
Och jag tycker det är häftigt att du kan skriva böcker som älskas av så många olika sorters människor.
Fina du, vad underbart skrivet – tack!
[…] jag vill vara en del av den gamla etablerade förlagsvärldscirkusen (se Kajsa Ingemarssons blogg-inlägg för ett avskräckande exempel), med, får man förmoda, kunniga redaktörer och skickliga […]
[…] får man sig oväntade tankeställare. Jag läste det här blogginlägget, skrivet av Kajsa Ingemarsson, där hon beskriver den kluvna känslan inför […]