Jag brukar försöka att inte lägga energi på elakheter och dumheter, men idag grät jag faktiskt över en recensent. Samma person som skrev den mycket märkliga och väldigt elaka recensionen i en kvällstidning var nu inbjuden till P1 för att än en gång lufta sitt förakt. Jag har, ska jag säga, varken läst texten eller hört programmet (det finns gränser för vad man orkar utsätta sig för), men fått dem båda refererade av pålitliga källor.
Det som sårar är inte att en människa inte gillar min bok – efter tio år som författare har jag motvilligt fått lära mig att ta sådant – men att samma person använder så mycket mediautrymme för att offentligt kränka och håna inte bara det jag gör utan också min person. Texter och uttalanden som når en väldig massa människor.
Varför? Enligt radioprogrammet handlade det absolut inte om avundsjuka. Nähä. Tillåt mig ändå tvivla över en skribent som beklagar om jag blev ledsen över ”recensionen”, men att jag i så fall kan ”gråta hela vägen till banken” …
Jag förstår mig inte på människor som använder offentligheten som utrymme för elakheter och påhopp. Vad är drivkraften? Får det dessa personer att för ett ögonblick må lite bättre själva? Kanske. Sorgligt är det hur som helst.
Sedan undrar jag lite över det här med ”viktig litteratur”, som det talades om. Vem bestämmer vad det är? Tydligen inte de av er som skrivit brev och kommentarer till mig om boken i alla fall. Sorry, om ni trodde att ni räknades 😦
Ah, en fullfjädrad idiot. Det är intressant hur sådana missar linjen mellan vad en person GÖR och vad en person ÄR. För det är tamigtusan inte okej att recensera en person, det är som du säger kränkande.
Åh. Jag har varken läst eller hört den här personen men USCH. Jag förstår att du tar illa vid dig. Jag undrar ofta över det här – vad är det som får en person att ”ge sig på”? Vad är det som gör att man tappar respekten för sina medmänniskor och bara stövlar på? Jag tycker att det är okej att man tycker olika, alla kan inte gilla samma saker men ändå – visa respekt! Var saklig! Och precis som du undrar jag över drivkraften.
STOR KRAM!
Usch vilken idiot!! Blir så arg och ledsen för din skull… 😦
Förstår inte varför vissa måste trycka ner andra… det är verkligen inte okej – bara elakt och patetiskt!
Ta hand om dig Kajsa! STOR KRAM!
Jag lyssnade på Nya vågen idag och jag har en helt annan bild av programmet än den du har. Lyssna på programmet så tror jag att du får en annan uppfattning än den du fått av dina ”pålitliga källor”.
Nina Lekander är ju tydlig i programmet med att hon gillat allt det som du tidigare skrivet, men att hon inte gillar din senaste bok. Det innebär ju att hon gillar 90 % av det som du skrivet. Det är väl bra!
Jag har även läst hennes artikel i Expressen och hon avslutar ju artikeln med: ”Jag gillar inte att vara taskig och jag är ledsen om jag nu gör Kajsa Ingemarsson ledsen”. Det är inte många recensenter som har den mänskliga genen…
Jag gillar det du skriver och det du gör och jag vill heller inte se dig ledsen, men här tycker jag att du överreagerar. Sedan kan jag inte låta bli att reagera över de tre kommentarer som du fått i samband med detta inlägg. Ingen av dem verkar ha hört radioprogrammet eller läst tidningsartikeln, men alla har ändå samma åsikt som du. Släkt eller sekt?
Om du tror att NLs ironiska slängar har något som helst med mänsklighet att göra så får du givetvis göra det, men det är inte en åsikt jag delar. Det där var inte en recension, det var en spya (och ja, jag har läst den – nöjd?). Sådana får man kreddpoäng för av vissa och i somliga sammanhang, men att en skribent på en kultursida som gör anspråk på att vara seriös uttrycker sig så bekräftar bara min bild av hur det står till med människosynen i de ”finkulturella kretsarna”. Texten är hånfull, ironisk och medvetet elak. Som professionell författare gör det mig både förbannad och ledsen att bli bedömd på det sättet. Dessutom har texten ett inbyggt förakt för mina läsare (som är dumma nog att gilla skiten), vilket gör mig än mer upprörd. Inte minst med tanke på de läsarbrev jag fått med anledning av boken.
Släkt eller sekt? Nej du, Magnus, där tappade du mig.
Om du läser mitt svar en gång till tror/hoppas jag du begriper det. Jag delar inte Kajsas åsikt angående detta radioprogram då jag inte har hört det, utan uttrycker mig i generella termer; jag tycker inte det är okej att recensera en person, gärna vad personen gör men inte personen i sig. Det är en fin linje, men ändock en linje, däremellan. Jag läser Ninas recension och tycker den är jävligt onödig. Hon är för lat för att vara konstruktiv, eller för dum. Det finns många sätt att kritisera någon annan och det lättaste och ”roligaste” är att vara elak. Himmel, vad lätt det är. Så lätt att vem som helst skulle klara av det.
ELAKT! rent av onödigt! Det kan förstöra så himla mycket det där 😦 Men stå på dig! Det är fler som tycker om boken än tvärt om! Det kan jag lova 🙂
Recensionen var vidrig!!
Verkligen häpnadsväckande att man kan tycka att recensenten visar en ”mänsklig gen”!!!
Kajsa, jag förstår att allt detta med recensionen och radioprogrammet gör jätteont, men du, glöm inte att vi är MÅNGA MÅNGA som gillar dina böcker!!!
Kram
Jag hörde inte programmet, men läste recensionen när den kom och jag tyckte det var för jävligt! Försök att inte ta det till dej (även om jag förstår att det inte är lätt) vi är många fler som har tyckt mer än mycket om denna boken!
Min definition av viktig litteratur är berättelser som berör mig, talar till mig och inspirerar mig oavsett vilken så kallad genre de blir klassificerade som av andra. Den definitionen står jag fast vid.
Bra sagt Hélène!
Vi delar definition av litteratur! 🙂
Klokren definition Hélène! 😀
Jag är absolut med på den definitionen.
Jag fattar inte vad hon håller på med! Räckte det inte med recensionen som redan var taskig och vidrig..?! Ok vi fattar, hon gillar inte boken! Släpp det då! VI GILLAR DEN, det är ändå det viktigaste, men tydligen tycker hon att vi är lite dumma i huvudet…
Usch jag förstår att du blev ledsen Kajsa, men strunta i henne! Hon skadar bara sig själv när hon är så negativ och så elak mot andra…
KRAM!
Hm…jag är nog inte med i sekten, för jag har bara läst tre kajsaböcker. Och släkten tillhör jag inte… Då återstår nog bara en Nöjd Läsekrets. Den tillhör jag. Och vi är väl tillräckligt smarta för att bestämma själva vad vi tycker är Viktigt och Bra, eller hur 🙂
Försök att låta det rinna av dig. Försök att räkna allt det goda du får höra, alla de kommentarer av vanligt folk som läser dina böcker. Låt det vara. Du har bättre saker att lägga energi på. Du kan t.ex. få komma hit och tvätta mina fönster också?
Självklart, vad är adressen? 😉