Susanne undrade för ett tag sedan hur det känns att släppa en bok. Om det är roligt, men också läskigt?
Svaret är att det förstås är döläskigt. Nu kan vem som helst tycka vad som helst, i vilket sammanhang som helst. Den kan rekommenderas av en entusiastisk bokhandlare, likväl som den kan dissas på en tjejmiddag. Den kan hyllas i en fin recension, eller avfärdas av en besviken läsare. Och det finns inget jag kan göra för att påverka det.
Vad som är viktigt för mig i den rädslan, är att bottna i känslan av att jag faktiskt gjort så gott jag kunnat. Det är det enda skydd jag kan svepa mig i. Jag har skrivit den bok jag fått till mig att skriva, jag har tecknat ner historien efter bästa förmåga, och jag har putsat och polerat på texten tills jag inte förmådde mer. Jag kunde helt enkelt inte ha skrivit en bättre bok. Det betyder förstås inte att andra måste tycka att den är bra. Somliga kommer att älska den, andra kanske kommer tycka att den är rena skräpet. Det är inte den roligaste biten att lära sig hantera som författare, men så är det: ALLA kommer ALDRIG att älska det du gör.
Hur trevligt det än vore.
Bortsett från den här rädslan en fantastisk känsla att hålla i sin bok första gången. Verkligen känna den, bläddra lite och se alla de välbekanta orden – men på ett helt nytt sätt. Jag brukar känna en väldig stolthet. Inte för att jag har skrivit världens bästa bok (eller så har jag det 😉 ), utan för att jag faktiskt har genomfört något som är mycket svårt.
Den där känslan av att få hålla i sin bok och bläddra i den är en tanke jag brukar trösta mig med när jobbet går som trögast. Vad härligt att det gick bra i stallet idag! 🙂
Ja, det är nog det viktigaste du kan göra. Hålla fast vid vetskapen om att du gjort ditt allra bästa och är stolt över vad du åstakommit.
(..by the way..mitt intryck av Stella har som tur är förändrats.. Tur att den nya boken är på väg, för den här är snart slut..)
Ja, hon är lite knepig Stella, men hon har ju sina orsaker …
Jag kan bara säga att jag tycker det är väldigt kul att jobba med den här boken och att jag tror att väldigt många kommer att gilla den!
Kram,
Steffie
Åh, fina fina du, tack! (Stefanie är min jätteduktiga tyska översättare)
Hmmm. Just det där är ju det jag är rädd för. Jag kommer att ha gjort mitt bästa och om alla/många/några dissar/ogillar/hatar så är det ju jättehemskt. För då var mitt bästa inte bra. (Och då är inte jag bra). (Och det betyder med min logik att då gillar inte folk mig, som människa). Gud. Skärpning på mig!
Det gick bra när det var manus för utskick men nu när jag har fått kontrakt och det faktiskt blir en bok – HJÄLP!
Även om det inte verkar så så är jag i alla fall överlycklig för att det ska bli en bok och den ska bära mitt namn och den kommer att ha många timmar investerade i sig. Och jag funderar på att ha alla mina friex i mitt sovrum i bokhyllan jag ser direkt när jag vaknar. För jag kommer ändå att vara stolt. Och livrädd.
Precis den (skruvade) logik du beskriver är vad så många av oss upplever. Inte bara vi som skriver, utan oavsett vad det är vi presterar. Sorgligt, men det går att jobba på. Det går att separera sitt görande från sitt varande. Har jag hört … 😉
Jag tror du har rätt i det … 😉
Tack för att du tar upp sådanan här saker. Som vi nybörjare funderar på. Känns tryggt att veta att även du tänker på det och att det är normalt. Jag blir starkare i mitt skrivande av att läsa din blogg.
Vad härligt att höra, tack!
Hej Kajsa!
Köpte Någonstans inom oss idag, (äntligen :)). Skrev om det i min blogg också, blev väldigt glad när jag hittade den, har väntat 🙂
Ha en fortsatt trevlig dag och sommar 🙂
Kram
Emma
(Jag skrev recensioner om dina böcker i en utav mina bloggar för några månader sedan om du kommer ihåg, (har startat en ny med mina smycken), som du kanske förstår så älskar jag ditt sätt att skriva vilket gör att jag älskar dina böcker ^^.)
Håller tummarna för att du inte blir besviken 🙂 Såg din blog också, vilka fina smycken du gör! Måste vara underbart att syssla med!
Det viktigaste, tror jag, är att man själv efter utfört arbete (skrivande) känner sig nöjd med vad man har åstadkommit. Då tror jag det blir lättare att inte fästa alltför stor vikt vid dem som inte delar uppfattningen om att det man har skrivit är bra.
Jag kan lätt föreställa mig att det är en fantastisk känsla att hålla boken i sin hand första gången 🙂
Vilket fint inlägg! Jag går själv och väntar svar från förlag just nu – och jobbar samtidigt som journalist. Varje gång man släpper iväg artiklar till tidningen är det ju lite ”med hjärtat i halsgropen” och tanken på att man kunde filat på det lite till – men samtidigt är det som du säger, man måste tillåta sig en klapp på axeln och känna sig nöjd, annars blir skrivandet inte roligt längre (vilket vore hemskt!)
Du är en jättebra författare, fortsätt så! 🙂
🙂
Kul att höra dina tankar om detta och att du fångar upp kommentarer i bloggen också! Förstår att alla inte kan älska det man gör, så är det ju i livet överhuvudtaget!