Fick det från min förra förläggare och det har etsat sig fast i mitt sinne. Alltid lika användbart:
When in doubt – delete!
Påminner mig om det inte bara dagligen utan stundligen nu när jag redigerar tredje storvändan av min text. Jag sitter där och pillar med ord hit och dit, flyttar och ändrar fram och tillbaka, tills jag kommer på varför det inte blir bra. Hela stycket ska ju bort! Otroligt befriande att kill your darlings. Som att rensa ut de där oanvända felköpen i garderoben. Förlösande.
Jag tänker på redigeringsfasen som olika reningsbad för texten. För varje gång man återvänder blir filtret allt mer finkornigt. På slutet är det ett enstaka ord, en valör eller till och med bara en flyktig känsla man korrigerar. Men än så länge är filtret fortfarande ganska grovt. Jag byter ordning på kapitel, jag stryker hela stycken, jag hittar ställen med samma innehåll. Texten krymper, men jag vet vilken känsla jag vill åt. Den här:
Alla dessa sidor 
Flyt, alltså! 🙂 Superbra råd, tackar och bockar. Jag ska komma ihåg det.
Intressant… drar mig till minnes ett råd från författaren Dag Örnberg: Släng aldrig något! Fast han menade nog egentligen ”töm aldrig papperskorgen”. Man vet aldrig vad som kan återanvändas en annan gång. Jag tillämpar det rådet för att våga stryka hela scener.
Så kan man också se det. Själv är jag är ingen sparare. Älskar att rensa och slänga, vare sig det gäller källarförrådet, garderoben eller texter i ett bokmanus 🙂
Åh vad jag ser fram emot att få läsa det du sitter där och ”pysslar” med! 🙂