I dag är en mycket ledsen dag. Tack för alla era omtänksamma ord, de värmer.
Hon har varit en mycket speciell vän, Tanja, och det jag lärt av henne går långt bortanför det som handlar om relationen häst och människa. När jag orkar ska jag försöka skriva något om det. Om hästen och boken, inte minst.
Just nu väljer jag att använda lånade ord. Tack Lina, som förmedlat dikten av Stanley Harrison.
”Somewhere, somewhere in time’s own space
there must be some sweet pastured place
where creeks sing on and tall trees grow
Some paradise where horse go
For by the love that guides my pen,
I know great horses live again.”
När vi kom hem från stallet i går efter att ha sagt farväl till Tanja, satte sig Laura och målade. Jag, och hon, delar gärna bilderna med er.
KRAM! ❤
Vilka härliga bilder!
Fantastiska bilder. Är så ledsen för er skull.
Underbart bra beskrivande text också av Stanley Harrisson. Kram på er
Jättefina teckningar!
Underbara teckningar 🙂
Bra att få ut sorgen på olika sätt.
/M
Åh nej! Enormt sorgligt. Mina tankar går till er. Kram
Vad tråkigt med hästen för er, alltid sorligt att förlora en kär vän. Men vilka fina bilder Laura har målat, de är fantastiska. Vill ni komma ut och klappa en fölunge så får ni höra av er när ni är ute på ledighet. Cherie fick en liten Estrid i år.
Kramar Christina
Tack, Christina. Självklart vill vi hälsa på. Laura hälsar: FÖÖÖÖÖÖÖL!
Snart börjar sommaren på riktigt, vi hörs. Kram!
Det var jättefina bilder! De hade verkligen djup i sig och förmedlade en känsla.