Egentligen gick jag in för att berätta den (i min värld) strålande nyheten att jag idag betalat av mitt studielån. Tjugo års avbetalning är äntligen över – HURRA!
Men så möttes jag av ett så groteskt dumt brev (gissa av vilken sort …?) att jag gick emot mina principer och svarade på det. Ni hittar kommentaren och mitt svar här. Men, bara så ni vet – det var ett undantag i vredesmod. Det blir varken fler kommentarer eller fler svar. Från och med nu går jag – med tre djupa andetag – tillbaka till mitt lugna, fredliga och välbalanserade jag … 😉
Åh jag vill också känna den där känslan snart när CSN-lånet är återbetalat och den kommer jag ju också att få känna. Men det lär dröja ett antal år till. Har bara betalat av i 6 år än så länge…
Jag tycker oavsett dumma brev som det du anspelar på ovan, att du är grym och ska imorgon se till att införskaffa Drömliv för den har jag ju inte läst ännu. Bad, very bad Sara!
Good, very good Sara!