Jag vet att det är helt meningslöst att hetsa upp sig över saker som ska göras och tid som inte räcker till, men … Jag gör det ändå. Det här är min värsta tid på året (och i skiftet maj/juni) för det är tusen saker som ska hinnas med och klaras av innan ledigheter och årsskifte. Försöker andas lugnt och tänka: en sak i taget.
Nu på morgonen var jag i alla fall och red. Trots att jag egentligen borde prioritera boken, sätter jag hästarna över. Om jag inte får göra någonting i veckan som bara är för min skull – påfyllning på energikontot – så tar jag slut. Och det har jag inte lust med.
Red en ny bekantskap, Dione, och det var ju lite annan ridning än på Zero. Det kändes som om någon glömt att montera in motorn i hästen … Fast hon är väldigt duktig, och när vi hade jobbat på en stund blev det bättre. Men någon riktig ”körglädje” var det väl inte tal om.
Nu ska jag slinka iväg till skrivarlyan och läsa läsa läsa. Måste bli klar med den här vändan nu så att Eva och jag kan göra utvärdering innan hennes nobelkaos bryter ut (och jag reser bort). Sedan satsar jag på fredagsmys och en lugn kväll med familjen, det känns som det var länge sedan.
Alla dessa sidor 
Prioriteringslistor tycker jag är en fiffig liten uppfinning.
Tre kolumner. Hög prioritet (måste göras nu), Mellanprioritet (bör göras inom det närmsta kvartalet) och Låg prioritet (kan vänta 3-4 månader) och vissa saker kanske man helt kan prioritera bort. Om man vill kan man även skriva uppskattad tidsåtgång bredvid varje sak på listan för att få bättre överblick. Då brukar jag få en bra överblick över arbetsbördan. Det bästa av allt är sen när man börjar beta av sakerna på listan så får man uppleva njutningen i att stryka över utförda uppgifter med den gröna förstrykningspennan! 🙂
Jag förstår att du är en människa som gillar struktur … 🙂
Struktur är mitt förnamn, organisation mitt efternamn ;-). I jobbsammanhang en fantastisk egenskap. I privata sammanhang får man ibland stå ut med att bli kallad organisationsdiktator. fast innerst inne tror jag att mina härligt ostrukturerade vänner tycker om mig ändå. 🙂
Tycker om OCH beundrar!
Den där hurskajaghinna-tanken har en tendens att dyka upp vid olämpliga tillfällen, som kvart över tre på natten/morgonen har jag märkt, och den brukar följas av: HurskajagORKAnunärjagharlegatvakensålänge?
Jag borde hinna.
Och jag tror faktiskt att jag gör det.
Säg det till mig 03.15, snälla 😀
Kl 03.15 ska man istället säga till sig själv: Allt blir som det ska.
Sen kan man somna om.
Jepp, så brukar jag också säga. Till andra som lyssnar. Men jag är visst dålig på att lyssna 😉
15.15 däremot…då kan jag förändra världen 🙂
Definitivt bättre än inget!
Jag blev verkligen glad av att rida läromästaren Dione, eller Big Mama, som hon kallas i stallet 🙂
Imorgon ska jag rida Fantomen, vi återupptog kontakten igen i söndags efter månader med Athena, och det blev verkligen en lyckosam återförening 🙂 Lyckosamt är det också att jag inte behöver betala något för lektionen – vann den när jag var funktionär under allhelgonahelgen 🙂
Men gud, vad du vinner lektioner! Och ja, det är visst läromästare de brukar kallas de där hästarna som kan massor, men knappast anstränger sig i onödan 😉
Även om jag själv inte rider, så låter det fantastiskt härligt med en ridtur! Ibland behöver man mer tänka på själv. Då får man mer energi och kan ge mer, vilket i sin tur leder till att man får mer gjort.
Precis!
Vill bara passa på att tacka för dina fantastiska böcker Kajsa! Jag har snart läst alla (får beställa dem på bokus.se eftersom jag bor i USA) och det är sååå skönt att läsa om svenska familjer/personer och drömma sig hem en stund… Ser fram emot fler böcker av dig!
Tack, Martina! Ska skynda mig att skriva vidare, lovar!