Det blev några sidor i alla fall, men drabbades sedan av tanken att det hela aldrig kommer att hålla hela vägen. Så här kan man faktiskt inte skriva en bok, sa rösten. Bara slänga sig ut så där okontrollerat. En bok är ingen lattjolajbanslåda man kan bete sig hur som helst med. Början, mitten och slut. Ordning och reda, synopsis och planering, en röd tråd att följa. Så skriver man en bok!
Det ser inte ut så den här gången. Den röda tråden tycks tvinnad av många små trådar och synopsis har jag definitivt inget.
Så vad har jag då? En känsla av en historia, en vag aning om en handling, några få scener. Kommer det verkligen att räcka?
100 sidor har jag sagt till mig själv. Får jag ihop 100 sidor ska jag börja betrakta texten som en blivande bok. Innan dess ska jag försöka låta den vara ifred, inte ställa krav och tänka att det måste bli något. Försöka, sa jag. Dagens inre dialog visar hur svårt det kan bli för en prestationsprinsessa …
Kaffe och superkladdig rulltårta – då vet man att det är fredag! Eller kanske måndag, eller möjligen onsdag …
Stoppa den smaskiga Drömtårtebiten i mun på ”Tvivlet” – så det HÅLLER KÄFT!
Haha, är det så ni kristerapeuter jobbar 🙂 Tur att jag har nära till ett konditori!
Vem har bestämt hur det går till att skriva en bok?
Har rösten den?
Då får väl rösten skriva sin egen bok, så kan du skriva din i lugn och ro?
Jepp, den där rösten har allt klart för sig. Jag ska tipsa den om en egen författarkarriär – bra idé!
I know that voice. Men om inte du klarar den, hur ska då jag?
Jag har inte sagt att jag inte klarar den (det återstår ännu att se), jag har sagt att jag KÄMPAR med den … 😉 Så nu är vi två!
Ähh, säg till den att hålla snattran, det kommer att bli din bästa bok någonsin.