… har många fördelar.
1. Han är mycket bra på att klippa hår, inte minst den tunna och mesiga sorten som mitt.
2. Han läser märkliga böcker som jag aldrig läser vilket breddar min allmänbildning, exempelvis när det gäller romare och obskyra rockstjärnor.
3. Han är trevlig att se på.
4. Han fixar håret åt Victoria Silvstedt när hon är i Sverige, vilket jag på något märkligt vis tror ska öka min egen glamourfaktor (och förbättra min hårkvalité).
5. Hans tröja matchar min blogg.
Det där med böckerna leder ofta till intressanta samtal. Idag tog vi oss exempelvis från en poolstädande robot i yttre rymden till ett samtal om hur självmordsstatistiken ser ut i länder med krig och andra katastrofer (inte så kul kanske, men intressant). Vi spekulerade om att antalet självmord förmodligen är lägre under sådana omständigheter än exempelvis hos oss. Någon som vet hur det är med den saken?
Vidare pratade vi om huruvida vi svenskar verkligen är så okristna som vi tror eller om vår sekularisering snarare handlar om att vi, i brist på krig, naturkatastrofer och andra större olyckor, inte behövt aktivera vår tro och vårt hopp. Kanske inte helt otroligt med tanke på hur kyrkorna fylldes efter exempelvis Estonia och tsunamin.
Sedan pratade vi om mina toppar. Ren skit, konstaterade vi.
Robert har egentligen bara en nackdel och det är att han inte färgar hår. Men det gör inte så mycket för då får jag ju en chans att gå till min andra frisör – Teemu, dit jag ska i morgon. Teemu har minst lika många fördelar som Robert förutom att han, så klart, inte klipper hår. De jobbade på samma ställe förut, sedan startade bägge två eget och eftersom jag vägrar överge någon av dem är det istället jag som numera springer kors och tvärs över stan.
Alla dessa sidor 
Kommentera