Jaha, vad tokigt det här blev nu då. Här har jag gått och startat en författarblogg och precis berättat att den röda tråden ska vara den bok jag ska skriva nu. Och så ska jag plötsligt inte skriva någon bok! Jag ska tydligen ligga på sofflocket och känna efter som en annan Strindberg.
För er som hade hoppats få följa med i rafflande uppdateringar av antal skrivna sidor kanske den här vändningen blir något av en besvikelse. Men om det finns någon som undrar hur det egentligen går till att skriva en bok, så rekommenderar jag fortsatt läsning av den här bloggen. För det är så här det är.
Det finns författare som berättar att skrivandet minsann är som vilket jobb som helst, att det handlar om att sitta på arslet och göra sina timmar framför datorn. Att that’s it. Tro dem inte. Att det handlar om att sitta timmar framför datorn stämmer visserligen (utom för Jan Guillou som sitter framför skrivmaskinen), men vad ska man göra där om inspirationen saknas? Om historien låter vänta på sig och karaktärerna vägrar att ta form? Att skriva en bok är inget man kan göra medan man tänker på annat. På så vis skiljer sig faktiskt författandet från en del andra jobb jag haft. Inte heller kan man forcera en kreativ process som ännu inte är färdig. Vad man däremot kan göra är att ge sig tid och – faktiskt – tillåta sig att tänka på annat och göra annat. För ibland är det som att hela processen låser sig när man tänker för mycket. Det är som att ställa sig och glo på ett äppelträd och tro att frukten ska mogna fortare då (ja, nu låser sig kanske inte äpplen så liknelsen haltar något, men ändå).
Nu är allt det här är givetvis bara illa dolda försök att lugna mig själv. För ärligt talat är jag skitstressad: Tänk om bokfan aldrig mognar – arrrgh!
Titta, där hänger ju min bok! Not.
Var kreativ nu ungjävel – annars får du mera stryk!
Alla dessa sidor 