Jag har länge haft ett motto som lyder: Går det lätt är det rätt. Käckt, eller hur? Rimmar gör det också. Men vad betyder det egentligen? Att vi ska undvika svårigheter och problem? Nej, vi behöver ta oss utanför vår bekvämlighetszon för att utvecklas, så tanken är definitivt inte att vi ska undvika situationer som utmanar oss. Men det finns svårigheter av olika slag, och många gånger väljer vi per automatik att försöka kämpa oss fram i snårig terräng bara för att vi är så vana vid att livet ska vara en kamp. Vi tror att det är något ”fel” när saker känns alltför positiva och vi undviker val som lockar med glädje och lust. Går det alltför lätt eller känns alltför lustfyllt misstänker vi istället att det väntar något otäckt straff bakom hörnet.
Varför är det så?
Glädje och lust är till sin natur okomplicerade känslor, det ligger i vår natur att söka oss mot dessa upplevelser, ändå lever flertalet av oss med en kluven inställning till dem. Trots vår ursprungliga vilja att söka det glädjefyllda är många av oss uppfostrade, mer eller mindre medvetet, i en tankeform som säger att om något är roligt är det skadligt, om något är gott är det onyttigt och om något går alltför lätt är det med största sannolikhet fusk inblandat. I gamla tider, då religionen i större utsträckning präglade vår tillvaro, löste man det här dilemmat genom att helt enkelt utgå från att alla lustkänslor var skamliga och ledde oss ”i fördärvet”. Först när livet var helt befriat från glädje och lust kunde vi vara säkra på att djävulen inte hade sitt finger med i spelet. Med ett sådant synsätt är det knappast konstigt att bilden av livet som en jämmerdal uppstod. Och det är inte heller så märkligt att vi hellre väljer att kämpa i motvind än vi lutar oss tillbaka och låter oss föras med åt det håll som de naturliga krafterna blåser.
Även om vi inte längre tror på himmel och helvete finns delar av den religiösa tron kvar i vårt kollektiva medvetande på en mycket djup nivå. Lust är synd, och Går det lätt är det rätt är ett ordspråk för ansvarslösa latmaskar! Säger vårt undermedvetna. Men kanske är det dags att opponera sig mot det? Kanske är det istället tid för dig att inse att du inte behöver kämpa mer. Att kampen i själva verket är ett tecken på att du använder dina krafter på fel sätt, och att det finns vägar att välja som är fyllda av både glädje och lust.
Medvind bättre än motvind. Utom när det gäller frisyrer.
Så sant som det är sagt. Bejaka glädjen. Jag tror varken arbete eller liv ska gå ut på lidande. Sen är tillvaron till sin natur sådan den ger oss höjder och dalar. Ibland blir livet tungt istället för lätt, nattsvart i stället för ljust. Men grundinställningen måste ju ändå vara att söka sig mot ljuset, den lätta, därmed inte sagt den enklaste, vägen! Jag tycker att det känns som om ditt skrivande denna gång präglas av varats välsignade lätthet, och det är jag glad för. Kram!
Jag måste säga att det finns något så befriande i dina ord! Och jag inser när jag läser dessa ord hur väldigt, väldigt fast jag är i den där kampen! Hur djupt rotade både Luther, och det som religionen stått för, och står för än idag, är i mig! Och naturligtvis i de flesta av oss. Kyrkorna talar fortfarande om himmel och helvete. Även om de blivit lite försiktigare i pratet om helvetet, de måste ju på ett eller annat sätt försöka fylla åtminstone en kyrkbänk om söndagarna. Sedan har ju ens uppfostran ett stort, varnande finger med i spelet. Det där att man ska göra det tråkiga först, och sedan, om det blir någon tid över, då kan få ägna sig åt lite roligare saker. Bara de inte är för roliga. Hu, så fastlåst jag är i en massa föreställningar. Blotta tanken på lätthet och lust ger mig ångest! Så skriv på Kajsa, jag behöver dina kloka ord!
Skrivande, lätthet …??? Darling, du vet inte vad du talar om
Näe, jag menade nog inte så! Att skrivande är lätthet. Det VET jag, att det inte är, tro mig! Men du är väldigt duktig på att uttrycka dig och sätta ord på saker och ting och jag får ofta en aha-upplevelse när jag läser dina rader. Så är det!
Tack, vad fint! (kommentaren om lätthet var inte svar på det du skrivit)
När man mött tillräckligt många svåra saker eller motgångar så lovar jag att man njuter varje gång livet bara funkar och man känner äkta glädje. Själv har jag filosofin att lite skit i hörnen är ett tecken på att jag gjorde något roligare (till en viss gräns förstås ibland kommer man ju till punkten att man måste städa
). Jag söker ofta glädjen, njuter av stunden och är tacksam när jag har det bra. IJag har börjat skriva tacksamhetsdagbok, 3 saker varje kväll som jag är tacksam för och varför saken hände.
Det är väldigt bra insikter att få. Det handlar inte om att man ska vara tacksam mot andra utan det kan vara att man lägger märke vad man unnat sig till exempel.
Exempel på en sak jag skrev var jag är tacksam för att jag unnade mig att gå på stan och bara slappna av idag. Det gjorde att jag mådde bättre.
Att lägga märke till snälla saker man gör mot sig själv. Man kan också tänka det i ett vidare perspektiv och skriva t.ex. jag är tacksam för att jag har en varm säng att sova i eller jag är tacksam för att X är min kompis och att jag har tillåtit mig själv att släppa in henne i mitt liv för jag mår bra av det.
Det enda som är synd är att jag har börjat leva så här först efter jag har förstått hur kort och svårt livet kan vara och genomgått en del mindre roliga saker..
Men bättre sent än aldrig! Härligt att du hittat ett sätt att uppskatta det som är bra!