Snigelverksamhet

Jag skriver, om nu någon undrar vad jag gör på dagarna. Det är en ny roman jag jobbar med och det går framåt, tackar som frågar, men långsamt. Just det där långsamma kan vara ganska frustrerande. Att ha en hel historia i huvudet och sedan behöva dra ner tempot i ultra-ultrarapid för att kunna skriva ned den. Eftersom jag skriver så få sidor per dag nu för tiden är det svårt att se det stora flödet i berättelsen och känslan är ibland att ingenting händer i boken.En hel dags skrivande kanske resulterar i att huvudpersonen går på en promenad och dricker en kopp kaffe. Då blir jag nästan tokig över att det går så sakta. Författande är en snigelverksamhet. Bortsett från själva det praktiska skrivandet, att knacka ner bokstav för bokstav, måste jag ju också lyssna in mina karaktärer, mana fram eller beskriva min inre bild av dem, ge dem namn, föreställa mig miljöer, välja ord att lägga i deras mun. Väggar ska tapetseras, mat serveras, tankar tänkas. Och så ska de ju få i sig en och annan kopp kaffe. Det är som att skissa med en oerhört tunn blyertspenna. Det tar tid innan man skönjer konturerna av en berättelse bland alla pennstreck.

About these ads