Åh, det här med egen häst är verkligen avkopplande och avstressande. Not. Idag stod jag i boxen och grät och fick bli tröstad av snälla stallkompisar. Fröken T har kommit in i en monsterperiod. Queen of Testing. Allt som jag trodde vi var klara med, typ vem av oss som är ledaren, har hon tagit upp till ”förnyad diskussion”.
Igår var jag på långpromenad med henne. Tänkte att vi skulle göra något mysigt och kravlöst i det vackra vädret efter en vecka med intensiv träning. Det var hemskt. Hon uppträdde respektlöst och nonchalant, trängde sig och låtsades som om jag inte var där. Varannan minut, minst, fick jag stanna och korrigera henne med backningar. Till slut eskalerade det till en uppgörelse, och det är inte jättekul när den trotsiga jättebebisen väger 500 kilo och kan bli hög som en giraff …
Idag konsulterade jag min tränare och fick klart besked: 5-årstrots. Det är bara att stå ut, ta hjälp och bita ihop – det går över. Faktiskt en liten tröst. Idag var för övrigt T spak som ett lamm. Vi får väl se hur veckan blir …
Jobbig, jag? Då skulle ni möta min matte!
Bara att kämpa på då antar jag, verkligen inte roligt när en stor häst bestämmer sig för att sätta sig på tvären. Det kan bli riktigt läskiga situationer ju. Hoppas hon kommer över sin 5-årstrots snart så att du får det härligt och mysigt i stallet igen.
En underbar beskrivning, trots allt det så jobbiga! Hoppas att inte detta testande och trots håller i sig alltför länge, och att du är stark nog att visa henne vem som bestämmer! Det tror jag att du är…