Åh, vilken mysig utetur vi var på i dag! Irene, min fd ridlärare, kom äntligen ut med sin häst Gullan och hälsade på. Vi red ut drygt en och en halv timme i skog och mark och på några riktigt fina ridvägar (och några klafsiga …). Thindra myste och verkade väldigt förtjust i sitt nya sällskap så det var bingo för oss båda.
I helgen blir det landet och ingen Thindra på tre dagar. Hur ska det gå – hästmys är beroendeframkallande 
Irene och Gullviva. thindras mamma var faktiskt vit (eller avblekt skimmel som den korrekta termen lyder), kanske är det därför hon tycks trivas med vita hästar?
