En fråga från Susanne:
Vilka är de största skillnaderna på att skriva skönlitterärt och skriva facktext? Förutom då att det inte finns nån artistisk frihet som du skriver? Märker du att det blir nån skillnad i ditt språk t.ex.? Nåt övrigt du har tänkt på?
Svar: Det finns ju olika typer av facklitteratur, alltifrån ren faktatext till det som mer liknar det jag skriver nu. Tror det brukar kallas narrative nonfiction, alltså en text som visserligen inte är skönlitterär men som har kvaliteter som skapar en läsupplevelse liknande den skönlitterära. Den stora skillnaden för mig i det här arbetet, jämfört med romanskrivandet, är att det inte finns en röd tråd baserad på en handling att följa. Jag måste skapa en textlogik med andra medel i stället. Till exempel genom att introducera begrepp i en viss ordning så att texten hela tiden bygger vidare. Har jag infört begreppet A i första kapitlet, kan nästa kapitel innehålla begreppen A och B, det tredje kapitlet A, B och C osv. Struktur och logik blir således mer väsentligt i den här typen av text. Å andra sidan behövs struktur i högsta grad också när man skriver skönlitterärt, men på ett annat sätt. Där utgår den hela tiden från handlingen. I det jag skriver nu utgår den från en önskan att presentera en tankegång på ett begripligt sätt.
Givetvis påverkas också språket av det jag skriver. Jag formulerar inte ett mail till en kompis på samma sätt som jag skriver ett brev till en myndighet. Detsamma gäller typen av bok jag arbetar med. Däremot har jag ju en grundton i mitt skrivande som är min särart, och som lyser igenom i de flesta sammanhang. Att vara författare handlar mycket om att just hitta sin egen särart. När man lär sig att skriva är det bra att pröva olika tekniker och olika genrer, men målet är att hitta sin egen röst och att förfina den efter bästa förmåga.
För många år sedan gjorde jag ett program som hette Grönska i P3. Ett av inslagen var att jag läste ett avsnitt ur en ”sommarföljetång”. Varje dag var det ett nytt kapitel ur en påhittad bok i olika genrer (inte mycket till följetång 
). Det kunde vara en ungdomsbok à la Vi fem, något ur Vita Serien, en gotisk äventyrsroman, en sexy western, något höglitterärt etc. Det var mycket roligt (om än något tidskrävande) att leka med språk och genre på det sättet.
Man kan träna på olika sätt med böcker 
Är du intresserad av att skriva – testa själv som en övning! Ett annat sätt att ”gymnastisera” sitt språk är att härma andra författare. Pröva att skriva som Jonas Gardell, Camilla Läckberg, Kerstin Ekman, Selma Lagerlöf eller någon annan favoritförfattare. Överdriv gärna för att hitta olikheterna.
Tack för ditt utförliga svar! Tycker det är kul att du lägger så mycket tid på att svara när man frågar något och verkligen ger tips också. Lycka till med boken och med Thindra! Man kanske skulle prova på att skriva som dig då för att träna lite och komma igång med sitt skrivande igen
Ja, det finns sannerligen flera olika typer av faktatexter. Alltifrån vetenskaplig forskningsredovisning med metod, resultatredovisning, diskussion och referenser till mer lättillgängliga antingen rena faktaböcker eller mer filosofiska utläggningar kring ett begrepp eller tema. Är det senare av den arten som kan räknas in kategorin narrative non-fiction? Jag kan av erfarenhet säga att det är en riktigt stor utmaning att byta genre. Om man som jag är van att referera allt man skriver så känns det urläskigt att plötsligt skriva saker utan källhänvisning.
Och jag är tvärtom, blir alldeles svettig av källhänvisningar