Haha, just när jag inte trodde det kunde bli värre så blev det … VÄRRE! För det första fortsätter vädret att vara vidrigt, bara som en kuliss till dagens övriga höjdpunkter. Hade bestämt att lastträna med Thindra på förmiddagen. Hade jag varit lite mer lyhörd hade jag ställt in. T hade fått ny hage och var superstressad över att ha hamnat 20 meter (!) bort från de andra hästarna. Hennes intresse för att gå in i en transport i det läget var, hur ska jag uttrycka mig, svagt. Efter en dryg timme fick jag med hjälp av snälla vänner på henne, men innan dess hade jag fått ett vansinnesutbrott. Verkligen. Gjorde precis allt man inte ska. Herregud, jag kunde ha gjort hamburgare av henne med mina bara händer i det läget!
Med hästen väl på körde jag ett varv runt kvarteret, lastade av och gjorde direkt ett nytt försök. Fel beslut. Den gången gick det inte. Alls. Till slut stod jag helt uppgiven med en mathink i transporten medan T stod på rampen med en hals lång som på en myrslok. Längre än så kom vi inte. Till slut var vi tvungna att ge upp av utmattning och regn. Åkte hem och grät hejdlöst i en timme tills jag somnade i en hög.
Var är Lina Zacha när man behöver henne?
Stiga på? Nej tack, jag stannar i farstun.
Som en liten tröst skötte hon sig utmärkt på kvällen när duktiga Amanda hopptränade henne. Dessutom var hon otroligt lyhörd, reagerade på minsta rörelse från min sida. Kanske någon som hade lite dåligt samvete?
Åh, hoppas att ni snart får sol och medvind. Kram
Transportering är ju nytt för er båda, så jag håller med om att förutsättningarna inte var på topp med en stressad häst och en regnsjuk matte.
Du behöver börja ta hand om dig själv istället för att vara din egen mobbare.
Vad är det du söker i obalansen?
”Somtimes good things fall apart so better things can fall together”