Vågade mig på en liten ridtur idag och knät känns, peppar peppar, okej. Thindra däremot lyckade riva upp ett sår när hon fick bralla av sig i paddocken. Det här med sår och skador på hästar känns läskigt, tycker jag. Vet ju inte alls vad som är allvarligt och vad som är rycka på axlarna-läge. Rengjorde i alla fall noggrant och har det under full uppsikt. Det var i alla fall mysigt att rida igen och T verkade nöjd med att ha mig tillbaka i sadeln.
I kväll väntar sommarens första kantarellmacka 
. Det blir mycket svamp i år, och blåbär. Alltid något.
Doftpion, mmm!
Och förvildade borstnejlikor.
Åh – försiktig med knät nu..
(har börjat lyssna på Ingemarsson i P1 – till slut – min enda kritik.. De var för korta. Det där avsnittet med Bea Usma Schyffert behövde vara minst dubbelt så långt
)
Och fler, eller hur
Ja men det säger ju sig självt ju..
Jajjamensan, så kör man! Vi ryttare är både halta och lytta innan vi kliver av en häst
Nä, inte alls får jag hoppas. Vad skönt att knät känns bra, aldrig roligt att vara utan det bästa som finns. Fast skitsamma om man är halt och lytt, men en skadad häst det tas inte lättvindigt. Är själv nervös för minsta lilla grej. Men jag antar att rent nyktert så är det kanske som så att även hästar måste få lite sommarben. Rent, torrt och under uppsikt är väl det enda rätta. Hästar som med barn!
Ha det bra!
Just det där med torrt känns väl möjligen lite problematiskt …