Det är den 12 juli och jag har fortfarande inte badat den här sommaren. Det börjar likna katastrof. Fast just för ögonblicket råder någon sorts märklig värme och solen tittar fram. Jag misstänker annars att väderkänslighet ingår i HSP-diagnosen. Lasse noterar att det är mulet och rycker på axlarna. Jag får panik. Dels är jag rent fysiskt känslig för dåligt väder, får ont i huvudet och blir alldeles sänkt av lågtryck, men jag är också otroligt humörkänslig beroende på vädret. Långvariga lågtryck eller, som nu, totalt ostadigt väder, gör mig lika ostadig. Jag borde verkligen inte bo så här långt norrut, tänker jag ofta. Jag borde bo i ett land där vädret är varmt och förutsägbart. Jag blir en bättre människa under sådana omständigheter.
Fick tas med en trilskande Thindra som var på testarhumör idag. Snälla granntjejen har fortsatt rida henne under min knäkonvalenecens. Det har gått jättebra, men idag bestämde sig T för att testa sin ryttare. Knashästen fick för sig att hon plötsligt inte ville skiljas från en av grannens islandshästar som var ute på promenad med sin ägare. Förra året klarade hon inte ens av att se de där lurviga små liven, så möjligen kan man med viss ironi se det som ett framsteg … Nåja, till slut fick granntjejen hoppa av och jag fick bli Gestapo- matte från marken. Favorit i repris (not!) från förra året. Backa, flytta framdel, flytta bakdel, göra halt och rygga, rygga, rygga. Hon lyssnade och lydde i alla fall och det var bra, men med ryttare åter i sadeln fortsatte hon att testa. Helt naturligt, ska väl tilläggas, men oj vad jag fick lust att hoppa upp och förmedla ett och annat!
I kväll har jag bokat hjälp för lastningsträning. Gud nåde T om hon inte samarbetar då!
Kom hem från stallet flera timmar senare än jag hade tänkt mig och upptäckte att jag glömt mina bröd på jäsning. Då blev jag arg igen. På mig själv den här gången. Gräddade dem i alla fall, så nu har jag tre stycken ovanligt platta frukt-och nötbröd på svalning. Hoppas de blir godare än snygga.
Tankarna om vädret och dess påverkan på oss fick mig att tänka på en textrad från First Aid Kit’s excellenta låt ”Emmylou”. ”Stockholm’s cold, but I’ve been told, I was born to endure this kind of weather”. Hoppas morgondagen blir bättre både vädermässigt och händelsemässigt.