Arkiv för april, 2012
Nu är den här … Våren!
Publicerat i Djur och Natur den april 30, 2012 | 1 Kommentar »
Den är ute nu …
Publicerat i Lästips den april 29, 2012 | 6 Kommentarer »
Har sett pocketversionen av Någonstans inom oss lite här och var ute i butik nu. Gläder mig åt nya läsare!
Konsten att stå stilla
Publicerat i Hästar, Kropp & Själ den april 28, 2012 | Lämna en kommentar »
Hade en rejäl prövning med Thindra igår. Var modig och red ut själv med tanken att jag skulle trava på lite längre raksträckor. Hon får ju aldrig det annars, varken hagen, boxen eller ridbanan tillåter det. Travandet gick hyfsat även om hon var lite på hugget och busade en del. På vägen hem ville jag öva stillastående, alltså att hon bara avslappnat ska kunna stå stilla en lång stund. Hon stannade snällt, men efter några sekunder började hon skruva på sig. ”Ska vi gå nu?”. Jag insisterade på att vi skulle stå kvar och fokuserade min egen energi på avslappning, men för varje minut vi stod utan att jag bad henne göra något annat desto hispigare blev hon. Jag fick släppa fram henne för att sedan stanna på nytt längre fram. Sista gången jag stannade hade hon hela brallan full av kliande myror, kunde inte stå stilla en sekund knappt och någon avslappning var det över huvud taget inte tal om. Till slut fick jag avbryta övningen av tidsskäl, då var hon så stressad att hon bara ville springa. Fick verkligen anstränga mig för att behålla mitt eget lugn.
Även om övningen gick helt åt pipan och jag kände mig hopplöst misslyckad efteråt, var det ändå en intressant studie. Thindra är en mycket ambitiös häst som gärna vill göra rätt (någon som känner igen sig?). Tänk att det var så svårt för henne att bara stå stilla utan att jag begärde att hon skulle ”göra” eller prestera något. Att det kunde plocka fram så enormt mycket stress i henne. Väcker det inte en tanke? Funkar vi likadant? Vi vet inte hur man ”är”, bara hur man ”gör”. Hästar hanterar stress genom att ta ut den genom kroppen: slå med huvudet, skrapa med hovarna, sparka, springa, bocka … Hur gör vi av med vår stress? Gör vi över huvud taget av med den eller lagrar vi den bara i våra kroppar, och vad gör det i så fall med oss?
Idag släppte jag Thindra lös i ridhuset innan ridpasset eftersom hon fortfarande kändes nervig. Oj, vad hon rusade och brallade. Som en tok! Det häftiga var att hon blev av med all den där överskottsenergin och i ridningen efteråt var hon otroligt fin och avslappnad. Djur är kloka, de vet att använda sina kroppar för att kanalisera energi. Tror vi har en del att lära där.
Stressad? Moi?
Skrivande och lidande
Publicerat i Kreativitet och inspiration, Kropp & Själ, Skrivande den april 26, 2012 | 3 Kommentarer »
Intressant kommentar från Hélène apropå förra inlägget:
Tyvärr gör ju inte insikten bergochdalbanan mindre påtaglig, även om vetskapen om den kan trösta en tvivlande skribent ibland. Jag tänker ofta på den mer eller mindre vedertagna ”sanningen” att det ska finnas en nära länk mellan skapande och någon form av ”lidande”. Kan det vara så att de där dagarna när skrivandet känns 
egentligen är återhämtningsdagar som sinnet behöver för att bygga upp kreativiteten igen för att kunna ge oss fler 
-dagar?
Min kommentar:
Att skapande och lidande är kompisar tror jag inte på, däremot att kreativa människor ofta är känsligare än andra och därmed lättare hamnar i obalans. Möjligen kan detta uppfattas som en svaghet, eller till och med ett lidande. Jag föredrar istället att se den där obalansen som ett pris man betalar för en hög känslighet, receptivitet och kreativitet.
Som skapande människa vill man ju att det hela tiden ska gå framåt, men det är lätt att glömma att den kreativa processen har olika stadier. I vissa perioder har vi skjuts framåt och mycket händer i det yttre, men sedan kan processen till synes avstanna och allt går ”trögt”. Precis som Hélène skriver, tror jag att de perioderna, alltså -dagarna, är en del av det kreativa arbetet. En mer inåtvänd fas då man bearbetar saker i det undermedvetna. Det är bra att påminna sig om det. Det är nog så, att det måste regna ibland för att det ska kunna växa .
Skrivartivoli
Publicerat i Kreativitet och inspiration, Skrivande den april 25, 2012 | 2 Kommentarer »
En sak jag kan bli så trött på med skrivandet är detta eviga upp och ner. Ena dagen 
, andra Tänk vad skönt det skulle vara att gå till jobbet och veta exakt vad som ligger framför en och vad man kan vänta sig av dagen. Fast det vet jag ju egentligen redan nu när jag tänker efter. Jag vet ju att det som väntar är bergochdalbana. Suck, kanske är dags för den insikten att landa någon gång …
Djävulens advokat på besök …
Publicerat i Råd från en författare den april 24, 2012 | 3 Kommentarer »
Har tagit hjälp av min far med nya boken. Ämnet är väldigt speciellt och det finns inte många jag kan konsultera, han är en av få. Idag satte vi oss ner och diskuterade det senaste kapitlet jag skickade till honom. Jag hade verkligen bett om kritiska kommentarer så inget ont om responsen, men det är alltid tufft att sitta mitt emot ”djävulens advokat”. Ni vet den där personen som ställer urjobbiga frågor om vad man egentligen menar och hur man har tänkt. Det är å andra sidan sådana frågor som gör att man vässar sina resonemang och täpper till luckor. Ibland är det ju faktiskt så att man ”slarvar över” saker i en text för att man inte riktigt orkar tänka till eller för att man inte tror att någon annan ska göra det. Det är mycket bra att då ha örnögon som bevakar det man gör.
Råd från författaren: Var inte rädd för kritik så länge du har chans att ändra och förbättra. Tacka och ta emot uppriktig åsikter från människor du respekterar (även om de har en avvikande åsikt). Undvik försvar, du behöver inte övertyga någon. I slutändan är det ändå du som väljer vad som ska stå i din text.
Hurra – äntligen har jag fått en diagnos!
Publicerat i Kropp & Själ den april 23, 2012 | 4 Kommentarer »
Lasse kom hem i morse och la Svenska Dagbladet på bordet. Här, sa han och pekade på en artikel, det här är du!
Att njuta av ögonblicket
Publicerat i Råd från en författare den april 23, 2012 | 3 Kommentarer »
En delikat fråga från Mikaela:
Tänkte höra om du har något bra tips på hur man stannar upp och njuter av att ens första bok är på väg till tryck och verkligen blev utgiven och inte låter skräcken för vad folk ska tycka ta över? Och hur man stannar upp i det och inte jagar vidare med nästa bokidé direkt?
För det första: Grattis Mikaela – vad kul att du ska ge ut en bok!
Ja du, svårigheten att stanna upp och njuta gäller ju inte bara i den här situationen. Det är vår nu, snart är det maj och all grönska kommer att explodera – hur stannar man upp och njuter av det? Vissa människor är bättre på det här med mindfulness än andra, så mycket kan man ju konstatera. Är du en en driven person med mycket rastlös energi så är det svårt att stanna upp och säga ”Här var det skönt, här stannar jag ett tag!”. Jag tillhör själv den kategorin så jag vet hur knepigt det är. Fördelen är att man får mycket gjort, nackdelen förstås att det blir så lite tid över att njuta av det.
Att tvinga sig till njutning fungerar dåligt, likaså att låtsas som att skräcken inte finns där, men man kan ju alltid förstärka det som är bra. Så ofta som möjligt säga till sig själv: Jag ska ge ut en bok och det är fantastiskt! Folk kommer att tycka olika om den, och det är okej. Jag vet att jag har gjort mitt bästa.
När det gäller nästa bokidé, så finns det inget som säger att det ska gå si eller så lång tid innan man börjar på en ny kula. Låt lusten styra dig! Om den redan är där – go for it! Om den smyger sig på först när boken är utgiven och det lugnat sig runt omkring, vänta då tills dess. Utan lust ska man inte göra någonting, allra minst skriva bok.
Men en sak är viktig när man får en bok utgiven – fira! Verkligen. Fira när manusest är klart, fira när den är antagen, fira när den kommer ut. Det är viktiga milstolpar i en lång och seg process, som dessvärre inte alltid kröns med euforiska recensioner och hundratusentals jublande läsare. DU måste se till att fira DIG – glöm inte det!
Somliga är bättre än andra på att njuta av stunden ….
Tidspussel
Publicerat i Hästar, Hem & Familj, Utlandet den april 22, 2012 | 3 Kommentarer »
Uff, det är lite mycket nu … Min duktiga och snälla medryttare har blivit sjuk just efter en lång semester och jag har varit i stallet varenda dag i flera veckor nu. Det är härligt på många sätt och det händer massor med min och Thindras relation när vi umgås så intensivt, men det finns också en anledning till att man tar hjälp. Tiden räcker liksom inte till både intensivt skrivjobb, fem timmar om dagen i stallet, barn, man och hem. Tur Lasse inte är av den gnälliga sorten för jag kan knappast påstå att det är så mycket kvalitetstid med familjen just nu. OCh tvätthögen ska vi bara inte tala om …
I morse kom hästmassören Marike ut till Thindra för andra gången. Hittade henne efter att av en slump ha läst en mycket trevlig bok hon skrivit. Blev nyfiken på hennes jobb med hästar och tog kontakt. Marike jobbar inte bara med massage utan också med reiki-healing för hästar. Thindra älskade det, såg alldeles groggy ut stundtals! Det är roligt att se när hästar får massage eller liknande behandlingar för när de släpper på sina spänningar börjar de gäspa eller tugga eller göra någon annan fysisk rörelse liksom för att skaka ur sig den spända energin. Det går inte att ta miste på när behandlingen träffar rätt, även om de inte kan uttrycka sig med ord.
Oj, vad skönt!
Resten av dagen har varit jobb i olika former (jo, jag vet att det är söndag …). Innan jag började blogga nu gjorde jag till exempel en mailintervju på engelska för en amerikansk sajt. Förlaget Stockholm Text ska ge ut Små citroner gula som e-bok på engelska i USA. Förstås otroligt svårt att slå igenom där, men kul ändå och responsen så här långt har tydligen varit mycket bra.
Skrivpaus
Publicerat i Hästar, Kropp & Själ den april 19, 2012 | 1 Kommentar »
Var hos frisören i morse och hade räknat med två timmar för klipp + färg, men jag och Robert hade så trevligt att bara klippningen tog två timmar! Såg ut som ett spöke när jag kom, frisyren utvuxen i någon sorts platt kaos. Hade funderingar på att låta det växa ut, men efter lite resonerande blev det kort-kort igen. Mycket nöjd. Annars verkar jag fungera i någon sort cykel när det gäller håret. Vartannat år eller så får jag för mig att spara till långt. Plågas och våndas med halvlånga på-vägen-lösningar i flera år tills det vuxit ut. Då slutar det alltid med att både jag och Robert konstaterar att det är bättre med kort.
Hos frisören fick jag sms från Kristina, min medryttare, som egentligen skulle haft stallet men som blivit sjuk. Där rök den dagens jobbande. Synd eftersom jag verkligen är i skrivflow nu, men å andra sidan hade jag ett helt fantastiskt ridpass med Thindra. Tror faktiskt det var vårt bästa någonsin! Det har hänt otroligt mycket med henne på sista tiden. Kanske är det all träning som äntligen börjar ge resultat? Fast det har hänt mycket med mig också. Rädslan och osäkerheten tunnas ut och vi börjar lita på varandra. Det blir en enorm skillnad då!
