Publicerat i Hästar, Hem & Familj den juli 29, 2011 | 9 Kommentarer »
En jättetrevlig Thindra i dag också. Nu ska hon få slippa mig ett tag, duktiga Amanda håller henne i gång under tiden. Då ska hon få hoppa också, sådant kan inte jag.
Nu blir det bloggpaus några dagar. Ska åka över till Åland och hälsa på min pappa. Återkommer snart, då ska jag ta mig tid och svara på lite författarfrågor. Passa på att ställa några du också, om det är något du undrar.
Ha det bra tills dess och må solen skina över era vackra ansikten!
Publicerat i Jobb & Karriär, Sett & Hört den juli 28, 2011 | 8 Kommentarer »
Intervjun jag gjorde för Aftonbladet i början av sommaren publicerades i dag. Hittar den inte på nätet, men så här såg det ut i tidningen! Bilden är tagen uppe på Fjällgatan, platsen för inledningsscenen i Någonstans inom oss.
Publicerat i Hästar, Jobb & Karriär, Sett & Hört den juli 28, 2011 | 2 Kommentarer »
En lång dag. Var uppe vid fem och på plats i tv4-huset en dryg timme senare. En ganska rörig morgon, med märkliga hopp mellan terrorism, reklam, svält, reklam, matlagning, reklam och musik, reklam. Och så jag då, reklam. Duktiga (och snygga!) Alexandra Pascalidou gjorde vad hon kunde med detta märkliga upplägg.
Efter det en sväng upp till ett märkligt semestertomt förlag. Fick i väg några böcker och skyndade sedan hem, städade snabbt undan efter mig och tog sedan bussen ut till landet. Ett träningspass (i full tv-makeup) med Thindra väntade, utan stödhjul den här gången. Det mesta gick bra. 70% trevligt, 30% uppfostran. Helt okej proportioner i nuläget.
Men nu är jag trött. Faktiskt riktigt ordentligt.
Publicerat i Sett & Hört den juli 28, 2011 | 4 Kommentarer »
Här är intervjuklippet från Fyran i morse. Alexandra Pascalidou intervjuar mig om Någonstans inom oss.
Publicerat i Hästar, Sett & Hört, Vänner & Bekanta den juli 27, 2011 | 2 Kommentarer »
Innan vi åkte in till stan hann vi med ett litet extra träningspass på morgonen. Den här gången skulle Lina rida Thindra, men så värst mycket ridet blev det ju inte eftersom fröken T inte alls tyckte att hon behövde stå still när Lina begärde det. Åh, vad jobbig hon är – hästen, alltså! Det blev en lång stunds uppfostrande markarbete innan Lina kunde sitta upp och jobba en stund från sadeln.
Så lär det väl vara ett bra tag framöver, antar jag. Två steg framåt och ett bakåt (kanske två och tre med ibland). Jag blir ju lite matt när jag tänker på det, men vi får väl ta en dag i taget enligt Rosas tumme-upp-tumme-ner-princip.
Sedan bar det av till Stockholm. Ett besök hos Celia på Roslagsspa gav mer än vanligt välbehövd avslappning, och en fantastiskt skön sommarkväll med Malin på uteservering vid Djurgårdskanalen var en perfekt avslutning på dagen. I morgon är det early-early. Taxin till tv4 hämtar 05.50. Sändningen börjar kl sju och jag är med hela tiden, men tyvärr glömde jag fråga när själva bokintervjun ska göras. Ni får sätta klockan helt enkelt 
Vi ses!
Vilken skön kväll!
Publicerat i Hästar, Kropp & Själ, Vänner & Bekanta den juli 26, 2011 | 11 Kommentarer »
I dag blev det två ridpass. På förmiddagen skrittade vi bara, jobbade lösgörande och försökte synkronisera våra signalsystem. Thindra var trevlig, lyssnade och bitvis förstod vi varandra riktigt bra. Lina gav också nyttiga instruktioner när det gällde min sits. Med den nya sadeln behöver jag justera den en del för att hamna rätt.
På eftermiddagen var det samma typ av jobb, men nu i trav och galopp också. Ett mycket trevligt pass det med.
När vi jobbat klart avslutade vi med en skrittur längs vägen förbi islandshagarna. Vår ridpremiär utanför ridbanan. Inga konstigheter med det heller. Hurra!
Tre dagars intensivterapi är till ända. Thindra är kompis med islandshästarna, hon står stilla när jag duschar och sprayar henne, hon lyssnar när jag ber henne om något och frågar artigt när hon själv har något förslag. Och när hon krånglar, blir arrogant och nonchalant, har jag – om inte en hel verktygslåda – så i alla fall några användbara redskap att ta till. Sedan får vi träna vidare förstås, men det känns verkligen som att vi båda fått en bra grund att utgå från.
Jag kan inte nog prisa Lina Zachas jobb med oss. Ett otroligt kunnande, enorma mängder tålamod och ett sätt att förhålla sig till människor och djur som jag djupt beundrar. Om jag vore journalist skulle jag slänga mig över henne och skriva/göra ett porträtt av en mycket ovanlig människa som utvecklat helt egna träningsmetoder baserade på respekt och intuition i en värld som annars utgår från kontroll och lydnad. Hade inte NH:n (Natural Horsemanship) kidnappats av amerikanska machomän som får kickar av att dominera stora djur, så skulle den ha sett ut som när Lina jobbar!
Tack, tack, tack, säger jag! Och Thindra.
Publicerat i Sett & Hört den juli 26, 2011 | 2 Kommentarer »
… är jag med i Tv4 Morgon. Jag sitter med i hela sändningen och blir också intervjuad någon gång under morgonen. Återkommer om jag får veta när!
Publicerat i Hästar, Kropp & Själ den juli 25, 2011 | 4 Kommentarer »
Dag två avslutad. Den började riktigt bra. Efter en kvarts hantering i hagen och på väg till stallet var fokus och följsamhet åter etablerat. Sedan begav vi oss till ridbanan och Lina kollade av hur gårdagens träning fastnat. Mycket bra, blev betyget trots nya utmaningar. Thindra traskade över en prasslande presenning som om hon aldrig gjort annat!
Förmiddagens träning inkluderade också islänningar och även det mötet blev lyckat. Två av unghästarna i hagen kom nyfiket fram och Thindra hälsade på dem båda över staketet. Hon tycktes nöjd med slutsatsen att de små monstren trots allt verkade vara hästar vid en närmare besiktning.
Är det hästar? Ja, det ÄR hästar!
Innan vi avslutade blev det också lite dusch, sen fick hon gå tillbaka till hagen och processa och smälta. Tummen upp, sa både Lina och jag!
Så var det då eftermiddagspasset, och nu fick inte jag vara åskådare längre. Det hela började bra, hästen lystnade fint på mig både i hagen, i stallet och under övningarna på ridbanan. Efter det blev det islänningarna igen och den här gången hjälpte ägaren till att få hela gänget att springa upp till staketet där Thindra väntade. Istället för att fly klev hon nyfiket fram emot dem, hälsade på flera av dem och sedan betade de alla en stund på var sin sida av staketet. Önskar jag hade en bild av det – hur fint som helst! – men det regnade så mycket att kameran fick stanna i fickan.
Jag föreslog sedan att vi skulle ta tjurkalvarna en bit bort när vi nu var igång, så vi promenerade bort mot dem. Mer odramatiskt kunde det knappast ha blivit. Thindra var helt ointresserad av korna, sådana hade hon uppenbarligen sett förr. So far so good. Men sedan …
På hemvägen tog jag över repet. Gång på gång fick jag markera och säga åt henne att hålla avståndet, och gång på gång gick hon in i min zon. Till slut tröttnade jag och bad henne på skarpen att stå stilla en längre stund. Det blev dagens trigger. Hon var helt ointresserad av att samarbeta med mig, och ju mer jag insisterade desto grövre blev hennes protester. När hon började stegra sig tappade jag modet och Lina, som inte var ett dugg imponerad av hennes konster, fick ta över. Imponerad var däremot jag som storögt tittade på medan Lina bröstade upp sig och krävde att hästen baske mig fick skräpa sig! Resten av promenaden hem gick bättre, men Thindra hade fortfarande mycket attityd att jobba med och inte förrän vi var nästan hemma igen var hon åter följsam och lystrade uppmärksamt.
Dagens duschövning nr två fick med nöd och näppe godkänt, och den efterföljande insektssprayningen var definitivt en tumme ner, men Lina lät henne inte komma undan. Inte ens i hagen var träningen över, och Thindra fick finna sig i att vänta på maten tills hon la ner arrogansen och visade upp en trevligare och mer tillmötesgående sida.
Det var ju förstås trist att dagen som började så bra slutade med en sådan massa tråkig attityd, men på sätt och vis var det ändå positivt. Det är ju lika bra att hela det där registret av otrevligheten provoceras fram i en situation där en tränare finns till hands. Jag hade inte hanterat henne där ute på skogsvägen själv, men tack vare att Lina var med fick hästen nu nya konsekvenserna av sitt handlande och förhoppningsvis drog hon slutsatsen att den typen av protester inte är verksamma.
Men jag blev ju lite tung i hjärtat förstås, och – faktiskt – arg. Kanske är det inte bara hästens reaktionsmönster som behöver omprogrammeras? Den där förlamande rädslan som drabbar mig när det blir hotfullt är ju knappast heller en effektiv metod i sammanhanget.
En dag till har vi på oss. Blir intressant att se vad som hänt under natten. Med oss båda.
Publicerat i Hästar den juli 24, 2011 | 5 Kommentarer »
Sent i går kväll kom Lina farande från Flen, och efter sovmorgon och frukost väntade första träningspasset för fröken Thindra. Fröken Kajsa fick vara åskådare i dag och det var hon mycket tacksam för!
Promenaden från hagen till stallet (normalt tre minuters gångväg) tog ungefär 45 minuter. Thindra var som vanligt lätt arrogant och gjorde sitt bästa för att ignorera Lina. Det lyckades inget vidare. Den lilla promenaden blev ett rejält första träningspass i följsamhet och uppmärksamhet. En av dagens huvuduppgifter var också att få henne att acceptera stillastående. Mycket väntan och tramp fram och tillbaka på stället blev det innan hon accepterade det kravet tillräckligt länge för att Lina skulle släppa fram henne.
På väg från hagen
I stallet blev hon skött och fick på sig benskydd och repgrimma. Sedan gick vi ut på ridbanan. Dagens första (planerade) övning handlade om att låta hästen hitta ett konstruktivt sätt att hantera sin rädsla. Som hon hittills agerat inför exempelvis dusch och islänningar är ju genom att kasta och stegra sig. Hon använder sin kroppstyngd för att komma undan obehagligheter och det har uppenbarligen varit en framgångsrik metod hittills. Självklart är den inte acceptabel eftersom den utsätter både henne och den som hanterar henne för obehag och i värsta fall fara.
Linas övning gick ut på att med en plastpåse fastsatt på ett långt spö låta Thindra jobba med sin rädsla under kontrollerade former. I själva verket var hästen inte alls rädd för plastpåsen, snarare nyfiken, men påsen fick bli en trigger för hästen att visa sitt reaktionssystem. Det system hon hittills jobbat med är (som ni nog förstått) dramatiska gester, överreaktioner, kraftfulla protester (stegringar, kasta sig åt olika håll) och flykt. Nu fick hon testa alla de metoderna tillsammans med en tränare som inte är rädd själv och som dessutom är mycket svår att imponera på. Poängen med övningen är att hästen själv ska inse att det systemet inte är effektivt för att undkomma en fara/ett problem/ett obehag. Som alternativ erbjöd Lina istället, längre fram i övningen, hästen möjligheten att stanna upp, begrunda problemet och istället lösa det tillsammans med människan.
Det hela gick ganska smärtfritt och när Lina gick över till att istället träna stillastående på avstånd, trodde jag att övningen av avslutad.
Kolla kroppsspråket! Lina jobbar hela tiden med kroppen på ett sätt som hästen kan förstå. Här är förstås signalen: Stå still, vänta, slappna av.
Efter en stunds stillastående i olika positioner – en övning som också gav Thindra tillfälle till eftertanke – valde Lina att gå tillbaka till påsövningen och öka svårighetsgraden något och då blev det riktigt intressant. Plötsligt kom det fram gud vet vad och hästen började bete sig på ett sätt som gjorde mig mycket glad att jag stod bakom ett staket. Men hon fick testa det systemet också, och tänk, det funkade inte det heller. Lina stod kvar med påsen trots alla konster. Till slut valde Thindra själv att stanna och i slutet av övningen kunde hon stå stilla trots att Lina strök henne med påsen över hela kroppen. Väldigt häftigt att se, framför allt för att inget våld och inget tvång var inblandat. Hästen fick själv välja det sätt som funkade bäst och det visade sig – surprise, surprise! – vara acceptans.
Jobbig människa, den där Lina!
Från påse till dusch var steget inte långt och träningspasset avslutades, efter precisionsmanövreringar inomhus i stallet (Thindra fick backa runt hörn och pelare som värsta körskoleeleven!), i lilla paddocken där vi har haft våra duschdramer. Det jag inte ens orkade berätta härom dagen var hur hon, mellan stegringarna, kastade sig upp på staketet och nästan fastnade där. Nu stod hon alltså på samma plats med Lina efter två och en halv timmes superintensiv uppmärksamhet- och rädsloträning, och vad hände tror ni?
Duktig häst! Duktig Lina!
Sedan var första träningsdagen över. Puh! Fortsättning följer …
PS. Frågade Lina hur jobbig hon tyckte den här dagen hade varit, på en tiogradig skala. Hon funderade någon sekund innan hon svarade: Tre.
TRE!?
Publicerat i Sett & Hört, Utlandet den juli 23, 2011 | 3 Kommentarer »
Följer nyheterna från Norge. Så ofattbart förskräckligt. Skickar alla tankar med tröst jag förmår.
